Varför gråter du?

"Varför gråter du?" frågade han.

"Jag gråter över min förlust..

att jag mist något som aldrig fanns
att det som gavs inte var nog
att tiden inte var tillräcklig
att kärleken inte manifesterades
att närheten inte var betryggande
att förståelsen inte var tillfredsställande


Jag gråter över det vi hade..

att kraven var för stora
att stoltheten vägde för tungt
att förväntningarna inte stämde överens
att misslyckandena tog för stor plats
att känslan av otillräcklighet tog över" ..sa hon

"Gråt inte!" sa han
"Jag är här!"

Ny blogg.. :)

Upptäckte att blogspot e mer kul än blogger.. Så nu är jag här istället.. värsta grymt =)

Alla inlägg på min sida är tagna från min förra blogg så d kommer utan någon som helst inbördes ordning.. men läs dom ändå vettja, de är från augusti och september förra året!

OCH stay tuned.. med denna snygga blogg kan jag lova att det kommer mera..

:)

Murphys lag!

Jag trodde jag vant mig vid att allt som kan gå snett gör det.. men spelar det egentligen någon roll även om man vet det, det händer ju ändå.. Eller gör det inte det?

Förtsa dagen på jobbet..underbart! Ungdomar och jag är som handen i handsken det finns inget annat sätt att beskriva det.. Dom är underbara och kommer vara höjdpunkten på mitt motala life!! Så vi i teamet ser verkligen fram emot att börja jobba!!

Lägenheten följer Murphy.. De ju inte så lätt att flytta in möbler när både golv ska bytas ut och väggar ska tapetsera om.. Fick en provisorisk i huset mitt emot så länge.. Oh Murphy..eller ska jag säga Oh Platen...

Jaja, jag är född till att gilla läget, med några undanag, med kontrakt i handen kan man kräva botgörelse hos de skyldiga i alla fall. Men det kommer ta ett tag till innnan jag kan vara installerad i motis.. Den sega sanningen..

Tur att jag har jobbet att se fram emot imorn! (Trodde aldrig att jag skulle säga så... :)

STORT PS!!!! Vad gjorde jag utan mina fina föräldrar som ställer upp i vått å torrt!!!

Astrid made my day!

Vet inte var jag ska börja.. verkar som Murphy is still going strong.. Hur ska jag annars förklara mitt brutna finger i min feta gipshand!?!

Det hände i tisdags..nu är det torsdag.. Jag missa min tredje dag på jobbet å ha vart halvdåsig resten av veckan..av drogerna..

Helgen får bli lugn! Ser fram emot en eventuell konsert i Linkan på lördag och ett vänligt besök på söndag, men annars vill jag sova! Jag som hade tänkt ställa till grannkalas å lära känna alla i huset.. Men jag antar att det passar bra eftersom jag inte får bo i mitt egna hus än..

Det enda positiva med denna lilla omväg är alla människor jag träffat:
Vindkraftsmännen och hobbyexperterskillarna i väntrummet på akuten.
Åsas man som körde mig till US i Linkan.
Ragge i fikarummet som varit med i en brand och förstört rösten, men ändå lyckades spred uppmuntran till alla

Å Astrid Lindgren!

Du kommer inte tro mig, men jag lovar att det var hon. En stålmormor på 95år som låg i sängen bredvid och skojade fräckt med sitt barnbarn på astrid dialekt "ska vi börje", "d e tur att en kan skratte annars skulle det gå ille". Å hon hette astrid.. svan! Men för mig kommer hon va astrid lindgren för hon hade samma effekt.. Hon gjorde mig glad där jag låg och skulle sova med min bultande hand!

Människor.. det finns inget som är mer fascinerande än människor!

Måndag igen..

Det låter som en seg rubrik, men för mig är den positiv.. Jag gillar mitt jobb =)
efter en helg med trötthet..så e d kul igen! Kul me fler ungdomar som kommer, kul att lyckas ta beslut å kul att
få i ordning möbler å städat å fint.. Kul!! bättre varje dag!

Å mindre ont i handen!

Å internet på bibblan igen!!!
Fast man kan ju tycka att personalen här e lite för regelbunden.. Jag vet att när det står att datorerna är till för turister så är dom det och man måste egentligen boka dom vanliga datorerna.. Men när turistsäsongen e över och jag lovar att lämna datorn ifall att det råkar komma just 4 internethungriga turister just exakt denna timme jag behöver kolla mejl denna gråa måndagseftermiddag, då kan man faktiskt släppa till lite..eller?

Känns inte detta typiskt svenskt..!?! Regler utan undantag är det som gäller.. Exclamation point!
Fram med dricksburken istället ska vi se hur mycket dom får idag!

Ibland borde man bara ta för sig utan att fråga..

Men usch vad omoralisk jag är, hur ska detta gå?!

Dagens Quotes...

"Av motstånd blir man stark"

"Man klarar mycket med en hand; leda en cykel och prata i telefon, handla 2kg köttfärs, plocka disk ur en stor maskin, skala avocado..ja man kan nästan allt" ;)

"Livsglädje eller inte, 300spänn för en fingeroperation med nedsövning är inte illa. Där ligger världens system i lä"

Det är väl som klassikern att man inte upptäcker vad man har förrän man inte har det längre..
gipset börjar få livsspår och är i vägen.. Annars e det bra!!!


"Man får det inte bätte än man gör det"

Är inte allt möjligt?

Jag brukar inte vara negativ.. Bryter ihop ibland men efter jag surat lite e jag bra på att resa mig igen.
Men just nu känns världen som en knepig plats att vara!

Det kan vara alla motgångar de senaste veckorna.. lägenheten, fingret, ensamheten.. biblioteksavgiften, bandjakten..

Eller så kan det vara att jag förlorade fighten mot universitetet idag. Jag brukar slåss tills jag slår igenom, men den här gången räckte det inte hela vägen. Någon annan gjorde fel och jag får lida.. 200% procent i 5 veckor, det klarar jag nog, det är inte det. Det är bara känslan av ett misslyckande...

Ska det vara såhär?

Jag trodde allt var möjligt..är det HLK som ska få mig att tappa tron?
Ska min plats för rejäl personlig utveckling vara platsen för personligt nederlag?

Egentligen så tror jag inte det, men den grå himlen, ensamheten och veckornas nederlag påverkar mig och måste kanske få sin tid innan solen kan skina igen..

Må den vara på väg!

Att man'a eller inte man'a..

"Nu står du i vägen"

Ovanstående är adresserat till mig i dörren till lilla butiken i Haga Götebog från kvinnan som vill in..
Något slags mellanting mellan "ursäkta kan jag få komma förbi" och "flytta på dig idiot".
Kvinnan menade väl. hon ville ju bara komma in i butiken..men ack vad fel det blev!

Svensk eller inte svenskt? Jag har bevittnat det för många gånger för att kunna förneka att det är pågående i detta sköna, gröna land frekvent.

Som min gode vän uttryckte det.. "svenskar är det enda folket som lyckas vara trevliga på ett otrevligt sätt" '


Men jag måste ändå ge henne cred för att hon använde "du"-formen så tydligt! Det glädjer mig. Oftast i våra samtal använder vi "man"-formen för att mildra ner otrevligheterna.. "Man borde säga till mer/man kanske skulle börja motionera/man orkar ju inte alltid". Man kommer nog stark två efter "lagom" och används just för att framträda lagom, inte för kaxig och inte för mesig. Så kvinnan skulle kunna ha sagt "nu står man i vägen" när hon ville in i butiken. Det skulle kanske inte låtit trevligare, bara bekräftat mer att vi var i Sverige ifall man hade undrat. Det vill jag ge henne cred för samtidigt som jag tror att ibland e det kanske bättre att vara helt rakt ch säga "flytta på dig idiot" än att låta lagom, det blir så mycket lättare att hantera raka åsikter.

