måndag 31 oktober 2011

En liten människa..





 



Jag såg en film imorse, filmen om Waris Dirie..  


"Öken blomman" är baserad på hennes biografi och berättelsen om hur den unga Waris flyr från nomadlivet i Somalia för att slippa gifta sig med en äldre man och hamnar i London där hon upptäcks och blir supermodell. Jag läste boken för ett antal år sedan och minns att den berörde mig, så jag bestämde mig för att se filmen.

Filmen i sig var bra, men jag minns att boken berörde mig djupare.


En livshistoria är alltid intressant, det är min favorittyp av både film och böcker. Att få veta sanningen, och ta del av sammanhanget av någons liv och allt det innebär. Men det kan också vara jobbigt. Waris Dirie hade inget lätt liv och kontentan med filmen, som jag tyckte blev tydligare i boken är det faktum att Waris som liten utsattes för en av de grymmaste omskärelserna. Vid bara tre års ålder, mitt i öknen, av en kvinna med ett rakblad.


Waris driver en kamp nu för att stoppa detta, läs mer på Desert Flower Foundation.
En otrolig kamp som känns superviktig!!


När jag ser sådan film blir jag alltid jätteberörd. Att omskära en liten flicka på det sättet är att beröva henne hennes innersta, mest intima gåva. Självklart vill jag göra någonting.


Men sen ser jag en annan film so handlar om hur barnen svälter i Afrika och hur mödrar våldtas. Vilket leder mig till andra filmer och böcker om hur människor far illa för att de nekas utbildning eller sjukvård i andra delar av världen. Och hur kan man inte drabbas av medlidande och fruktan är man ser filmer som "The green mile" eller "Dead man walking" och vilja kämpa emot dödsstraffet mot alla odds. Sedan lyssna på nyheterna om människor som blir fängslade för att de uttrycker sin åsikt. Torterade för att de har något viktigt att säga som strider emot lagar som förtrycker människor. Rättevisekämpar!


Listan tar faktiskt aldrig slut!

Jag vill kämpa för mänskliga rättigheter, göra slut på världen slidande, dra mitt strå till stacken.


Men hur? Jag är så liten!
En liten människa som vill hjälpa alla.
En sån liten människa att jag ibland, ofta ger upp att hjälpa nån alls. Att bidra alls!


Jag tror det kallas Messiaskomplex när man på nåt vis vill rädda hela världen på en gång.
En fin tanke i grund och botten, men omöjlig för en männniska. 


Jag funderar ofta över hur bra vi har det i Sverige med allt fysiskt, ekonomi etc och hur få som faktiskt hjälper till och bidrar till världens välstånd. Eller de kanske gör det, men man hör aldrig någon prata om att de skänker pengar eller hjälper till. Så då fortsätter jag tro att det är så.


Jag är en liten människa som bara kan göra SÅ mycket. Men det är du också.
Tänk om vi alla skulle göra, bara SÅ mycket. Det skulle inte bara bli en liten människa,
utan många små människor. Och det vet ju alla att "många bäckar små" ..


..leder till förändring!!!


Bara e liten människa i en stor trasig värld där alla måste hjälpas åt!

Vad hindrar mig??
Vad hindrar dig??

torsdag 27 oktober 2011

Sitt bästa..

...e ju allt man kan göra.
Om det inte räcker så får tiden utvisa vad det blir av det!

söndag 23 oktober 2011

Elsa Billgrens lista...

Hej.. Jag snodde den här från Elsa Billgrens blogg.. Tyckte den va rolig å vill fylla i den själv. Jag kan göra lite reklam för hennes blogg samtidigt så blir hon nog inte arg..

http://elsa.elle.se

Här kommer min lista i alla fall..


Jag längtar efter:

Just nu, min familj.. Mamma, pappa, bror, svägerska och brorson, min syster och hennes kille. Min morfar och morbror. Ibland känns det i magen att jag bor för långt bort från dom.


