måndag 30 juli 2012

Boktips - Maya Angelou

Bara ett litet boktips på förmiddagen..
Har precis läst ut den första delen av Maya Angelous biografi.. Har läst den andra delen innan, så det blev lite bakvänt :)

Maya är en amerikansk författare som växte upp i den amerikanska södern. Det var inte helt lätt och i boken berättar hon om hur det var.

Boken heter "jag vet varför burfågeln sjunger".

Voila! Riktigt bra :)

Till saken hör att Maya Angelou kom till Penn State när jag var där och höll ett litet föredrag. DÅ visste jag inte vem det var, så jag gick inte dit. Ett litet ångersmoment i mitt liv. Det hade varit spännande att höra henne prata.

Men det är lätt att vara efterklok. Jag ska inte gråta över spilld mjölk :)

Men läs boken vettja!

lördag 28 juli 2012

Om språk - Tu eller vous?!


För att fortsätta debatten om franskan som just nu pågår i mitt huvud, tänker ja ta upp det som just nu är mitt största huvudbry.. Hur man adresserar en människa här?!

Jag vet inte om ni vet det men franskan har två sätt att tilltala andra människor: Tu och vous.

Tu betyder du och vous betyder ni. För en sisådär 60 år sen använde vi båda dessa i Sverige också, men eftersom jag inte var med på det tiden så måste detta ändå diskuteras.

Nu sitter ni säkert och tänker "hur svårt kan det va?!".. Tanken är ju att man ska använda du till sina vänner och människor man känner sig hemma med familj och dylikt. Alla andra ska man visa uberrespekt och kalla för vous. Det vill säga äldre, främlingar på gatan, servitriser och affärspersonal, banktjänstemän, kompisars föräldrar etc. Ni fattar!

Problemet är att ingenting är statiskt och jag har mer och mer förstått att det är personliga preferenser hos människor man möter som gäller.

Vissa servitriser tu'ar medan andra inte tänker tanken ens. Vissa äldre vous'ar medan andra tycker att det får dom att känna dig överlägsna och föredrar tu.

Sen finns det ju främlingar man pratar med som är unga, då gäller inte främlingsregeln med vous. När jag träffat medelålders som är mer ungdomliga än äldre och kompisar med mina vänner så är tu väldigt lämpligt men eftersom det är en främling så blir ja lika förvirrad då.


Du ser, det är inte helt lätt!

Om vi då lägger till det faktum att jag inte är van med att ni'a och försöker puzzla ihop detta så ska ni få se hur det går!

Vanligtvis försöker jag ni'a alla främlingar, äldre och tjänstemän. Ibland glömmer jag bort det och kommer på mig själv mitt i meningen och måste säga om.. "peux tu.. eehu, pouvez vous m'aider?" (kan du.. Eehu, kan ni hjälpa mig). Detta har redan hänt mig sjuttielva gånger :)

När jag träffat Elvires familj, föräldrar etc så har jag frågat. Det är det vanliga att man börjar med vous och när man upptäcker att stämningen ändå är rätt familjär så frågar man om vi kan "se tutuoyer". Detta gällde för mig även mannen på paraglidingen som sa att det var obligatoriskt (skön snubbe, Didier :)

Vissa situationer med de medelålders bekanta har ja viskande frågat Elvire om vad man säger, haha, lite fegt.. Men bra :)

Ibland har jag svårt att tu'a till exempel äldre fast jag har fått godkänt av dem att dom vill det. Vissa stunder har jag vous'at Elvires föräldrar fast jag bott hos dem i snart två veckor och känner mig som en i familjen.

Det är det som är bra lustigt med detta fenomen. Fast det är en huvudbry som jag inte riktigt har koll på nu, så fastnar "reglerna" nånstans ändå och vänder på steken. Nånstans är jag ändå på vägen mot att se det som en självklarheten att kalla äldre och främlingar för vous. Eftersom den delen landat nu så är det svårt att tänka tvärtom.

Jag minns när jag kom hem efter mitt år i Strasbourg. I början ni'ade jag de äldre jag träffade. Sen fick jag veta av en vän att det ansågs otrevligt att ni'a i Sverige eftersom man då gav skenet av man var finare än alla andra. Ujujuj.. Mer huvudbry :)

Nu vet jag ju, som jag nämnt innan, att utlänningar såklart kommer undan med det mesta. Jag har ändå svensk brytning och därför gör det inte så mycket om jag säger fel. Pheeew!

Så min huvudbry är inte en så tung börda, jag kommer fortsätta att pröva mig fram och göra fel ibland och rätt ibland :)

Jag känner mig rätt lugn!

Men det är intressant att fundera över!
Eller vad tycker NI ;)

torsdag 26 juli 2012

Toppless :)

Idag har jag solat toppless hela dan!
Fy bubblan vad skönt det är! En ny frihet.

Fast det tar ju såklart lite tid att vänja sig vid att folk stirrar pa mina bröst.
Eller vad säger jag.. jag är ju van ;)

Haha.. Feminist i all ära men man kan inte spöa alla på stranden! Jag stirrar ju på grabbar med speedos.. Rättvisan e skipad :)

Brudar släpp loss!!
:)

onsdag 25 juli 2012

Om sprak - Ca fait du bien!


Franskan har manga ord och fraser.. Dom har valdigt mycket at saga har.
Jag gillar't :)

Det ar det jag gillar med sprak overlag. Det ar anda ratt ofta jag inte hittar ratt ord att uttrycka mig med pa svenska, sa da soker jag i engelskan. Funkar inte det sa gar jag vidare till Franska etc. Vissa saker ar helt enkelt svara att fa till pa spraket jag talar just da, vilket det nu ma vara..

Det finns mycket att valja pa, men jag har hittat ett favorituttryck under denna lilla Frankrike vistelse.. Har kommer det:

Ca fait du bien!

Ca fait du bien kan oversattas med "det gor en gott". Det kan man ju tekniskt sett saga i Sverige, men jag kan anda inte pasta att jag hor det sarskilt ofta har.

Ca fait du bien.. Mmm..

Man ar pa stranden och det ar 30grader i solen, sa man gar ner i det kyliga vattnet.. "ca fait du bien"
Vi gar runt pa stan och det ar 30grader i solen och vi koper en milkshake.. "ca fait du bien"
Man kanske snoozar en morgon och sover till kl.14 istallet for kl.9.. "ca fait du bien"
Man kanske tar en kvallspromenad och ser sig omkring i lilla franska byn dar man halsar pa.. "ca fait du bien"

Ja ni fattar poangen!

Man kanske tycker om att ga till jobbet en morgon och vara aktiv for att "det gor en gott",
alltsa "ca fait du bien".

Voila!

Min favoritfras precis just nu!

For helt topp notch maste jag anda saga att Frankrike, bad i bergssjo, sol sol sol, minivacation till Montpellier, nya vanner, nya uttryck.. Allting just nu just har..

Ca fait du bien!

tisdag 24 juli 2012

Om sprak - Att komma undan!

(Fotnot.. Jag ar fortfarande i Frankrike pa semester sa fortfarande inga prickar :)

En sak som ar bra med att vara utlanning och inte kunna spraket helt perfekt ar att man kommer undan med felsagningar. Jag kan ga in i vilket rum som helst och saga nastan vad som helst. Om det inte ar supergrova forolampningar jag kommer med (Sarskilt i Frankrike ar dom direkt pa krigsstigen om man sager nagot superelakt. Det kan bli ugly!) sa kan ett skratt och ett ursaktande "jag ar utlanning, jag vet inte battre" stryka ett streck over hela incidenten. Det lattar oftast upp stamningen med pa en fest eller dylikt sammanhang.