Persisk helg

Igen sitter jag här och försöker förstå..


Man behöver inte åka långt bort för att komma utomlands.. mitt fall blev det denna helg, jönköping!
Min resa till min galma pluggstad blev en resa till Iran där jag fann mig sittandes med en grupp vänner som inte pratar så mycket engelska alls utan har sin egna lilla konversation på farsi.. Å där sitter jag.. lyssnar.. ler ibland.. men förstår ingenting!

Det har hänt förut. I Jönköping..i Mexico..och i USA. Med afrikaner, araber, iranier, mexikaner.. En grupp människor som pratar sitt hemspråk..och jag, som lyssnar och ler..och inte förstår.

Det är inte så konstigt, jag söker mig till sådana situationer. Det är dom som får mig att gå igång, gär livet mer spännande, gör mig glad! Jag älskar att lyssna på människor som pratar andra språk, ölskar det!!

Men ibland blir även superkvinnan trött och fascinerad av att en människa kan sitta i en grupp och uppenbarligen inte förstå..men ändå bli negligerad..

Jag hoppas innerligen att jag inte gör så själv mot andra människor i en utsatt grupp, men vet att det redan hänt..

Ingen e perfekt och för en kväll går det bra..

Men ett har jag lärt mig, att sitta i en grupp och vara ensam om att inte förstå, medan alla vet och inte bryr sig måste ändå klassas som den värsta ensamheten! Ensam mitt ibland många..som borde bry sig..som borde hjälpa..men inte gör det..

..det önskar jag ingen!!!

Livsnödvändigheter!

Vad e det egentligen som är viktigt i livet?

Jag vet att det finns en lista på alla nödvändigheter en människa måste ha; mat och vatten, närhet, eller vad det nu består av. Jag har genom åren skapat mig en egen lista som mest bestått av mänskilga faktorer; mat och människor som tycke rom mig. Eftersom jag flyttat runt mestadels sen jag gick ut gymnasiet har inte ett eget hem stått jättehögt på min lista, jag har varit nöjd med tillfälliga lösningar. Det har fungerat och lärt mig att nöja mig med det som finns utan att vara så kräsen.

Men idag, här och nu har jag nog börjat omprioriterat lite och insett att allting beror på omständigheter.

Sedan jag kom till Motala känns det som allt har gått snett. Jag har fått bo i lådor och vänta på lägenheten, bröt pekfingret, varit tvungen att plugga och missa jobb och pendla fram och tillbaka till Jönkan och har under dessa 4 veckor känt mig allmänt ensam, obalanserad och arg på världen.

Mitt liv har inte förändrats mycket idag, förutom på en punkt, jag har ett hem!

I förrgår flyttades mina saker och idag kom Jenny coh Fegge hit och hjälpte mig med möbler, lampor och bärhjälp och handling av micro och allmänna goda råd om mitt liv i 28'an. En banal grej kan tyckas, men när jag sitter här sent på natten och tittar på min Ikea-hylla osm brorsan satt ihop, mina ihopskruvade bord, mina lampor som lyser
och mina tavlor som ska hängas imorn, så kan jag inte hindra mig själv från att känna lite lycka mitt i allt.

Jag har fortfarande ett brutet finger, måste fortfarande läsa och jobba 100% samtidigt och pendal och missa kul jobb och skriva refelktioner på böcker jag inte hinner läsa.. Men i slutet av en hektiskt dag så kan jag komma hem till ett hem med mina saker och möbler som står i min ordning och bara väntar på att jag ska vara där. Att mitt i allt, när det är stressigt ha nägonstans att kalla sitt eget hem betyder mer än jag kunnat ana innan. Det har idag lagts till på min lista av livsnödvändigheter!