Hur kan man inte sakna dom här.. :)

Jag ledsen över:
Att det kan bli så fel ibland, fast jag vill väl. Jag förstår det inte. Det e så lustigt med livet!

Jag äter helst:

Just nu, keso med banan, yummie. Min nya frukost :)


Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning:

Livets vändningar.. Håller på lära mig att ta det onda med det goda!

Det finaste jag vet är:

Människor av alla dess slag.

Jag läser:

Just nu en jättebra bok om en vintage-butik.. Här kommer bild..

Och, samtidigt läser jag om second hand kläder i Modemagasinet. Kan bero på mitt köpstopp i höst, försöker inspireras av det gamla som jag har.


Jag är galet stressad över:
Livets praktiska. Allt som ska fixas innan Thailand å innan julen.

Jag lyssnar helst på:
Just nu, Hillsongs podcast sändningar om att leva in sin Grace-zone.. Det passar väldigt bra in i mitt liv just nu..

Jag drömmer om:

Inatt drömde jag att jag skulle cykla Vätternrundan med min pappis. Det var en bra dröm, fast lite konstig.. Drömmar kan ju vara det ni vet.

Jag blir nostalgisk av:

Mina foton.. På mig å mina vänner å alla dessa resor vi gjort tillsammans.. Och på min familj..


Där har ni den :)

Jag inspireras gärna av fler listor!

Kram

fredag 21 oktober 2011

Hösten!!


Jag älskar vind! Har en känsla av att jag skrivit det förr.
Jag älskar vinden. Den är ny, fräsch och livgivande.
Det är nog därför jag älskar hösten.






Hösten är blåsig, färggrann, fräsch och livgivande efter en solig, varm sommar.





I motsats till vad många säger om att våren livar upp allting igen, så tycker jag att det är hösten som gör det, med sina färger och friska luft.



Men inte bara!

Hösten plockar fram färger, men också gråhet. Ni vet hur man kan känna sig lite dyster när man vaknar och himlen är grå. Det blir mörkare fortare, regnigare, mindre sol och lite gråare helt enkelt. Å vem blir glad av det här..


Om ni också är som jag så vet ni att ni påverkas grymt mycket av vädret. Jag har insett mer och mer i livet hur mycket ja faktiskt påverkas av vädret. Jag har börjat tänka nu att kanske alla dom där tonårstrotsingarna faktiskt kunde bero lika mycket på vädret som på tonåren. Det kan man ju inte veta.. :)

Så med andra ord blir jag lite kluven av hösten. Färgerna gör mig lycklig medan gråheten gör mig melankolisk.


Grå å färgstark.

Glädjande och melankolisk.

samtidigt!

Lite splittrat.

Men jag vill ändå tänka att det kanske var det som var meningen. Gud gjorde hösten grå, men visste att det skulle påverka oss, så han slängde in lite färg för att förgylla och ge oss lite glädje mitt i allt.

Det e förunderligt med Gud, hur han bara vet sånt..

Tack för höstlöven och blåsten! Jag tror att dom är till mig :)

torsdag 13 oktober 2011

Prestationslös kärlek..


Tänk att när man är kattunge behöver man inte göra nånting för att bli älskad. Kattungar är inte särskilt omtänksamma, de springer omkring som de vill och tänker bara på vad de tycker är kul och busar massor. Sen när de blir trötta kommer dom för att bli klappade och omtyckta. De gör ingenting för någon annan. Ändå älskar vi dom.

Villkorslöst!

Bara för att de finns!

Tänk vilken grejj..






onsdag 12 oktober 2011

Vishet!


Vi har pratat om vishet i veckan på hemgruppen.
Här kommer en riktigt vis mans citat..



tisdag 11 oktober 2011

Svart och vitt - eller?




När vi är små matas vi med idén att världen är svart och vit.
Eller var det bara jag?

När jag var liten fick jag lära mig att himlen är blå, solen är gul, ambulanser är vita med röda kors. Man är antingen glad eller ledsen, ful eller snygg, snäll eller elak och tomten kommer med paket. Några klassiker.

Sen växte jag upp och nånstans på vägen har jag insett att det inte alls är hela sanningen, livet inte är så svart och vitt.

Himlen är inte alltid blå, den kan vara otroligt grå ibland, solen är ljus och inte gul, det är ambulanserna som är gula och de har inget rött kors på, bara streck och text.

Människor är inte bara glada och ledsna, vissa dagar vaknar man på konstigt humör och kan känna sig lycklig samtidigt som man inte kan få ihop livet och det finns ingen som är riktigt ful om man kommer tillräckligt nära. Om man dessutom lägger den tiden så ser man att ingen i regel vill vara elak med flit, men att allting beror på omständigheterna.

Intressant!

Ibland brukar jag fundera på varför man inte lär barn sanningen på en gång. Törnrosa sov i hundra år, sen kom en prins och slaktade draken och gav henne kärlekens kyss så de kunde vara tillsammans. Sånt händer väl, eller? Ibland har jag önskat att mina föräldrar hade suttit där bredvid mig, tittat på Disney-filmen och berättat att livet inte är så lätt. Onda människor blir inte snälla över en natt, det krävs lite mer. Man kan inte göra en god gärning och gottgöra flera år av elakhet och tro att det är bra sen. Himlen byts inte från svart till blå, den är grå däremellan.
Fram med verkligheten bara, låt barnen få se det tidigt så de inte låter sig luras på vägen.

Eller?

Det är väl lite en sanning att barn inte kan hantera verkligheten på en gång kanske. Det är nu mina högskolepoäng i utvecklingspsykologi borde komma till användning. Tyvärr så brister visheten även där :)

Men oavsett så tycker jag i alla fall att det är spännande. Även om jag kan känna mig lite lurad på vissa punkter av ifrågasättandet i min uppväxt så tycker jag att livet just nu är ganska spännande. För ponera att livet verkligen var svart och vitt, inga nyanser, inga variationer.. Det skulle vara lättare att sätta regler och följa regler, men skulle inte finnas nåt nytt att upptäcka.

Det är klart att jag skulle önska att jag varit lite mer förberedd på livets gråzoner om jag verkligen fått en genomgång innan, men tänk så mycket mer det finns att se nu.

Varje dag förundras jag över att det finns miljontals mer känslor än glad och ledsen (på gott och ont ;), jag förundras över alla färger i naturen som inte bara blått och gul. Jag upptäcker relationer med nya människor som inte är bara vän eller fiende, utan bekanta, nära vänner, människor som har sidor jag älskar och vissa saker jag har svårt för, mina egna reaktioner på andras reaktioner och hur allting ständigt skiftar.






Ibland blir det överslag.. Ibland är det jobbigt med alla skiftningar.. Att lära sig leva, hantera livet. Men grymt spännande! Vad ska jag jag lära mig idag?

Men en sak måste sägas, att mitt i allt är jag tacksam att jag har en Gud som aldrig skiftar.

En trygg hamn!


måndag 10 oktober 2011

Kräftfiske..


...är ju sånt som de flest Motala-bor har gjort så länge de kan minnas. Jag som kommer från nordligare breddgrader, har inte det. Metat har jag gjort och jag kan inte minnas att jag nånsin tyckte det var intressant och skojigt. Därför har väl tanken på att utföra kräftfiske inte riktigt slagit mig. Men, Herrens vägar är outgrundliga..

Det var en gång en kväll i septemeber. En sen kväll, närmare natt. Klockan hade slagit halv 1 och jag skulle till att gå hem från jobbet en fredag. Men ni vet hur det är, jag var lite rastlös och trött på att gå mellan jobbet och hemmet.. En fredagnatt i Motala.. Inte heller särskilt sugen på puben vid den tiden. Nöden har ingen lag, så jag tog en promenad ner till hamnen i mörkret. Strosade utanför Motormuseet å försökte ta lite bilder på nattreflektionerna i vattnet.. När någon plötsligt talade till mig från en bänk.

Man blir ju lite skraj när någon plötsligt dyker upp och säger något i halvdunklet. Men jag pratade med mannen i sin abästa år och det visade sig att han satt och kräftfiskade. Han hade barnen i bilen som han väckte med två timmars mellanrum så de kunde dra upp burarna som de lagt ner under bryggorna. Så vi pratade lite om kräftfiske och hur jag aldrig gjort det innan. Hur jag faktiskt knappt sett levande kräftor innan. Så han tog fram den vita lådan med dagens fångst så jag fick titta på och hålla dem.

Banalt kanske du tycker som e van, men jag blev jätteglad över att hitta en kräftfiskar kompis mitt i natten som lärde mig allt han kunde. Sen gick det sig så väl att jag fick stanna en stund med dem. han väckte barnen för det var dags att kolla fångsten å jag fick hänga på och de lät mig dra upp en och en annan bur för att kolla fångsten.

Jättemysigt!

Säkert inte vad många skulle säga om kräftfiske, men denna kväll blev en välsignelse för mig som lärde mig ett och annat å gav mig nya kräftfiskar vänner.

Jag kommer inte ihåg ditt namn snälla mannen, det kan ha varit Ulf.. Men hur som helst, jag är grymt tacksam för din vänlighet mitt i natten när jag var rastlös. Hoppas kräftorna smakade :)

Här kommer lite mobilbilder från mitt första kräftfiske ever..









fredag 7 oktober 2011

Ge mig en korthållare så ligger jag med dig..

Mamma, jag vet att jag lovade dig att inte gå runt å va arg på världen, men ikväll kan jag inte låta bli. Jag kan inte låta bli att fördöma denna underbara reklam från internet..

See below and enjoy!









Jag vet inte vad ni brudar därute tänker, men hur upphetsande är inte en korthållare i guld?

Låt oss alla stämma in i ett rungade "hurra" för de otroliga mansgrisar som gjort denna reklam. Må de finna lycka i sina korthållare i guld, för kvinnorna i deras närhet kommer nog göra dem mycket besvikna!

tisdag 4 oktober 2011

"Onepeice" grunden för debatt..

Om man frågar de människor som äger en Onepiece hur de använder den så får man i 9 fall av 10 svaret att de har den på sig hemma när de myser. Ytterst få vill gå ut och visa sig i den. Argumenten säger att det är "som att ha på sig en mysdress" och därför anses respektlöst mot andra att klä sig i den för att man ska se anständig ut på gatan. Andra tycker kanske att den inte sitter smickrande och att det då blir anledningen till att de inte vill visa sig, vad vet jag.
Men den allmänna uppfattningen är att man inte ska visa si offentligt i sin Onepiece.

Jag gillar utmaningar.

Idag tog jag på mig min Onepiece, en matchande scarf och min skinnjacka och cyklade genom stan för att gå på körövning.

Jag gillar utmaningar, men jag är ändå inte opåverkad av samhället och människor runt omkring mig, så därför kände jag mig ändå lite osäker när ja gick in på körövningen.

Vi sjöng, sen var det paus. Å hör och häpna..

Under pausen fick alla de 9 av 10 ägarna av onepiece bli motbevisade. Jag fick masser em okmplimanger för att jag såg "mysig ut", och "det var en fin...eehh..sparkdräkt", och "om du drar igen den blir den som en sovsäck, haha". Diskussionerna haglade om vad den kallades och hur populär den är ust nu och att snart skulle nog en del börja ha på sig den på jobbet osv.

Det kändes bra.
Min "Onepiece offentligt" blev succé.
Omtyckt.
Accepterad.

Så lyssna nu alla ni därute som tvekar.
Oroa er inte, vill ha Onepiece på er offentligt, DO IT.
bär er Onepiece offentligt med stolthet!

För Onepiece är det bästa som finns :)