fredag 5 oktober 2012

Världen..


Vad lustigt det är med världen..

..att människor bara tycker de kan ta över varandras världar. Som kolonisationen i Afrika och Latinamerika.  Ta över, göra sitt språk till huvudspråk och sin kultur till huvudkultur i ett okänt land.
Att människor tror att de kan ta över andra länders och människors resurser - utan respekt.

..att staten i olika länder sätter lagar och regler som gör att en del måste bo på gatan och tappas bort ur medmänskligheten. Att vissa har allt allt och andra har inget.

Vad skrämmande det är att det finns miljontals barn som bor på smutsiga gator!!!

..att vissa människor är värda mer än andra. Vem har rätt att bestämma det??

Vad konstig världen är!

Vad konstigt och förunderligt det är att inte fler av oss gör något för att ändra allt det konstiga.
Att vi väljer att inte se utanför vårt ekorrhjul, att om alla gjorde någonting skulle vi ganska snabbt kunna göra världen till ett mindre konstigt ställe att leva på.

Vad konstigt det är..




Kärt återseende :)

Nothing like seeing an old friend :)
En liten två-timmars kaffe med en gammal goding som råkar ha vägarna förbi Spanien... 
Catching up, testa ett nytt café, dela livet..

Mariaaa.. Has hecho mi dia :)
Que alegría verte en barcelona!

Livet e spännande!!





lördag 25 augusti 2012

Värdet av att någon blir glad av att se en.. / Äkthet inte perfekthet!

Jag började skriva det här inlägget för säkert ett halvår sedan, men det blev aldrig klart. NU ska det bli det för det är mer aktuellt än nånsin!

Egentligen borde överskriften vara lite annorlunda, för innehållet har skiftat lite.
Originalet skrevs för att uttrycka hur viktig Motala Baptistkyrka blivit för mig. Det dagen jag filade på detta hade jag varit i kyrkan på ett söndagsmöte och fått kramar av alla tanter som frågat hur det är och sett mig. Den känslan att vara sedd är ovärderlig och särskilt i en kyrka som har precis just DET som huvuduppgift, att se människor som ingen annan ser. Som Jesus gjorde!

Jag har varit till många olika kyrkor i mitt liv. Född i Svenska Kyrkan i Byske men uppfostrad ekumeniskt i Byske Fria Församling och Korskyrkan också. Sjungit i lovsångsteam i Pingst, kör i EFS, gått bibelskola och Teamår i EFK, varit lite i Vineyard och på olika konferenser, försökt "passa in" i pingst i Jönköping och nu hamnat i Baptist i Motala.

Pheewww! Lite splittrat kanske du tänker, men jag tänker tvärtom. Det har verkligen varit lärorikt att se så många olika samfund och försöka hitta rätt, för genom det så har jag verkligen hittat den typ av kyrka som jag vill vara del i. Det fanns en tid, när jag pluggade i Jönköping som jag gav upp på alla kyrkor. Jag upplevde att alla i Jönköping var så himla flashiga och allt bara handlade om det yttre och att vara "hipp", så att djupet försvann. Inte helt rättvist kanske, men det var min upplevelse som till slut gjorde att jag sket i allt. Inte gick till kyrkan för att det kändes så fake.

Sedan dess har jag inte lagt så mycket energi på kyrkan utan fokuserat på att Gud får hitta mig ändå (min story med Gud är ett annat blogg-inlägg som vi tar en annan gång :)

..tills nu.

Jag gick till Motala Baptist lite motsträvigt. Det första jag sa till pastorn var att jag var skeptisk till kyrkor och att det är Gud jag är ute efter. Satt längst bak i kyrkan och ville inte egentligen prata med någon efter mötet. Jag var trött. Men sedan började jag sakta men säkert lära känna tanterna (haha, de är ofta de som börjar :) och de andra i kyrkan.. Fortfarande skeptisk och lite restirktiv. Jag avskyr att dras med av en stämning som jag inte är redo för i typ spacead lovsång eller ljudlig predikan.
Det tog ett tag, typ ett år eller så, men efter församlingshelgen 2011 började det slå mig att baptist i Motala inte är så tokig som kyrka. Där finns det vanliga människor, med vanliga liv, fast som de delar med varandra.

Idag, när jag bad om förbön inför mitt kommande studieår, så kom jag på vad det är som finns i Motala baptist.

Äkthet!

Inte perfekta, dom är äkta! (Bra rim, I know ;)

Jämfört med det jag sett sen jag tog lite avstånd, så finns det en äkthet i MB som jag saknat. Ett gäng Svenssons som bryr sig om, inte försöker vara coola genom klädstil, poppig musik, flashig suerandlig predikan med en massa halleluja. Men ändå andliga män och kvinnor som bryr sig om.

Jag ha inte upplevt denna församlingsgemenskap någon annanstans än i mina föräldrars församling hemma i Byske. Och det är ju ändå lite famlijeanknytet.

