Persisk helg

Igen sitter jag här och försöker förstå..


Man behöver inte åka långt bort för att komma utomlands.. mitt fall blev det denna helg, jönköping!
Min resa till min galma pluggstad blev en resa till Iran där jag fann mig sittandes med en grupp vänner som inte pratar så mycket engelska alls utan har sin egna lilla konversation på farsi.. Å där sitter jag.. lyssnar.. ler ibland.. men förstår ingenting!

Det har hänt förut. I Jönköping..i Mexico..och i USA. Med afrikaner, araber, iranier, mexikaner.. En grupp människor som pratar sitt hemspråk..och jag, som lyssnar och ler..och inte förstår.

Det är inte så konstigt, jag söker mig till sådana situationer. Det är dom som får mig att gå igång, gär livet mer spännande, gör mig glad! Jag älskar att lyssna på människor som pratar andra språk, ölskar det!!

Men ibland blir även superkvinnan trött och fascinerad av att en människa kan sitta i en grupp och uppenbarligen inte förstå..men ändå bli negligerad..

Jag hoppas innerligen att jag inte gör så själv mot andra människor i en utsatt grupp, men vet att det redan hänt..

Ingen e perfekt och för en kväll går det bra..

Men ett har jag lärt mig, att sitta i en grupp och vara ensam om att inte förstå, medan alla vet och inte bryr sig måste ändå klassas som den värsta ensamheten! Ensam mitt ibland många..som borde bry sig..som borde hjälpa..men inte gör det..

..det önskar jag ingen!!!