Så Fegge å Jenny, om ni läser detta...att ha er här i helgen har betytt mer än ni kan tro!
Ni har varit med och skapat en positivare framtid för mig i Motala. "Mitt hem" kommer numera efter "underbara, kära familjemedlemmar" på min nödvändighetslista!

Bäbisen!

Ok, jag vet att det är tjejigt att prata om bäbisar (sorry alla feminister..men det är fortfarande så det ses).

Det är emellertid så att jag kommit till en revolution i mitt eget liv som jag bara måste skriva om..och det handlar faktiskt om bäbisen.

Inte min egen, någon sån har jag inte.. Vilket är tur för just nu skulle den inte få plats i min livsplan även om det finns en i framtiden någonstans för mig. Nej det handlar om en annan bäbis.. Den bäbis jag har kommit närmast i mitt liv trots att den inte är min..

..min alldeles egna lilla newphew, mitt första endaste (so far) syskonbarn!

Små bäbisar för mig har inte varit en grej, dom e små, lite gnälliga och vad man än gör så blir det fel..hence, mitt jobb med gymnasiekids! Så bäbis-grejjen har inte varit min tékopp.

Men, DEN bäbisen.. Det finns inga ord.. DEN bäbisen får mitt hjärt att bulta extra hårt.. DEN bäbisens mjuka hud kan jag känna på för evigt.. DEN bäbisens leende gör mig varm.. DEN bäbisen är så vacker.. DEN bäbisen !

De stora orden kommer inte lätt, men efter i helgen måste jag säga det innan jag sprängs,

Matteus jag älskar dig!

AlkoHÅLet..

Vad e det med alkoholen som gör den så spännande?

Har just kommit hem från en insparksfest för gymnasiet med ett hundratal gymnasieelver dansades runt som galningar. Jag var där för att göra reklam för Hallen, men insåg ganska snabbt att meddelandet inte gick hem, utan att deras hormoner ville dansa istället för att snacka..
Kul att se dem i aktion..mina nya "kompisar" :)

Det som fascinerade mig var dock inte deras hormoner, utan tillställningen i sig. Det var en drogfri kväll för ungdomar 16-20 år, men väl på plats blev det tydligt att merparten av ungdomarna ändå lyckats ta sig en öl eller två innan dom gick dit. Som att det var ett måste för att ha kul.

Det har märkts tydligt när vi har gjort reklam för Halleninvigningen. Ungdomarna blir taggade, tills dom får höra att den är drogfri och att man inte kommer in om man druckit...för vi har blåskontroll.

Drogfritt har aldrig varit någon hit egentligen och jag frågar mig själv varför. Vi har roligt hela tiden utan alkohol, men ändå finns den där och när det ska partajas är den nästan oersättlig, för de flesta.

Jag har prövat båda..med och utan och kan se "glädjen" i båda slags festanden, så jag frågar mig egentligen inte om alkoholen gör det roligare eller inte, men på det sättet vi dricker den i Sverige (det som i USA kallas "binge drinking" aka pimpling) så börjar jag mer och mer undra om det inte är så att alkohol används som en fyllnad.
De flesta kan ha roligt både med och utan, så vad är det vi saknar? Vad är det i vårt underbara land som vi försöker glömma med hjälp av alkohol?

Vad är det vi egentligen borde lägga i alkoHÅLet??

Mandela i mitt hjärta!!

Nelson Mandelas tal!

Det vi fruktar mest
är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla
är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?
Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.
Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga
Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:
Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse
att göra detsamma.

När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,
gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Angående att passa in i normen..

..ibland önskar jag att jag gjorde det!
Att jag kunde identifiera mig mer med människor runt omkring mig där jag befinner mig nu.
Hänga med i snacket, veta vad allting handlar om och vad som är"inne.
Vara nöjd med livet som det är!


Å andra sidan vet jag att det inte är tillräckligt viktigt för mig för att jag ska ta den tiden som krävs och lägga energi på det och leva det stillsamma livet där att "ha koll" e grejen, det centrala..
För vad betyder det att veta vad filmer handlar om och vilken musik människor lyssnar på egentligen?!
Sånt förändras.. Jag kan andra saker!


Det kluriga är bara att hitta stunder där man kan bonda med dem runt omkring trots olikheter...

Är det det som kallas integration?

När insidan visar sig..

..går kärleken inte att stoppa!


Kärleken till ungdomarna på mitt jobb, that is!

Dom e så fina! Vissa har ställt till det för sig..men innerst inne e dom SÅ fina!!
Det går inte förklara med ord!

Kalla mig arbetsnarkoman, men den känslan förljer med mig hem!

Vackra människor..

Det finns solnedgångar, fina moln, naturfenomen, vita snövidder,
röda rosor, gula smörblommor, fina jeans, böljande vågor, solsken,
stjärnklara nätter, fina dikter, mjuka kuddar och silverpilar...

..men jag har sagt det förr och jag säger det igen..

..det vackraste som finns i denna värld är ändå människor.


Mitt jobb på Hallen bekräftar bara detta ännu mer. Alla fina ungdomar som hänger där;
grabbarna vid biljarden, gänget som spelar brädspel på loftet, paret i blingbling-hörnan,
tjejerna som spelar kort i caféet, musikerungdomarna som jammar på scenen och killen som erbjuder sig
att hjälpa till att bära disk..

De klär sig moderiktigt för att passa in, de kaxar sig för att behålla sin status och de håller sig till sina likasinnade där de känner sig trygga.. Det dom inte ser är att hur de än känner sig den dagen, är dom otroligt vackra.
För att de står där med sina tankar och känslor, med sina upplevelser bakom sig och med sina drömmar..
..det gör dem vackra.

Deras kunskap och sårbarhet gör dem vackra.
Deras vilja att vara någon, att vara dem själva gör dem vackra.

Jag är en männsika själv och ser inte vad Gud ser, men dessa ungdomar får mig att förstå lite av vad han menar när han gjorde människan som kronan på verket. Vad är väl en solnedgång jämfört med allt som rymmer sig i en människas?!

Klyschigt, jag vet. Men sant!

Det är den vackerheten jag vill visa för mina ungdomar. Om jag bara kunde lyckas få dem att förstå hur otroligt vackra de är, bara för att de är de... Se det jag ser..

Det är mitt mål!
So help me God!

Arg i förväg..

"Man ska bli arg innan man BLIR arg för att inte känslorna ska ta över"

Det sa min handledare till mig när jag gjorde praktik i en liten, omotiverad högstadieklass i på Alfred Dalin-skolan.
Det handlar om att se vad som ska hända så man kan ta tag i stökigheter innan de har hänt med en ilska som inte går på djupet men är tillräckligt skarp så att kidsen förstår att man menar allvar. En sådan ilska ligger ytligt så att man snabbt kan vända om och skratta om stämningen vänder.

Jag tror att jag 'ntligen har förstått vad han menade, Jocke på VISKA. Hallen är en plats där denna ilska måste tillämpas, t.ex när det blir bråk vid biljarden eller när kidsen int respekterar det man säger som coach.. Då måste man bli arg innan man blir arg, för sekunden efter en dust kan det komma en ungdom som vill något helt annat och då måste man kunna släppa ilskan och släppa fram gladheten igen.

Detta fick vi testa idag, jag å Lisa.. Å jag måste säga själv att jag är nöjd medmitt andlande. Gjorde ett litet missta där jag lät ilskan påverka mig och gå ut över fel person vid ett tillfälle. Jag hoppas jag får chansen att be om ursäkt imorn!

Hallen, stället där det händer! Gött! Jag lär mig varje dag!!

Nice job!

Å in på Hallen idag stegade tre långa, muskulösa, grymt snygga poliser som ska skydda vår lilla stad och som vi ska samarabeta med såklart.

Kan inte säga att jag klaga på min roll som Ungdomscoach :D

SÅ nära!

Jag var SÅ nära att erbjuda den utländska mannen att betala för hans resa!

Jag stod där i kön och såg det ske, mannen som blev nekad en resa med bussen på grund av ett system som är okänt för världen. Han kan ju inte veta att man måste ha ett busskort i östergötland, och att missa bussen ÄR superstörande, tänk så hade han planer på att möta någon eller missade ett bussbyte någonstans, det har väl hänt oss alla och som sagt, superstörande!


Så där stod jag i kön och såg det ske. Någonting slet i mig och sa "stå upp och visa på nåt annorlunda";
"Goes around comes around", "what would Jesus do", "Gyllene regeln" och hundra andra klassiker kom till mig och under tre sekunder tvekade jag..

..sen tog svensken i mig över och jag banga! "Sköt dig själv och skit i resten" vann och jag sa ingenting utan stämplade mitt kort och gick snällt på bussen med alla andra och såg honom gå...

Goes around comes around..

TVI DIG Jante!
Ut ur mitt liv!!

INGET..

..händer i Motala nu..


Tur att jag har jobbet!

Men Göteborg till helgen blir ovärderligt!!!

Krav!

Snälla högskolan, jag försöker skriva min uppsats, men du måste förstå att så fort jag sätte rmig ner så händer det någonting som känns viktigare..

...en vacker solnedgång som jag måste titta på..

...eller ett härligt höstregn som jag bara måste dans i..

Livet är så fyllt av krav i alla fall, det är de små stunderna som räknas.

Kan du förstå det högskolan??

Makt!

Jag kände mig mäktig idag när jag gick med min röstsedel i handen till Lyckornas skola. Rak i ryggen, med solen i ögat kunde jag känna hur jag tog mitt ansvar som svensk medborgare, mitt ansvar att lägga min röst på det parti jag tror kommer att göra Sverige till ett bättre land.

Det finns två sidor med att rösta..

Ja ska inte påstå att jag å ena sidan känner mig som en droppen i havet, på ett "vad hjälper väl min röst"-sätt. För det är inte bara en gång ett försök att påverka har runnit ut i sanden. Allt för många gånger genom livet har röster blivit ohörda, det kan vara i elevrådet i skolan eller inför ändringar på sommarjobbet, ellr bensinstationer som läggs er i norrland, det spelar egentligen ingen roll. Med löften som inte hålls och politiker som pratar gojja utan att mena nånting av dem säger är det inte så konstigt att antalet röstande i vårt land har minskat med tiden. Vad hjälper det att jag säger till när ändå inget händer och min röst trots löftem förblir ohörd.
Lathet, obryddhet eller tappade sugar, det finns anledningar till att inte alla tar vara på sin chans att påverka.

Å andra sidan, när jag gick där på gatan mot vallokalen så kom jag att tänka på alla människor som inte har rösträtt. De länder där människor bara kan stå och titta på när förändringar görs till det bättre och sämre. Länder där, OM man höjer rösten mot orättvisa, kan bestraffas och kanske tystas för evigt. De människorna får aldrig uppleva känslan av att ta stolta steg mot valllokalen med sitt röstkort, aldrig känna att förändringarna i landet beror på mig. Den tanken väckte en känsla i mig och helt plötsligt känns den här dagen ovärderlig!

Det är ju en klassiker att människor över lag inte vet vad dom har föränn de förlorat det och som många konstaterat innan mig är det den tendensen vi kan se i Sverige idag. Det, och att politikerna har en förmåga att smutskasta varandra istället för att predika sitt budskap. Det kan kännas som ett skämt ibland, som tar musten ur röstandet.

Men om vi går tillbaka till vanmakten, att vara värdelös, att inte räknas i beslutsfattandet.. Jag tror att vi alla på något sätt har upplevt detta, om inte annat när vi var små och våra föräldrar gav och tog oss rätten att göra och säga saker som vi ville. Det suger fett!