Motala Baptist har en pastor som hänge på Facebook och uppmuntrar, äldste som verkligen talar in i människor liv och profeterar, bönemotiverade människor som bryr sig om och en go gemenskap där man lär känna varandra på kyrkfikat.

Äkthet, inte perfekthet!

En sådan äkthet som gör att jag vet att, fast jag inte är med i kyrkan "på papper" så är deras böner att sända iväg mig ärliga. Fast jag inte står med i registret så finns det människor där som kommer be för mig nu och då, då jag är ute på mina nya äventyr. Fast att jag väldigt ofta kommit till kyrkan bara en liten stund innan mötet är slut och det är dags för kyrkfikat, så blir pastorn glad av att se mig där.

För att de bryr sig!

Äkthet, inte perfekthet!

Motala Baptist, ni har gett mig tron tillbaka på församlingen lite. Ett steg i taget.
Fortsätt vara äkta, inte perfekta!

TACK!


(Här kan ni läsa mer om dom http://www.motalabaptist.se)



onsdag 22 augusti 2012

Barns rätt!!



I dagarna börjar skolan. De barn som lever gömda eller som papperslösa i Sverige har dock fortfarande inte laglig rätt till skolgång trots år av löften om detta.

Samtidigt som skolstarten ska regeringen lämna in en rapport till FN:s barnrättskommitté i Genève för granskning av hur barnkonventionen följs i Sverige. En sådan rapport lämnas vart femte år. FN-kommittén har gång på gång kritiserat Sverige för att inte leva upp till barnkonventionens bestämmelse om skydd mot diskriminering och rätt till utbildning när det gäller barn som är gömda eller papperslösa. Det blir genant för regeringen att åter igen behöva förklara och försvara varför man inte respekterar samtliga bestämmelser i barnkonventionen.

Det handlar om ca 2 000 – 3 000 barn enligt den statliga utredningen som gjordes förra året (SOU 2010:5 Skolgång för alla barn). Förutom den kunskapsmässiga och pedagogiska betydelsen av utbildningen så är skolan viktig för att utvecklas socialt och psykiskt. Ett barn som lever gömd befinner sig i extrem osäkerhet, ovisshet och hopplöshet. De vuxna som finns runt omkring är själva förtvivlade och klarar ofta inte att ge barnet struktur och rutiner i vardagen. Det kan skolan hjälpa till med. Skolan kan bli ett andrum för barnet och skapa någon form av ordning i kaoset.

Det krävs att ord blir handling. UNICEF förväntar sig därför att denna fråga finns med i höstens budgetproposition.

/Christina Heilborn
Chef Opinion och påverkan, UNICEF Sverige

Etiketter: barnkonventionen, flyktingbarn, FN:s barnrättskommité, papperslösa, skolstart


Blogginlägg taget från:
http://blog.unicef.se/2012/08/21/nar-ska-gomda-barn-i-sverige-fa-ga-i-skolan/

lördag 18 augusti 2012

Om att smida!


Det finns många saker att lära sig i livet..

Oftast är det något nytt varje dag. För mig i alla fall. Jag är rätt sker på att det grundar sig i min nyfikenhet och min tro på att allt går om man bara vill!

Dagens nya lärdom är...(trumvirvel..)
..Smide!!

Det är härligt med vänner var det någon son sa. Jag fick en ny vän för typ två veckor sen. Han heter Fredrik och kan smide. Han brukar hänga i smedjan å fritiden och göra fina rosor, ljusstakar och nycklar som han säljer. Coolt fritidsintresse tycker jag.

Smide hade jag aldrig testat, innan idag :)

Idag var det hantverksmarknad på verkstadsön. Fredrik var där och smidde. Jag var nyfiken eftersom jag aldrig varit i en smedja som varit i action, så jag drog dit. Eftersom det regnade och var lite folk fanns det inre jätte mycket för Fredrik och Viktor i smedjan att göra. Och trots att jag är lite rädd för eld, kom dit klädd i långkjol och inte hade ätit frukost så frågade jag snällt om jag fick prova smida. Min kompis Fredrik är snäll. Jag fick det :)

Först slog jag bara lite.. Lärde mig att hålla elden igång, hålla hammaren och smala av och böja järnet. Inte helt lätt att klura på hur man ska hålla. Och med en Hammaren som väger 1,5kg med, så fick jag kämpa lite i början. Sen höll vi på ett tag. Jag smidde, Fredde svetsade, smidde och coachade mig. Viktor latade sig, och coachade mig lite emellanåt när han inte skrattade åt mig :)

Smida är kul!
Tungt, men när man väl för kläm på det, riktigt spännande och kreativt. Improvisation funkar bra i smide.
Smida är kul, även om träningsvärken väntades efteråt.
Smida var kul, ända tills jag tappade mitt 100gradiga varma verk på min fina kjol. Då fick Fredde hjälpa mig på slutet. Jag lämnade det till experten :)

Det var en kort liten erfarenhet av smidning. Två timmar i smedjan på verkstadsön med två sköna grabbar resulterade slutligen i en helt egengjord (med lite hjälp ;) ljusstake för värmeljus.

Allt är möjligt om man vill!

Jag är ingenting annat än stolt över min fina ljusstake. Å grymt tacksam till. Fredrik och Viktor för deras braiga upplärning.

Det är härligt med vänner.
Man lär sig nåt nytt varje dag.
Idag är särskilt en sådan dag!!!

Tack!!

Här kommer bilder :)


Och om någon tycker om smide och är sugna på att beställa sådan nu checka in Fredriks hemsida här:

http://www.fredrikssmide.se/
Lite reklam så blir alla glada!

:D



torsdag 16 augusti 2012

Om att vänta på sin man..


Det finns dagar då det är otroligt ledsamt och tråkigt att vara singel. Helt ärligt så är det mestadels ledsamt. Att komma hem ensam till en tom lägenhet är något av det värsta jag vet. Att inte ha någon att dela allt med. Åh nu har jag inte ens en katt..

MEN..

..då finns det de dagar när jag känner mig på topp. Då skolen skiner, fåglarna kvittrar, det går bra på jobbet och livet går framåt, då det känns rätt spännande!

Jag har ingen aning om vem min man är, hur han är. Det kan vara vem som helst, och jag kan träffa honom varsomhelst.

Mitt datingliv i Motala har förvisso varit aktivt vissa stunder, jag har hållit mig framme. Men det har ändå varit segt för att mina dater har aldrig lett vidare till någonting mer. Man kan väl säga att jag mer eller mindre gett upp tanken på att någonsin hitta någon likasinnad i denna lilla stad.

MEN!

Nu är jag på väg igen!

Om två veckor åker jag till Barcelona. Sen åker jag hem. Sen åker jag till Chile. Sen vet jag inte..
Men jag åker som singel..

Min man kan finnas varsomhelst på vägen dit, där, eller kanske på vägen tillbaka.
Det vet ingen, bara Gud.

Det är trist att packa själv, flytta själv, resa själv. Ta beslut själv.

Jag vill ändå hoppas att denna resa tar mig själv tillbaka till mig själv igen (som jag tappat lite i stan där livet står still). Den jag vill vara, egentligen är innerst inne. Tar mig mot det jag vill göra, som jag faktiskt tänkt på ett tag nu. Det jag vill uppleva.

Och DÄR, precis där, när jag tänker på det denna soliga eftermiddag, så känns det ändå rätt spännande.  Att inte veta hur han är. När han kommer. Var han finns.

Det kan hända precis när och var som helst :)

Jag längtar!





söndag 12 augusti 2012

Engagemang på hög nivå :)

OK allihopa!!

Gå in på denna länk och läs om min Skajpaj.. Bruden som bestämt sig för att förändra världen och göra det steg för steg bokstavligt talat :)

Skye Cutbill, du är en inspiration för oss alla!!


Länk till Skyes blogg och insamling, där DU kan ge och hjälpa henne hjälpa:
HÄR

Länk till artikel om Skyes engagemang :)
HÄR


Å här är en bild på Skye
(och Glassparet ;)


Puss på dig finis!!!

tisdag 7 augusti 2012

Om att vara ledsen..


Man kan va hur tuff, världsvan, kunnig, kaxig och stolt man vill. Men när man är ledsen, då krymper man!

När jag är ledsen så blir jag 5 år och vill bara krypa ihop till en boll å bli kramad och älskad.

Jag tror det är viktigt att våga vara 5..
..även om det gör ont att tappa skyddsmurarna!

måndag 6 augusti 2012

Om schamooz - kärleken till en katt!

Nu är det bestämt. Schamooz, min lilla bäbis ska få en ny ägare. Hon heter Ann-Marie och verkar jättebra. Mycket erfarenhet, koll på läget och älskar djur, där får hon det bra. Schamooz flyttar imorn..

Å ja sitter här och gråter som ett litet barn..

Min schamooz, min sol!
Hon har varit min bästa vän i ett år, väntat när ja kommit hem, gosat me mig morgon å kväll, hittar in på de mest konstiga ställen och muntrat upp mig när ja stressat.

Hon ger mig hjärtklappning när hon ramlar från balkongen, lämnar hår överallt, klöser mina tapeter å puttar ner saker från bokhyllan när hon vill ha uppmärksamhet. Mitt "kunskapsäpple" från högskolan i Jönköping har förlorat sin stjälk.

MEN DET GÖR INGENTING!
FÖR JAG ÄLSKAR HENNE OBESKRIVLIGT MYCKET!!

Denna lilla varelse med dunpälsen som hon slickar vareviga sekund, som kan sova precis överallt, väcker mig på natten med sin lek.. Hoppar upp på köksbordet å tittar på mig med sina stora ögon som säger "godis?". Hon hittar spindlarna, leker med garnet när ja virkar och dricker vatten ur kranen när ja sitter å kissar. Lägger sig på pärmarna när jag ska organisera, bara för att! Spanar på bilarna på balkongen, vet att hon inte får hoppa upp på räcket, men försöker allt ibland ändå. Hon har åkt bil, tunnelbana å buss.. Varit med mig i Stockholm, Jönköping och Norrköping..

Jag hade aldrig trott, ens anat hur mycket man kan älska ett djur. Det har aldrig hänt mig förr på det här sättet. Älska villkorslöst, även när hon busar å klöser. Älska villkorslöst även om hon ger mig huvudbry när ja ska resa bort. Älska villkorslöst, för att hon finns. För att hon är den finaste katten i hela hela världen!! För att hon e min!

Min schamooz!
Älskade schamooz!
Min stora kärlek i Motala!
Utan henne hade det inte gått!

Älskade unge som ja haft i ett år!
Imorgon ska hon flytta..

Å ja sitter här och gråter, som ett litet barn..


  
 
 





söndag 5 augusti 2012

Från askan in i elden.. :)

Hemma!

Men ändå på väg :)

Efter att ha spenderar två veckor i Frankrike är det dags att vända på steken och tänka om!

Min hjärna har i två veckor varit inställd på franska och att suga åt mig så mycket jag bara kan av allt världens vackraste språk har att erbjuda. Det har jag också gjort. SÅ mycket nya uttryck och slang och sammanhang som jag har lärt mig. Det har varit helt fantastiskt!

Men nu är det slut!
Nu ställer jag om hjärnan. French mode off, spanish mode On!

Jag har ca 4 veckor på mig att mentalt entra spanskans värld!

I fyra veckor kommer jag -medan jag packar å flyttar- titta på spansk Disney, lyssna på Juanes och mano chau, leta fram och gå igenom min spanska grammatikbok och ringa till skye och ha djupa diskussioner.

Och Voila!

Efter att inte ha använt spanskan på 2 år så kommer jag ställa om och om 4 veckor kommer jag vara fit for fight!

Barcelona here i come!!

torsdag 2 augusti 2012

Bästa från Facebook!

‎"I've won a few acting awards, but as with all art, it's an endless journey."
"What do you mean?"
"You never get to the bottom of an art. There's always another layer of depth. Whether that be painting, or acting, or photography. Ten different people could photograph that tree right there, and there would be a different spirit beneath each of those photographs."
"I think I'll put that as your caption."
"Oh c'mon. That's nothing new. Everyone knows that."
"Maybe so. But ten different people could explain that, and it'd be different every time."
· · · about an hour ago ·

måndag 30 juli 2012

Boktips - Maya Angelou

Bara ett litet boktips på förmiddagen..
Har precis läst ut den första delen av Maya Angelous biografi.. Har läst den andra delen innan, så det blev lite bakvänt :)

Maya är en amerikansk författare som växte upp i den amerikanska södern. Det var inte helt lätt och i boken berättar hon om hur det var.

Boken heter "jag vet varför burfågeln sjunger".

Voila! Riktigt bra :)

Till saken hör att Maya Angelou kom till Penn State när jag var där och höll ett litet föredrag. DÅ visste jag inte vem det var, så jag gick inte dit. Ett litet ångersmoment i mitt liv. Det hade varit spännande att höra henne prata.

Men det är lätt att vara efterklok. Jag ska inte gråta över spilld mjölk :)

Men läs boken vettja!

lördag 28 juli 2012

Om språk - Tu eller vous?!


För att fortsätta debatten om franskan som just nu pågår i mitt huvud, tänker ja ta upp det som just nu är mitt största huvudbry.. Hur man adresserar en människa här?!

Jag vet inte om ni vet det men franskan har två sätt att tilltala andra människor: Tu och vous.

Tu betyder du och vous betyder ni. För en sisådär 60 år sen använde vi båda dessa i Sverige också, men eftersom jag inte var med på det tiden så måste detta ändå diskuteras.

Nu sitter ni säkert och tänker "hur svårt kan det va?!".. Tanken är ju att man ska använda du till sina vänner och människor man känner sig hemma med familj och dylikt. Alla andra ska man visa uberrespekt och kalla för vous. Det vill säga äldre, främlingar på gatan, servitriser och affärspersonal, banktjänstemän, kompisars föräldrar etc. Ni fattar!

Problemet är att ingenting är statiskt och jag har mer och mer förstått att det är personliga preferenser hos människor man möter som gäller.

Vissa servitriser tu'ar medan andra inte tänker tanken ens. Vissa äldre vous'ar medan andra tycker att det får dom att känna dig överlägsna och föredrar tu.

Sen finns det ju främlingar man pratar med som är unga, då gäller inte främlingsregeln med vous. När jag träffat medelålders som är mer ungdomliga än äldre och kompisar med mina vänner så är tu väldigt lämpligt men eftersom det är en främling så blir ja lika förvirrad då.


Du ser, det är inte helt lätt!

Om vi då lägger till det faktum att jag inte är van med att ni'a och försöker puzzla ihop detta så ska ni få se hur det går!

Vanligtvis försöker jag ni'a alla främlingar, äldre och tjänstemän. Ibland glömmer jag bort det och kommer på mig själv mitt i meningen och måste säga om.. "peux tu.. eehu, pouvez vous m'aider?" (kan du.. Eehu, kan ni hjälpa mig). Detta har redan hänt mig sjuttielva gånger :)

När jag träffat Elvires familj, föräldrar etc så har jag frågat. Det är det vanliga att man börjar med vous och när man upptäcker att stämningen ändå är rätt familjär så frågar man om vi kan "se tutuoyer". Detta gällde för mig även mannen på paraglidingen som sa att det var obligatoriskt (skön snubbe, Didier :)

Vissa situationer med de medelålders bekanta har ja viskande frågat Elvire om vad man säger, haha, lite fegt.. Men bra :)

Ibland har jag svårt att tu'a till exempel äldre fast jag har fått godkänt av dem att dom vill det. Vissa stunder har jag vous'at Elvires föräldrar fast jag bott hos dem i snart två veckor och känner mig som en i familjen.

Det är det som är bra lustigt med detta fenomen. Fast det är en huvudbry som jag inte riktigt har koll på nu, så fastnar "reglerna" nånstans ändå och vänder på steken. Nånstans är jag ändå på vägen mot att se det som en självklarheten att kalla äldre och främlingar för vous. Eftersom den delen landat nu så är det svårt att tänka tvärtom.

Jag minns när jag kom hem efter mitt år i Strasbourg. I början ni'ade jag de äldre jag träffade. Sen fick jag veta av en vän att det ansågs otrevligt att ni'a i Sverige eftersom man då gav skenet av man var finare än alla andra. Ujujuj.. Mer huvudbry :)

Nu vet jag ju, som jag nämnt innan, att utlänningar såklart kommer undan med det mesta. Jag har ändå svensk brytning och därför gör det inte så mycket om jag säger fel. Pheeew!

Så min huvudbry är inte en så tung börda, jag kommer fortsätta att pröva mig fram och göra fel ibland och rätt ibland :)

Jag känner mig rätt lugn!

Men det är intressant att fundera över!
Eller vad tycker NI ;)

torsdag 26 juli 2012

Toppless :)

Idag har jag solat toppless hela dan!
Fy bubblan vad skönt det är! En ny frihet.

Fast det tar ju såklart lite tid att vänja sig vid att folk stirrar pa mina bröst.
Eller vad säger jag.. jag är ju van ;)

Haha.. Feminist i all ära men man kan inte spöa alla på stranden! Jag stirrar ju på grabbar med speedos.. Rättvisan e skipad :)

Brudar släpp loss!!
:)

onsdag 25 juli 2012

Om sprak - Ca fait du bien!


Franskan har manga ord och fraser.. Dom har valdigt mycket at saga har.
Jag gillar't :)

Det ar det jag gillar med sprak overlag. Det ar anda ratt ofta jag inte hittar ratt ord att uttrycka mig med pa svenska, sa da soker jag i engelskan. Funkar inte det sa gar jag vidare till Franska etc. Vissa saker ar helt enkelt svara att fa till pa spraket jag talar just da, vilket det nu ma vara..

Det finns mycket att valja pa, men jag har hittat ett favorituttryck under denna lilla Frankrike vistelse.. Har kommer det:

Ca fait du bien!

Ca fait du bien kan oversattas med "det gor en gott". Det kan man ju tekniskt sett saga i Sverige, men jag kan anda inte pasta att jag hor det sarskilt ofta har.

Ca fait du bien.. Mmm..

Man ar pa stranden och det ar 30grader i solen, sa man gar ner i det kyliga vattnet.. "ca fait du bien"
Vi gar runt pa stan och det ar 30grader i solen och vi koper en milkshake.. "ca fait du bien"
Man kanske snoozar en morgon och sover till kl.14 istallet for kl.9.. "ca fait du bien"
Man kanske tar en kvallspromenad och ser sig omkring i lilla franska byn dar man halsar pa.. "ca fait du bien"

Ja ni fattar poangen!

Man kanske tycker om att ga till jobbet en morgon och vara aktiv for att "det gor en gott",
alltsa "ca fait du bien".

Voila!

Min favoritfras precis just nu!

For helt topp notch maste jag anda saga att Frankrike, bad i bergssjo, sol sol sol, minivacation till Montpellier, nya vanner, nya uttryck.. Allting just nu just har..

Ca fait du bien!

tisdag 24 juli 2012

Om sprak - Att komma undan!

(Fotnot.. Jag ar fortfarande i Frankrike pa semester sa fortfarande inga prickar :)

En sak som ar bra med att vara utlanning och inte kunna spraket helt perfekt ar att man kommer undan med felsagningar. Jag kan ga in i vilket rum som helst och saga nastan vad som helst. Om det inte ar supergrova forolampningar jag kommer med (Sarskilt i Frankrike ar dom direkt pa krigsstigen om man sager nagot superelakt. Det kan bli ugly!) sa kan ett skratt och ett ursaktande "jag ar utlanning, jag vet inte battre" stryka ett streck over hela incidenten. Det lattar oftast upp stamningen med pa en fest eller dylikt sammanhang.

Ta till exempel nar jag kallade alla idioter (des cons) utanfor puben forra veckan. I fel sammanhang far man nog akta sig men dar sa utmynnade det i skrattattacker och glada miner. Voila! Jag blev ursaktad aven fast jag kallat framlingar for idioter! Anvadbar teknik :)

Det som inte ar sa bra med att inte kunna spraket helt ar precis raka motsatsen. Man forstar inte nar man blir forolampad av manniskor och hinner inte med att forsvara sig. Aven det kan upplevas provocerande eller att man ar mesig som inte "slar tillbaka!"

Ta till exempel incidenten nar vi var ute pa Montpelliers gator i helgen. Vi strosade runt glada i hagen nar en  salongsberusad kille kommer fram till mig och utbrister nagot.. Jag hor inte vad han sager sa jag sager nagot tillbaka, sen sager han nagot igen, men eftersom jag lart mig att inte prata med framlingar pa gatan (tack mamma a pappa och skoluppfostran:) sa dissade jag honom och sprang ifatt mina kompisar. Da foljde han efter och skrek nat elakt som jag inte forstod (pa slang saklart) varpa Elvire fick forsvara mig och prata med honom. Det blev nat i stil med att "hon ar fran sverige, ta det lugnt, visa henne din basta sida nu som fransman". Snygg raddning dar Elvire!

Poangen ar i alla fall att om jag hade varit hundra procent flytande sa hade jag kunnat forsvara mig sjalv. Det hade varit superbra eftersom manniskor i detta land- i likhet med USA - inte helt lattsamt tar skit fran nagon. Da ska man saga ifran och kaxa sig.

Voila, positivt och negativt!

Ett litet inflikande bara angaende detta ar att jag inte altfor sallan befinner mig i liknande situationer. Nagon kanske sager nagot mindre snallt (kan vara kompisar som bara skojar, eller nagon pa gatan) till mig, jag forstar inte sammanhanget och darfor skrattar jag , latsas att jag e med pa noterna och nickar. Ovetandes om att jag blir forolampad eller borde kaxa mig tillbaka. Fast jag fragar mig anda ifall det kanske ar det ultimata!?!

Det man inte vet mar man inte daligt av.. Voila :)

Svaret pa krigets gator.. Lyssna inte pa vad fienden sager, sa behover du inte forsvara dig sjalv, sa fortsatter varlden att le och skratta at varandra pa hall.

Pest eller kolera kanske..

Jag vill anda inte tala osanning, det ar sant att det stor mig ocksa ratt ofta!

Man har ju anda en stolthet som manniska och malet ar ju att forsta allt i det nya spraket och hanga med helt.
Men tills dess tanker jag att jag ar glad anda och om nagons forolampning stannar i luften och jag sprider ett leende och stoppar en liten fight, da ar det anda vart att vara naiv och ovetandes :)


onsdag 18 juli 2012

Om sprak - att inte vara med i gamet!


(Fotnot.. jag sitter i Frankrike och skriver, sa darfor inga prickar.. Men desto battre, spraktraning for er :)

Jag anser mig anda vara ratt bra pa franska, flytande till och med, pa en utlannings niva.
Nagonstans pa vagen mellan att ha bott i Frankrike 2004-2005 och att forsoka behalla spraket i min vardag upplever jag att min franska har mognat!

Nar jag landade i Frankrike igar gick den som pa rals! Konversationen med Elvire och hennes mamma som hamtade mig flot pa som om jag pratade svenska. Det var som att komma hem till nanting jag kande till mycket val. Jag bade forstod battre och pratade praktiskt taget obehindrat. Sa mycket battre an jag nagonsin gjort.

Superchouette!
Jag var kaxigare an nansin!

Pa kvallen var det middag med Elvire, hennes foraldrar och vanner. Jag var i och for sig lite trott vilket paverkar spraket, men bortsett fran det kan man val saga att tiden hann ikapp mig!

Fransman och franskvinnor i en grupp dar de kanner sig bekvama och kanner varandra pratar valdigt fort (som i alla bekvama grupper!) ..och jag vet att hur mycket jag an intalar mig sjalv att jag ar fodd i fel land och har det i blodet sa AR jag INTE fransyska!!!!!

Jag ar flytande i franska. Konversationer mellan mig och andra manniskor dar jag aktivt deltar ar absolut inga problem. Daremot att sitta i en grupp dar alla pratar om varandra och det gar fort, dar far jag jobba hart. Hjarnan gar pa hogvarv nar slangord slangs fram och tillbaka och lokala sammanhang som jag inte kanner till diskuteras. Jag sitter och vrider huvudet fram och tillbaka och forsoker hanga med. Nar jag e pa G sa fragar jag om det jag inte forstar, men iband gar det sa himla fort att jag inte ens vet vad jag ska fraga om. Vad pratar de om? Det ar da jag spacear out..

Dessa manniskor jag umgas med har ar underbara. Dom forklarar saker for mig, haller koll pa att jag hanger med och fragar om jag ser forbryllad ut. Dom vill val! Vill att jag ska trivas! Det ar toppen! (Jag har upplevt varre spraksituationer, aven i vart avlanga land!)

Det slog mig precis just idag angaende detta att det finns bara sa mycket man kan gora for att hjalpa nagon som inte forstar spraket. Allt har en grans! Jag kan inte krava att de ska sitta och forklara precis varje ord jag inte forstar, och fa teknisk forklaring pa slang och vardagsspak, det ar omojligt. Det dodar  konversationen.

Sa precis idag har jag tagit ett beslut. Jag som desperat vill forsta, vill veta och villhang med har bestamt mig for att acceptera att jag inte alltid kan det. Jag tanker acceptera att jag inte forstar! Jag som VILL veta precis vad som hander, vad de sager, vad vi ska gora, har bestamt mig for att jag ibland maste laisse tomber.. Lata det vara!

Inte alltid! Absolut inte alltid.. inte ens lite alltid.. Men nar det kommer till the breaking point!
Befriande, inte helt latt, ett stort steg pourtant! Laisse tomber Matilda!


Sprak ar min passion i livet!

Sprak - Kulturen bakom, slangen pa plats, ord som later som ett ord man kanner igen, men som betyder nat helt annat. Sprak - how I love it!!

Men jag har en tendens att glomma mellan varven hur otroligt svart det kan vara ibland. Inte sjalva tekniska sprakinlarningen, jag har mina knep for det. Men sjalva anpassningen, att vara dar och verkligen lara sig IRL!

Jag glommer hur otroligt trott man blir av att inte forsta, av att tanka intensivt precis hela tiden, lyssna, lara  tills hjarnan nastan spricker. Jag glommer hur det ar att sitta bland manniskor som pratar intensivt och kanna hur utanforskapet vaxer nar jag inte hanger med.Jag glommer precis det jag precis namnt, frustrationen over att veta att jag faktiskt inte kan forsta allt. Jag glommer det mellan varven.
Egentligen ar det bra, for det gor att jag inte hakar upp mig pa svarigheterna utan tuffar vidare med samma passion som forr. Glommer att jag glommer.. :)

 "Mycket studerande gor kroppen trott" star det i Bibeln :)
Denna slags trotthet, denna "divine exhaustion" ar underbar, men ack sa kravande!

Min nya lilla aterupptackt far mig att tanka pa mina ungdomar pa jobbet. Det finns en grupp ungdomar som ar relativt nyanlanda till Sverige och bor tillsammans pa ett boende i Motala. De kommer till Hallen varje dag for att lana dator, spela biljard eller dricka kaffe. Eftersom de kan ytterst lite svenska sa har jag mest baskonversationer med dem "hur ar det? bra! ok bra, jag ocksa!" och det funkar. Ibland sa tanker jag dock att jag skulle vilja konversera lite mer sa jag forsoker pa ett "Vad har du gjort idag? Tycker du om solen? Har du badat i varamon? Ar det kallt ute?". Enkla fragor som jag marker blir en kamp.

Jag vet att de forstar, for kroppsspraket visar att de vet vad jag pratar om. Jag vet att de vill, for vi har bra kontakt, man kommer langt med ett leende :) De ser, de forstar och de vill svara. Jag ser hur de tanker, hjarnan jobbar pa hogvarv for att hitta svaret pa fragorna som de kanske har lart sig en gang i ett klassrum, men nar de val star dar sa finns det inte tillgangligt. De ler, tanker, formulerar inombords och vill sa garna. Ah vad de vill svara, jag ser det, pa leendet och i ogonen. Men svaret kommer aldrig. Orden de letar fastnar i halsen eller sa blir det ett "bra" ett "ja" eller ett "ok". 

Ett bra, ja eller ok racker. Om jag kunde mer av deras sprak skulle jag saga det varje gang. Ett ja racker for jag vet att de kampar. Ett ja racker, for jag vet precis hur det kanns nar orden fastnar. Man vet att man kan, man vet att man vill, man vet att man borde kunna. Man maste fa saga 1000 ja for att svaret till slut ska bli det man vill. Hjarnan bahover denna tid! (Inga vetenskapliga belagg..detta bygger pa erfarenhet :)

Jag har upplevt exakt denna situation, precis idag. Nagra timmar sen bara. Pa stranden.
Vi simmade i en sjo jag och tva fransyskor. En sjo med kite-surfing.Vi simmade, en kite-surfare surfade forbi och vinden hade tagit tag i honom sa han lag ovanfor vattenytan och det sag ut som att han flog. Det var supercoolt. Sa helt spontant i vattnet ville jag utbrista "wow bradan ror inte vid vattnet, det ser ut som den flyger, sa himla coolt". Nanting liknande vad jag skulle sagt i Sverige. Sa hjarnan gick igang, allt jag lart mig fran skolbockerna passerade revy pa en millisekund, alla situationer spelades upp for mig pa en sekund for att jag skulle kunna hitta de dar nedrans orden for att utbristan hapnad, nanting jag ar van att gora. Men precis allt det fastnade i halsen och ut kom ett "han flyger".

Ok ett "han flyger" ar inte sa illa det var ju det det sag ut som. Men det var inte bara det jag ville saga. Det fanns sa mycket mer inom mig just da.. som fastnade! Ord som aldrig kom!

En otrolig frustration!

Jag gor mig forstadd valdigt bra pa franska. Nar manniskor lyssnar och ger mig lite mer tid an de gor till sina landsman. Det behovs kanske bara ett tiotal sekunder mer an for en fransman, une dizaine..
Men spontana utrop, gruppsamtal och vitsiga kommentarer som jag annars ar van vid uteblir oftast an sa lange. Det paverkar min personlighet med. Jag kanner mig inte lika fri nar jag inte kan uttrycka mig. Inte lika spontan och sprallig som i andra situationer.. Tank vilken paverkan det har..


Sprak - Nagot sa fantastiskt underbart att fa uppleva och anvanda, men ocksa otroligt frustrerande och begransande i manga situationer, nar det inte finns dar!


Darfor dedikerar jag detta inlagg till mina ungdomar pa Hallen.
De som kampar for att forsta.
De som langtar efter spontana utrop.
De som sa garna vill uttrycka att vattnet ar for kallt att bada i eller att de har varit pa SFI och att det var skitsvart eller  latt.


Till er agnar jag detta!
Fortsatt kampa! Det blir battre
Ni ar grymma och beundransvarda!!!



måndag 16 juli 2012

Fågel i fönstret..

Det sägs att när Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster.,

Just nu är jag fågeln som sitter på det öppna fönsterbläcket, blickar utåt och ler..

:)

Fortsättning följer..

söndag 8 juli 2012

Horrorstory!

I know there are lots of horrible things going on around the world..

Starvation, flooding, earth quakes and all kinds of nature disasters, environmental issues..

Horror movies creep me out..

But there is nothing, NOTHING
that scares me as much as the EVILNESS in the human race!

People hurting people, robbing, hitting, mentally abusing, killing, raping.. Scarring someone who could be themselves!

THAT to me is HORROR and the one thing that really REALLY scares me!!

måndag 25 juni 2012

Till min vän Lena!


Jag vill dedikera detta blogginlägg till dig.  Det är fjärilar du skickat mig och andra kloka ord som du skulle kunna ha sagt.. :)

Dina låtar inspirerar och uppmuntrar mig.. U know it :)


Sista' in christ!

Tack!

Keep singing vackra kvinna!



"Blue skye I'm a butterfly
I find my freedom as butterfly
still believe in a butterfly
cause I can flyyy..

I'm a butterfly!"





"I need peace of mind"




"Maybe some women
aren't meant to be taimed
maybe they just need some time" 




"You are beautiful
your eyes are always shining
wonderful 
make people 'round yo smiling
beautiful
in your unique way"





"I'm walking on water
I'm walking on water.."





"I'm a star in my fathers eyes!"



Vill du höra Lenis musik.. gå in på..

 http://soundcloud.com/vildblomma/beautiful-27

Eller läs hennes blogg på..

http://www.vildblomma.com/vildblomma.html

söndag 24 juni 2012

Det Uppenbara..


Alla vet det.. Nu är det sagt!

Visst är det underbart när de oskrivna upplevelserna blir skrivna..

Det som alla vet och varit med om men ingen sagt :)

Här kommer en..

lördag 23 juni 2012

American History X


Måste ses...
Här kommer några quotes..



"Right now your anger is consuming you. You anger is shutting down the brain God gave to you.

There was a moment where i used to blame everyone and everything for the suffering and the viol things that happened to me. That I saw happening to my people. Blame everybode, blame white people, blame society, blame God.

I didnt get no answers ’cause I was asking the wrong question. You have to ask the right question. Has anything you’ve done made your life better?" / Professor Sweeney










 





"God, man.. I'm sorry all that shit happened to you.

I'm not. I'm lucky. I feel lucky,  'cause it was wrong, Dan. 
It was wrong and it was eatign me up, it was gonna kill me.
I keep asking myself, how did I buy all that shit?! You know..
It's just because I was pissed off.
Nothing I ever did took that feeling away.
I mean I killed two guys Danny I killed'em.
And it didn't make me feela ny different. I just got more lost, and I'm tired of feeling pissed off Danny. I'm just tired of it!"
/ Derek 




"So I guess this is where I tell you what I've learned, my conclusion right. 
My conclusion is hate is baggage.
Life's too short to be pissed off all the time.
It's just not worth it!" /Danny


"We are not enemies, but friends. 
We must not be enemies. Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection. 
The mystic chords of memory, stretching from every battle-field, and patriot grave, to every living heart and hearthstone, all over this broad land, will yet swell, when again touched, as surely they will be, by the better angels of our nature."
/Abraham Lincoln