Jag kände mig mäktig idag när jag gick med min röstsedel i handen till Lyckornas skola. Rak i ryggen, med solen i ögat kunde jag känna hur jag tog mitt ansvar som svensk medborgare, mitt ansvar att lägga min röst på det parti jag tror kommer att göra Sverige till ett bättre land.
Det finns två sidor med att rösta..
Ja ska inte påstå att jag å ena sidan känner mig som en droppen i havet, på ett "vad hjälper väl min röst"-sätt. För det är inte bara en gång ett försök att påverka har runnit ut i sanden. Allt för många gånger genom livet har röster blivit ohörda, det kan vara i elevrådet i skolan eller inför ändringar på sommarjobbet, ellr bensinstationer som läggs er i norrland, det spelar egentligen ingen roll. Med löften som inte hålls och politiker som pratar gojja utan att mena nånting av dem säger är det inte så konstigt att antalet röstande i vårt land har minskat med tiden. Vad hjälper det att jag säger till när ändå inget händer och min röst trots löftem förblir ohörd.
Lathet, obryddhet eller tappade sugar, det finns anledningar till att inte alla tar vara på sin chans att påverka.
Å andra sidan, när jag gick där på gatan mot vallokalen så kom jag att tänka på alla människor som inte har rösträtt. De länder där människor bara kan stå och titta på när förändringar görs till det bättre och sämre. Länder där, OM man höjer rösten mot orättvisa, kan bestraffas och kanske tystas för evigt. De människorna får aldrig uppleva känslan av att ta stolta steg mot valllokalen med sitt röstkort, aldrig känna att förändringarna i landet beror på mig. Den tanken väckte en känsla i mig och helt plötsligt känns den här dagen ovärderlig!
Det är ju en klassiker att människor över lag inte vet vad dom har föränn de förlorat det och som många konstaterat innan mig är det den tendensen vi kan se i Sverige idag. Det, och att politikerna har en förmåga att smutskasta varandra istället för att predika sitt budskap. Det kan kännas som ett skämt ibland, som tar musten ur röstandet.
Men om vi går tillbaka till vanmakten, att vara värdelös, att inte räknas i beslutsfattandet.. Jag tror att vi alla på något sätt har upplevt detta, om inte annat när vi var små och våra föräldrar gav och tog oss rätten att göra och säga saker som vi ville. Det suger fett!
Ingen har väl undgått SD's frammarsch. Tänk er att sitta hemma utan möjlighet att agera medan ett parti som dem tar över vårt land och rensar bort den fantastiska mångfald vi har här. Vi har en otroligt bra utgångspunkt för att bygga upp ett land med mer solidaritet och mer kulturförståelse än nånsin. Om vi hanterar det på rätt sätt kan vi bli en förebild för resten av världen när det gäller att leva tryggt tillsammans. Lika fast olika.
Världen lovade sig själv efter 1945 att någonting som Hitlertyskland aldrig mer skulle få hända. Med vad vi vet idag, från de som styr och de som desperat vill komma in i riksdagen, kan jag inte förstå människor som väljer att inte rösta.
På den grunden kan jag bara hoppas att alla idag tar sitt ansvar och väljer. Men inte bara väljer, utan väljer klokt, väljer rätt, så att vårt land kan fortsätta gå i den riktning det är tänkt, mot ett land där vi inkluderar människor, inte rensar bort, där vi respekterar varandra, inte begränsar. Mot ett land där demokrati får fortsätta att råda och där varje röst faktiskt betyder nånting!
Sverige, lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar