Busschaufförerna i Östergötland är inte överdrivet trevliga, snarare tvärtom!
På alla mina resor som jag hittills gjort fram och tillbaka till Jönköping och Linköping dessa fyra veckor har jag bara sett någon enstaka av dem le mot mig eller någon annan som klivit på bussen. Dessutom är det en sån himla stress när man ska på bussen att den knappt slutar rulla innan man måste slänga sig på för att den kör vidare. Man ska gärna stämpla sitt kort i farten, för kontanter finns inte längre på bussarna. Har man för litet på kortet får man istället snällt gå av, hitta första bästa Quickomat och vänta på nästa buss efter man fyllt på.
Effektivt? Ja!
Mänskligt och glädjespridande? Nej, inte riktigt!
När förlorade busschaffisarna sitt leende?
Jag tänker på den glada sången: En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör!
Kan det ha med (som i många fall) att effektiviteten dödar glädjen i vårat välstrukturerade land..!?
Kanske är det så att de nya reglerna här om att inte hantera pengar på bussen möter sånt jättemotstånd hos passagerarna (dom som faktiskt bussen e till för) att chaufförerna känner att dom hela tiden måste slåss för sin sak och stå på sig när någon kommer utan pengar på kortet, att det dödar deras glädje.
Eller så är det så att pressen från samhälle och LÄnstrafiken att vara prick i utsatt tid (gärna före) att de helt enkelt känner sig stressade i magen och inte har tid att le.
I detta välfärdssamhälle där "alla har det så bra", varför får inte busschaufförerna ha det också?
Jag kan inte tänka mig att en chaufför på landet i ett afrikanskt land (en klassiker) där tidsanpassning knappt finns och bussen åker när den e full, använder sin väntetid till att buttra över regler och scheman.
Stress och press eller effektivitet?
Jag vet inte exakt vad det beror på, men såhär innan valet vädjar jag till er politiker i Östergötland,
SNÄLLA fatta bra beslut som gör busschaufförerna glad igen så att vi än en gång kan stämma in i sången!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar