torsdag 31 mars 2011

När man gjort nåt bra..

..är det ju alltid kul att få veta det!

Vissa människor har jobb där de aldrig får positiv feedback..
Ibland kan det kännas så när man jobbar med ungdomar, som jag.
Vissa dagar tar all energi och när man inte har nåt att ge själv och alla ungdomar e tunga i själ och hjärta kan även mitt - världens bästa - jobb kännas "tråkigt och dötrist och tråkigt"..

Men sedan finns det dom dagar som lyser upp, då jag inser varför jag gör detta och responsen från vissa ungdomar är enorm och bara sprider ljus över hela vardagen.

Eller vad sägs om den dagen när Robert kom och lämnade en choklad ask "Merci" till oss coacher, bara för att vi är "så himla grymma".

Eller som idag när detta kom upp på fejjan..

Att Jessica och Kim dessutom samma dag kom och överlämnade en superfin tavelram som dom hade köpt till mig.. det säger mer än ord och betyder mer än de nånsin anar!

Idag vet jag varför jag jobbar på Hallen..
det är NI ungdomar som är the sunshine!!

Tack Robert, Kim och Jessica!
Det e kärlek! Right back at ya'!

PS. Att min lovely Saras meddelande kom med, det var bara tillfällig dubbelbonus.. som drog sitt strå till stacken! Puss på dig Sara!!

söndag 27 mars 2011

The freak...

"That was the day I came face to face with my freak; the frightened woman who's fear ate her sanity!

The truth is that it's all of us! Everyone gets a little freaked out from time to time. But we keep trying, cause we have to figure that if the worlds fatest twins can find love there is hope for all of us. Somewhere out there is another little freak who will love us, understand us and kiss our three heads and make it all better!" /Carrie

Att människor är onda..

..har väl ingen undgått, men känslan jag fick av att läsa boken "Blondie" av Birgitta Andersson, är obeskrivlig. Den grymhet och omänsklighet hon varit med om fick mig att må illa bokstavligt talat!

Hennes historia är omskakande och sida efter sida paralyserades jag av nånting som inte går beskriva i ord. Otrolig förnedring igen och igen, av människor i hennes omgivning, förtryck från samhället, hopplöshet i en situation so verkar omöjlig och var fylld med rop på hjälp som ingen hörde eller såg..

Jag kan inte berätta hennes story med rättvisa ord, men att ondskan måste bekämpas har blivit tydligare för mig nu än nånsin!

Det kan bara göras genom medmänsklighet!

Jag förstår någonstans att det är en ond cirkel och att människor som blivit utsatta för ondska agerar i precis samma mönster som deras företrädare, men et är därför det är så viktigt att bryta mönstret. Det som räddade Blondie från ett liv i prostitution, knark, förtryck, värdelöshet och hopplöshet var kärlek och omtanke. Äkta omtanke!

Människors ondska är stor, men jag vill och vägrar tro annat än att medmänsklighet kan vinna det här kriget!

TACK Birgitta Andersson för att du ville berätta! Din styrka är otrolig och du är en förebild!
Man kan inte gå vidare efter en sådan historia utan att vara förändrad, den har berört mig för alltid och jag tar med mig den ut i världen!

Favourite quote!

"Great! I'm late with bad hair and can barely breath in scary knickers!"

..från allas vår Bridget Jones..

:)

Dagens pantertanter..

..i busskuren:

P1: "E det vår nu eller+"
P2: "Hohoho (skrattar kluckande) man är glad varje morgon det inte e en massa snö"
P1: "Man får äntligen ta fram cykeln utan dubbdäck"
P2: "Jag tycker det e modigt att cykla på vintern"
P1: "Modigt vet jag inte om det är rätt ord
P1 och P2: "Hohohoho" (kluckande skratt)

..bussen kommer..

En helt annan värld..

..å det är inte Aladdin jag pratar om här, utan en värld som faktiskt finns här, hos grannen, typ.

En värld där helt andra regler gäller än hos oss. En värld där man inte gör någonting - vad det än må vara - för egen vinning, utan där vänskap och heder går före individuella fördelar och banden mellan människor står högst i kurs.

Säga vad man vill om arabkulturens enligt många "felaktiga hedersmoral" (som man inte behöver hålla med om förstås), men svennar, på vissa områden har vi mycket att lära av denna grannens värld!

Omar å Ali - ni har lärt mig!

torsdag 17 mars 2011

Oldies but goodies :)




Här är mina nya tavlor och pågående projekt :)

Emo :)

Du är 4% emo!
Du älskar mjuka fluffiga saker och ditt liv är fantastiskt och rosenskimmrande. Vad är emo? !

Testa hur emo du är i testportalens emo test!



onsdag 16 mars 2011

Disneys största rasist..

..kan lära oss mycket!

Även om jag bestämt för att jag ska dissa all Disney-film i framtiden på grund av tveksamt budskap så kan jag inte undgå från att de har en del att lära oss med. För även om den lär oss att man kan leva lycklig i alla sina dagar om bara prinsen kommer, vilket har visat sig tveksamt, så finns det sensmoral som både sverigedemokrater och nynasister skulle behöva höra.

Gaston, Belles desperata förföljare i Skönheten och Odjuret visar detta. Visserligen hade han underliggande motiv att gifta sig med Belle om han räddade odjuret, men har vi inte all det? Är det inte egentligen det som världens alla åsikter bygger på, underliggande motiv för egen räkning. Gastons vägran att se hur Odjuret kunde vara god gör honom till Disneys största rasist.
Hans lilla hejjarsång när folket går mot slottet för att döda lyder:

"Det vi inte förstår kan vi inte tycka om"

Jag skulle vilja utnämna detta till världens diskrimineringstoner!
För är det inte så att det är precis det det handlar om. Att inte förstå gör oss oroliga och rädda och då slår vi bakut.

Manliga chefer förstår inte sättet kvinnliga chefer jobbar på och vill inte sätta sig in i det, så d undviker det!
Svenskar förstår inte hur invandrare tänker, maten, musiken och samspelet - så de stänger sina hjärtan och sina dörrar där de e trygga.
Heterosexuella förstår inte - och vägrar ofta ens fråga - hur homosexuella tänker och håller sig därför borta från dem, och snackar skit, till och med brukar våld mot dem.

"Det vi inte förstår kan vi inte tycka om"

Håller du med?
Inte?!!

Gör nånting åt det då!! Börja fråga!

tisdag 15 mars 2011

Andras berättelse en del av mig..

När jag tänker på saken har jag rest en del å sett en del.. men desto mer har jag rest å sett saker genom andras ögon... Alla mina vänner från hela världen som har berättat allt om sina kulturer för en flygande matta..
Kan inte lägga till det på min egen travelmap men allt som jag hört berättas för mig om världen är minst lika värdefullt och har blivit en del av mig också..
..en mycket viktig del..
..som hjälper mig att förstå!

onsdag 9 mars 2011

Njutning..

.."för en italienare betyder var dags stunder med mat, vackra saker, musik, drama..

..för en svensk är att unna sig något speciellt ibland..en semla på väg till gymmet" (Amelia).

Hmm...värt att omvärdera livet svennar?

Önskar..

..innerligt att jag vore en sån som gillar helylle-killar som gillar att bo i småstäder och prata om vädret. Men det är jag inte!

Eller kan jag bli det? Går det att ändra sin vilja och sina drömmar?
Men då känns det som jag tappar en bit av mig själv och den jag utvecklats till. Då blir det nästan som att förneka allt jag varit med om som gjort mig till den jag är, som gett mig mina drömmar. Förtrycka den jag är genom att förneka det jag längtar efter som jag byggt upp inom mig, genom allt jag sett..

Varför är det så svårt att vara nöjd med det lilla? Jag avundas de som tycker att det räcker..
Strävan efter den oändliga spänningen verkar aldrig ta slut.

Vad är lycka, Hanna Hellqvist?
Varför kan jag som sett det större inte nöja mig med det mindre igen?

Det bara måste finnas en tanke med det!
Eller?

/En som undrar

fredag 4 mars 2011

Jag vill nåt mer..

Förra veckan var jag i Lettland på konferens med jobbet.

4 Grymt sköna dagar på ett fint hotell i Sigulda utanför Riga tycker nog de flest inte låter helt fel. Å konferensen var svinbra jag lärde mig tokmycket som jag har nytta av på mitt jobb med internationella utbyten, hur bra som helst.

HOWEVER! Det viktigaste för mig denna helg var inte jobb-inputen, å det var inte hotellet och den goda maten. Det var människorna och hur de fick mig att minnas..

Jag bor i Motala sen augusti.. Motala lilla Motala som sägs vara en sommarstad med allt vad det innebär men som under vintern har inneburit mest leda och ensamhetsstunder då både människor, uteställen och varierande kultur är en bristvara efter kl.18 på vardagar.

Jag kom till Motala supermotiverad att visa den lilla småstan att jag minsann kan trivas där och skapa min egna tillvaro av den lycka jag önskar. Men mitt i livet så glömde jag bort det..

Efter dessa 6 månader i denna småstad har jag ännu inte hittat min plats, min glädje, min småstadskänsla.. Mina drömmar, mina ambitioner tynar i den gråa vardagen..
Jobbet är mitt liv, glädjen utanför är inte detsamma här..

Men DEN dök upp igen i Riga. Min förmåga att möta människor som är annorlunda, min glädje i att prata andra språk, mitt kulturtycke och styrkan i det påminde mig själv om mig..
Den jag vill vara..och egentligen är.. Den Matilda som inte kommer fram hemma på Storgatan idag..


Jag mig som Belle..


"Lilla stad, den är lugn och vilsam.
Varje dag är som den igår.
Lilla stad, litet folk som bor där, börjar da'n så här:

Stadsfolket:
Bonjour! (x5)

Se där går bagar'n med sitt bröd som alltid, av samma
välkända modell, varje morgon samma sak;
Fram e fram och bak e bak i den småstad där vi bor.

Bagar'n: God morgon Mattan!
Mattan:God morgon monsieur!
Bagar'n: Vart är du på väg?
Mattan: Till bokhandlar'n, jag har just läst en underbar saga om en bönstjälk och en jätte och...
Bagar'n: Så fint... MARIE, BAGUETTERNA! SKYNDA!

Stadsfolket:
Hon verkar konstig, inget tal om saken.
En distraherad mademoiselle.
Inga fester går hon på.
Hon har huvu't i det blå.
Hon är faktiskt ganska konstig den där Mattan.

Man: Bonjour!
Kvinna: God dag!
Man: Hur mår familjen?

Kvinna: Bonjour!
Man: God dag!
Kvinna: Och hur mår frun?

Kvinna: VILL HA SEX ÄGG!
Man: Dom är för dyra!

Mattan:
Jag vill nåt mer än leva småstadsliv...

Bokhandlar'n: Åh, Mattan!
Mattan: God morgon, jag har kommit för att lämna tillbaks boken jag lånade.
Bokhandlar'n: He, har du läst klart den redan?
Mattan: Åh, jag kunde inte lägga ner den! Finns det nåt nytt?
Bokhandlar'n: He he he, inte sen igår.
Mattan: Det gör inget, då tar jag... Den här!
Bokhandlar'n: Den där?! Men du har ju läst den två gånger!
Mattan: Ja, den är min favorit. Fjärran länder, djärva dueller, magiska trollformler. En förklädd prins!
Bokhandlar'n: Om den är så bra, så behåll den du.
Mattan: Men monsieur!
Bokhandlar'n: Inga men!
Mattan: Ja, men tack då! Tack så mycket!

Stadsfolket:
Den flickan hon är inte alls som andra,
försöker nog va' originell.
Kanske något är på tok,
hon går jämt gömd i en bok.
Ja, hon är en riktig gåta den där Mattan.

Mattan:
Åååh, det är så jag minns den,
hennes första bal vem vill gå hem.
Här får hon syn på prinsen,
men det vet hon inte förrän i kapitel fem.

Kvinna:
Såklart att hennes namn betyder skönhet,
för den har ingen parallell.
Man:
Bakom hennes vackra skal,
är förvirringen total, hon är inte alls som vanligt folk.
Stadsfolket:
Som du och jag och vanligt folk, nej inte alls
som vanligt folk är Mattan.

Mattan:
Jag kanske vill nåt mer än leva småstadsliv!

Stadsfolk:
Se där går hon så speciell och sällsynt,
en mycket märklig mademoiselle.
Ja, det vore bäst förstås, om hon var en av oss.
Men en underlig och särskild sort, en vacker, men en särskild sort,
en underlig och särskild sort... är Mattan!"

torsdag 3 mars 2011

Det hopplösa landet!

Jag vet inte vad det är som håller svenskarna tillbaka, men i vårt land med såna otrolig möjligheter borde man kunna göra vad som helst. Demokratin funkar, socialbidragen flödar och barn och ungdomar utbildas...

Till att bli vaddå? Det finns så många unga som hamnar i hopplöshetens ingenmansland, med bristande tro på framtiden, på deras förmågor, på att de kan göra vad de vill. Vilket borde vara en självklarhet i vårt välbärgade land!

Mitt jobb går ut på att motivera ungdomar att utveckla det de är bra på och ta för sig i livet. En motivationstalare kan man säga, som försöker få ungdomarna att komma ihåg de drömmar de hade som barn; rymdjägare, pilot, musikalstjärna och brandman. Ibland undrar jag varför man frågar barn överhuvudtaget vad de vill bli när de blir stora, det är som att man hjälper dem skapa drömmar som man senare tar ifrån dem utan att ge dem en chans. För visst är det så att när man blir 13-15 år så är inte "astronaut" ett accepterat svar på frågan, eller rockstjärna.. Då ska man helt plötsligt bli ekonom, civilingenjör eller lärare.

Världen är skruvad och om man följer denna utveckling där skolan verkar döda lusten att lära genom att försöka få barn och unga att faktiskt lära sig nånting "realistiskt"
så förstår jag i och för sig att landet hopplös har blivit det det är idag.

Men det gör mig ledsen.. Alla dessa fina ungdomar med sina fantastiska förmågor och möjligheter. Hur ska vi få dem att tro på sig själva??