Ta till exempel nar jag kallade alla idioter (des cons) utanfor puben forra veckan. I fel sammanhang far man nog akta sig men dar sa utmynnade det i skrattattacker och glada miner. Voila! Jag blev ursaktad aven fast jag kallat framlingar for idioter! Anvadbar teknik :)

Det som inte ar sa bra med att inte kunna spraket helt ar precis raka motsatsen. Man forstar inte nar man blir forolampad av manniskor och hinner inte med att forsvara sig. Aven det kan upplevas provocerande eller att man ar mesig som inte "slar tillbaka!"

Ta till exempel incidenten nar vi var ute pa Montpelliers gator i helgen. Vi strosade runt glada i hagen nar en  salongsberusad kille kommer fram till mig och utbrister nagot.. Jag hor inte vad han sager sa jag sager nagot tillbaka, sen sager han nagot igen, men eftersom jag lart mig att inte prata med framlingar pa gatan (tack mamma a pappa och skoluppfostran:) sa dissade jag honom och sprang ifatt mina kompisar. Da foljde han efter och skrek nat elakt som jag inte forstod (pa slang saklart) varpa Elvire fick forsvara mig och prata med honom. Det blev nat i stil med att "hon ar fran sverige, ta det lugnt, visa henne din basta sida nu som fransman". Snygg raddning dar Elvire!

Poangen ar i alla fall att om jag hade varit hundra procent flytande sa hade jag kunnat forsvara mig sjalv. Det hade varit superbra eftersom manniskor i detta land- i likhet med USA - inte helt lattsamt tar skit fran nagon. Da ska man saga ifran och kaxa sig.

Voila, positivt och negativt!

Ett litet inflikande bara angaende detta ar att jag inte altfor sallan befinner mig i liknande situationer. Nagon kanske sager nagot mindre snallt (kan vara kompisar som bara skojar, eller nagon pa gatan) till mig, jag forstar inte sammanhanget och darfor skrattar jag , latsas att jag e med pa noterna och nickar. Ovetandes om att jag blir forolampad eller borde kaxa mig tillbaka. Fast jag fragar mig anda ifall det kanske ar det ultimata!?!

Det man inte vet mar man inte daligt av.. Voila :)

Svaret pa krigets gator.. Lyssna inte pa vad fienden sager, sa behover du inte forsvara dig sjalv, sa fortsatter varlden att le och skratta at varandra pa hall.

Pest eller kolera kanske..

Jag vill anda inte tala osanning, det ar sant att det stor mig ocksa ratt ofta!

Man har ju anda en stolthet som manniska och malet ar ju att forsta allt i det nya spraket och hanga med helt.
Men tills dess tanker jag att jag ar glad anda och om nagons forolampning stannar i luften och jag sprider ett leende och stoppar en liten fight, da ar det anda vart att vara naiv och ovetandes :)


onsdag 18 juli 2012

Om sprak - att inte vara med i gamet!


(Fotnot.. jag sitter i Frankrike och skriver, sa darfor inga prickar.. Men desto battre, spraktraning for er :)

Jag anser mig anda vara ratt bra pa franska, flytande till och med, pa en utlannings niva.
Nagonstans pa vagen mellan att ha bott i Frankrike 2004-2005 och att forsoka behalla spraket i min vardag upplever jag att min franska har mognat!

Nar jag landade i Frankrike igar gick den som pa rals! Konversationen med Elvire och hennes mamma som hamtade mig flot pa som om jag pratade svenska. Det var som att komma hem till nanting jag kande till mycket val. Jag bade forstod battre och pratade praktiskt taget obehindrat. Sa mycket battre an jag nagonsin gjort.

Superchouette!
Jag var kaxigare an nansin!

Pa kvallen var det middag med Elvire, hennes foraldrar och vanner. Jag var i och for sig lite trott vilket paverkar spraket, men bortsett fran det kan man val saga att tiden hann ikapp mig!

Fransman och franskvinnor i en grupp dar de kanner sig bekvama och kanner varandra pratar valdigt fort (som i alla bekvama grupper!) ..och jag vet att hur mycket jag an intalar mig sjalv att jag ar fodd i fel land och har det i blodet sa AR jag INTE fransyska!!!!!

Jag ar flytande i franska. Konversationer mellan mig och andra manniskor dar jag aktivt deltar ar absolut inga problem. Daremot att sitta i en grupp dar alla pratar om varandra och det gar fort, dar far jag jobba hart. Hjarnan gar pa hogvarv nar slangord slangs fram och tillbaka och lokala sammanhang som jag inte kanner till diskuteras. Jag sitter och vrider huvudet fram och tillbaka och forsoker hanga med. Nar jag e pa G sa fragar jag om det jag inte forstar, men iband gar det sa himla fort att jag inte ens vet vad jag ska fraga om. Vad pratar de om? Det ar da jag spacear out..

Dessa manniskor jag umgas med har ar underbara. Dom forklarar saker for mig, haller koll pa att jag hanger med och fragar om jag ser forbryllad ut. Dom vill val! Vill att jag ska trivas! Det ar toppen! (Jag har upplevt varre spraksituationer, aven i vart avlanga land!)

Det slog mig precis just idag angaende detta att det finns bara sa mycket man kan gora for att hjalpa nagon som inte forstar spraket. Allt har en grans! Jag kan inte krava att de ska sitta och forklara precis varje ord jag inte forstar, och fa teknisk forklaring pa slang och vardagsspak, det ar omojligt. Det dodar  konversationen.

Sa precis idag har jag tagit ett beslut. Jag som desperat vill forsta, vill veta och villhang med har bestamt mig for att acceptera att jag inte alltid kan det. Jag tanker acceptera att jag inte forstar! Jag som VILL veta precis vad som hander, vad de sager, vad vi ska gora, har bestamt mig for att jag ibland maste laisse tomber.. Lata det vara!

Inte alltid! Absolut inte alltid.. inte ens lite alltid.. Men nar det kommer till the breaking point!
Befriande, inte helt latt, ett stort steg pourtant! Laisse tomber Matilda!


Sprak ar min passion i livet!

Sprak - Kulturen bakom, slangen pa plats, ord som later som ett ord man kanner igen, men som betyder nat helt annat. Sprak - how I love it!!

Men jag har en tendens att glomma mellan varven hur otroligt svart det kan vara ibland. Inte sjalva tekniska sprakinlarningen, jag har mina knep for det. Men sjalva anpassningen, att vara dar och verkligen lara sig IRL!

Jag glommer hur otroligt trott man blir av att inte forsta, av att tanka intensivt precis hela tiden, lyssna, lara  tills hjarnan nastan spricker. Jag glommer hur det ar att sitta bland manniskor som pratar intensivt och kanna hur utanforskapet vaxer nar jag inte hanger med.Jag glommer precis det jag precis namnt, frustrationen over att veta att jag faktiskt inte kan forsta allt. Jag glommer det mellan varven.
Egentligen ar det bra, for det gor att jag inte hakar upp mig pa svarigheterna utan tuffar vidare med samma passion som forr. Glommer att jag glommer.. :)

 "Mycket studerande gor kroppen trott" star det i Bibeln :)
Denna slags trotthet, denna "divine exhaustion" ar underbar, men ack sa kravande!

Min nya lilla aterupptackt far mig att tanka pa mina ungdomar pa jobbet. Det finns en grupp ungdomar som ar relativt nyanlanda till Sverige och bor tillsammans pa ett boende i Motala. De kommer till Hallen varje dag for att lana dator, spela biljard eller dricka kaffe. Eftersom de kan ytterst lite svenska sa har jag mest baskonversationer med dem "hur ar det? bra! ok bra, jag ocksa!" och det funkar. Ibland sa tanker jag dock att jag skulle vilja konversera lite mer sa jag forsoker pa ett "Vad har du gjort idag? Tycker du om solen? Har du badat i varamon? Ar det kallt ute?". Enkla fragor som jag marker blir en kamp.

Jag vet att de forstar, for kroppsspraket visar att de vet vad jag pratar om. Jag vet att de vill, for vi har bra kontakt, man kommer langt med ett leende :) De ser, de forstar och de vill svara. Jag ser hur de tanker, hjarnan jobbar pa hogvarv for att hitta svaret pa fragorna som de kanske har lart sig en gang i ett klassrum, men nar de val star dar sa finns det inte tillgangligt. De ler, tanker, formulerar inombords och vill sa garna. Ah vad de vill svara, jag ser det, pa leendet och i ogonen. Men svaret kommer aldrig. Orden de letar fastnar i halsen eller sa blir det ett "bra" ett "ja" eller ett "ok". 

Ett bra, ja eller ok racker. Om jag kunde mer av deras sprak skulle jag saga det varje gang. Ett ja racker for jag vet att de kampar. Ett ja racker, for jag vet precis hur det kanns nar orden fastnar. Man vet att man kan, man vet att man vill, man vet att man borde kunna. Man maste fa saga 1000 ja for att svaret till slut ska bli det man vill. Hjarnan bahover denna tid! (Inga vetenskapliga belagg..detta bygger pa erfarenhet :)

Jag har upplevt exakt denna situation, precis idag. Nagra timmar sen bara. Pa stranden.
Vi simmade i en sjo jag och tva fransyskor. En sjo med kite-surfing.Vi simmade, en kite-surfare surfade forbi och vinden hade tagit tag i honom sa han lag ovanfor vattenytan och det sag ut som att han flog. Det var supercoolt. Sa helt spontant i vattnet ville jag utbrista "wow bradan ror inte vid vattnet, det ser ut som den flyger, sa himla coolt". Nanting liknande vad jag skulle sagt i Sverige. Sa hjarnan gick igang, allt jag lart mig fran skolbockerna passerade revy pa en millisekund, alla situationer spelades upp for mig pa en sekund for att jag skulle kunna hitta de dar nedrans orden for att utbristan hapnad, nanting jag ar van att gora. Men precis allt det fastnade i halsen och ut kom ett "han flyger".

Ok ett "han flyger" ar inte sa illa det var ju det det sag ut som. Men det var inte bara det jag ville saga. Det fanns sa mycket mer inom mig just da.. som fastnade! Ord som aldrig kom!

En otrolig frustration!

Jag gor mig forstadd valdigt bra pa franska. Nar manniskor lyssnar och ger mig lite mer tid an de gor till sina landsman. Det behovs kanske bara ett tiotal sekunder mer an for en fransman, une dizaine..
Men spontana utrop, gruppsamtal och vitsiga kommentarer som jag annars ar van vid uteblir oftast an sa lange. Det paverkar min personlighet med. Jag kanner mig inte lika fri nar jag inte kan uttrycka mig. Inte lika spontan och sprallig som i andra situationer.. Tank vilken paverkan det har..


Sprak - Nagot sa fantastiskt underbart att fa uppleva och anvanda, men ocksa otroligt frustrerande och begransande i manga situationer, nar det inte finns dar!


Darfor dedikerar jag detta inlagg till mina ungdomar pa Hallen.
De som kampar for att forsta.
De som langtar efter spontana utrop.
De som sa garna vill uttrycka att vattnet ar for kallt att bada i eller att de har varit pa SFI och att det var skitsvart eller  latt.


Till er agnar jag detta!
Fortsatt kampa! Det blir battre
Ni ar grymma och beundransvarda!!!



måndag 16 juli 2012

Fågel i fönstret..

Det sägs att när Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster.,

Just nu är jag fågeln som sitter på det öppna fönsterbläcket, blickar utåt och ler..

:)

Fortsättning följer..

söndag 8 juli 2012

Horrorstory!

I know there are lots of horrible things going on around the world..

Starvation, flooding, earth quakes and all kinds of nature disasters, environmental issues..

Horror movies creep me out..

But there is nothing, NOTHING
that scares me as much as the EVILNESS in the human race!

People hurting people, robbing, hitting, mentally abusing, killing, raping.. Scarring someone who could be themselves!

THAT to me is HORROR and the one thing that really REALLY scares me!!