Ingen har väl undgått SD's frammarsch. Tänk er att sitta hemma utan möjlighet att agera medan ett parti som dem tar över vårt land och rensar bort den fantastiska mångfald vi har här. Vi har en otroligt bra utgångspunkt för att bygga upp ett land med mer solidaritet och mer kulturförståelse än nånsin. Om vi hanterar det på rätt sätt kan vi bli en förebild för resten av världen när det gäller att leva tryggt tillsammans. Lika fast olika.

Världen lovade sig själv efter 1945 att någonting som Hitlertyskland aldrig mer skulle få hända. Med vad vi vet idag, från de som styr och de som desperat vill komma in i riksdagen, kan jag inte förstå människor som väljer att inte rösta.

På den grunden kan jag bara hoppas att alla idag tar sitt ansvar och väljer. Men inte bara väljer, utan väljer klokt, väljer rätt, så att vårt land kan fortsätta gå i den riktning det är tänkt, mot ett land där vi inkluderar människor, inte rensar bort, där vi respekterar varandra, inte begränsar. Mot ett land där demokrati får fortsätta att råda och där varje röst faktiskt betyder nånting!

Sverige, lycka till!

Stolthet!

För lite sömn och oregelbundna vanor kan göra en människa extra känslosam. Jag vet att jag just nu upppfyller båda de kraven pga av allt som pågår i mitt liv, särskilt invigningen av Hallen imorgon.

Men även om jag vet att jag är extra känslig så vill jag ändå säga att den stolthet och glädje jag kände ikväll när jag stod där mitt i ett halvoirganiserat ungdomscenter och lyssnade på mina ungdomar som repade trubadur inför morgondagens öppet hus, kan jag inte bara skylla på detta.

Jag är så otroligt tacksam över att få vara där jag är just nu. Från och med imorgon kommer jag kunna se fram emot att varje dag gå till jobbet och på heltid träffa dessa underbart fina ungdomar, som redan gör mig alldeles varm inombords. Få prata med dom, skojja och skratta, planera framtid, uppmuntra och bara vara tillsammans med!

Det går inte förklara det i ord, men mina glädjetårar som kom ikväll när ungdomarna repade tycker jag säger allt!

Stolthet, tacksamhet och glädje.. över Hallen som vi tillsammans har skapat, teamet, kommunen och ungdomarna. Men också stolthet och glädje över dessa fina ungdomar!

Underbart!

Här kommer lite bilder på Hallen, så ni får se vad jag menar.. :)

Till kamp alla busschaufförer!

Busschaufförerna i Östergötland är inte överdrivet trevliga, snarare tvärtom!
På alla mina resor som jag hittills gjort fram och tillbaka till Jönköping och Linköping dessa fyra veckor har jag bara sett någon enstaka av dem le mot mig eller någon annan som klivit på bussen. Dessutom är det en sån himla stress när man ska på bussen att den knappt slutar rulla innan man måste slänga sig på för att den kör vidare. Man ska gärna stämpla sitt kort i farten, för kontanter finns inte längre på bussarna. Har man för litet på kortet får man istället snällt gå av, hitta första bästa Quickomat och vänta på nästa buss efter man fyllt på.

Effektivt? Ja!
Mänskligt och glädjespridande? Nej, inte riktigt!

När förlorade busschaffisarna sitt leende?

Jag tänker på den glada sången: En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör!

Kan det ha med (som i många fall) att effektiviteten dödar glädjen i vårat välstrukturerade land..!?
Kanske är det så att de nya reglerna här om att inte hantera pengar på bussen möter sånt jättemotstånd hos passagerarna (dom som faktiskt bussen e till för) att chaufförerna känner att dom hela tiden måste slåss för sin sak och stå på sig när någon kommer utan pengar på kortet, att det dödar deras glädje.
Eller så är det så att pressen från samhälle och LÄnstrafiken att vara prick i utsatt tid (gärna före) att de helt enkelt känner sig stressade i magen och inte har tid att le.

I detta välfärdssamhälle där "alla har det så bra", varför får inte busschaufförerna ha det också?
Jag kan inte tänka mig att en chaufför på landet i ett afrikanskt land (en klassiker) där tidsanpassning knappt finns och bussen åker när den e full, använder sin väntetid till att buttra över regler och scheman.

Stress och press eller effektivitet?

Jag vet inte exakt vad det beror på, men såhär innan valet vädjar jag till er politiker i Östergötland,
SNÄLLA fatta bra beslut som gör busschaufförerna glad igen så att vi än en gång kan stämma in i sången!!!

Ett liv..

"Man har har ett liv och man ska inte slösa det på dom som inte förtjänar det!"


Lär dig det matilda!!!


Tack vännen min, för dina kloka ord!

Sänk oss när vi redan drunknar..

Sverige, varför sparkar ni på dom som ligger och drar undan mattan från dom som vacklar?


Jag har traditionsenligt, denna helg tagit min första cykeltur i min nya stad. Någonting jag gör för att virra bort mig och sedan hitt ahemigen, så jag lär mig hur stan ser ut och kanske eventuellt måster fråga någon om vägen, vilket skapar nya band och är trevligt. En medveten "cykelstrosning" med andra ord.

Under dessa två timmars cyklande hittade mina glädjeområden i Motala, kvarter som gör mig glad när jag kommer dit, Ekön och Charlottenborg, även ansedda som två av Motalas invandrartäta områden. Där fanns det inte en svensk så långt ögat nådde,men det vimlade av människor ute på gården, av kvinnor med sjalar, arabisktalande barn som lekte och orientalisk musik som hördes från lägenheter. Underbart! Tycker jag, eftersom jag älskar allt som är annorlunda! Men än en gång frågar jag mig varför det blir såhär, med alla utlänningar i samma område? De är kanske nöjda med att bo så och det är ju bra, men det för min hjärtefråga på tal ännu en gång, var sker integrationen mellan människor i Motala? Den plats där människor från olika kulturer faktiskt möts och umgås.. Att även en liten stad som detta har Rinkeby-tendenser gör mig lite lessen och fundersam.

Jag cyklade vidare på Ekön och kom till en slags kvartersgård med ungdomar utanför. Pratade lite med dom och det visade sig att detta hus var deras fritidsgård, med betoning på var. Tydligen hade det kommit klagomål från folk i husen runtomkring denna gård så efter igår skulle den stängas och bli Veterinärsklinik.

WHAT?????

Jag e så trött på politiker som försöker sopa problemen under mattan med enkla lösningar. Jag är ingen höjdare på årsbudgetar och polisfrågor, men dessa lösningar kan inte vara genomtänkta.

Politikertankar: Vi sätter alla invandrare i samma område så är dom glada och vi stänger fritidsgården på Ekön så blir det inge mer stök.

Verkligheten: Vi avskärmar invandrarna från svenskarna så mindre förståelse uppstår och vi stänger fritidsgården så att ungdomarna inte har någonstans att vara utan istället hänger på stan och kommer i kontakt med nya människor, äldre, erfarna som säkert har "ett och annat" att lära dom, för en ljusare framtid!

Bra jobbat Motala kommun!

Mandela i mitt hjärta!

Nelson Mandelas tal
Det vi fruktar mest
är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla
är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?
Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.
Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga
Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:
Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse
att göra detsamma.

När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,
gör vår närvaro andra automatiskt fria

Vad man minns..

När något tar slut så fort känns det plötsligt som om det aldrig hänt..vilket är konstigt då allt man gör och vill efteråt är att sitta, se tillbaka och minnas det som var..

..det som var..

..det onda flyger vanlitgtvis sin kos..

..vilket gör det svårare att stå för det man trodde på..


..fast då är det försent!

Hur kan man nånsin veta?