fredag 16 december 2011

Hemkomsten / how to keep it real?


Vad gör man när man kommer hem från en resa?

Jag tycker ju ändå att jag har rest en del, båda korta resor och långa "bo-borta"-resor. Jag vet därför att det alltid är samma sak, att jag har supersvårt att lämna resdestinationen för att åka hem till vardagen igen. Även om det är ett resmål jag inte har trivts på särskilt mycket så kommer jag stå där sista dagen och känna att det är så mycket jag ogjort, så mycket mer jag velat se. Längtan att få vara kvar i äventyret. Lite separationsångest.

Jag tror det handlar om en känsla.
Känsla av äventyr, att vara på väg, pröva sina vingar, samla intryck.
Jag älskar den känslan!
Att vara på väg. Upptäcka. Leva!

Att ha varit mitt i den känslan och sedan komma hem till vardagen där allt är som det var precis innan jag åkte. Utan nya upptäckter.

Det är då, när det krockar som jag har svårt att veta vad jag ska göra. Att komma hem är ju lite skönt ibland, där man vet hur saker funkar och var man ha allt. Det är bra.
Men den andra känslan är också bra och just när man landa hemma känns den så mycket bättre!

Att komma hem till tryggheten men ändå ha med sig upptäckarlusten och alla intryck jag fått med mig. Människor jag mött, miljöer jag sett. Vet inte om du nånsin känner så, men ibland när man landat och packat upp så upplever jag att jag knappt vart iväg för att allt e som vanligt hemma. Livet rullar på och människor e som vanligt och även om jag förändrats lite av mina ny intryck så tar det inte lång tid innan även jag är tillbaka i min hjulspår.

Att bevara det goda jag fått med mig samtidigt som jag landar i tryggheten och bearbetar alla nya intryck.

Få ihop dom två.
Det är en konst!

Inatt när jag kom hem från Thailand blev jag stående i hallen en stund. Tittandes. Tänkandes. Längtandes. Slog på julmusik och satte mig och virkade. Åt en macka.
Jag har fortfarande inte packat upp.

Jag vill bevara känslan av allt jag varit med om, bara en liten stund till..
Känna det jag känner en liten stund till..

Mmmmmmmmmm...
















måndag 21 november 2011

Reclaim!


Jag har tittat på den här hemsidan..

Love your body

Åsså har jag tänkt..


Feministkampen e ju uppenbar. Låt mig vara kvinna som jag är..inte smalare, inte tjockare. Gör mig inte till ett sexobjekt för nöjes skull eller i promotande syfte. Se på mig som du ser på en man, a.k.a en människa.

Ta ingen skit. Låt ingen se ner på dig. Våga vara kvinnlig.
Allt det där är bra.


Sen har jag tittat på vårt samhälle och männen/grabbarna runt omkring mig..
Då har jag tänkte lite till..

Jag har hittat mycket som stör mig, hos de grabbar/pojkar som finns omkring mig. Objektifierandet av kvinnor sker precis hela tiden, i musik, i kommentarer, i beteende, i kläder. I praktiskt taget allt.


Sen har jag lyssnat på den här låten

Stay wide awake

med den här texten

Fe Fi Fo Fum
I think I smell the scent of a placenta
I enter central park, it’s dark, it’s winter in December
I see my target with my car, and park and approach her tender
Young girl by the name of Brenda and I pretend to befriend her
Sit down beside her like a spider, hi there girl you mighta
Heard of me before, see whore you’re the kinda girl that I’da
Assault and rape and figure why not try to make your pussy wider
Fuck you with an umbrella then open it up while that shits inside ya

(direkt citerat ur elins blogg, www.elinswayoflife.wordpress.com)


Åsså kom jag fram till att respektlösheten inte är så konstig. Det är ganska uppenbart att ingen förblir påverkad och att man får en skruvad bild av sanningen. Det känns hopplöst ibland. Det är en sån ond, stup spiral som det känns omöjligt att bryta, förändra, omöjligt att nånsin göra en skillnad.

När jag tänkte på grabbarna i min närhet så tänkte jag ju självklart också på tjejerna jag ser, som bemöts med denna respektlöshet och som också har hört låten. Det är klart att de inte vet bättre. Varken killar eller tjejer. Att vi inte vet bättre. Vi lever ju alla i samma värld. Så när jag ser tjejer sitta och tråna efter killar som behandlar dem lite som den fruktansvärda musikvideon ovan, så tänker jag att det inte är så konstigt, alla gör bara vad de lärt sig, vad som förväntas av dem helt enkelt. Frågan är bara, förväntas av vem? Är det musikvideons förväntningar vi lever efter? Eller Eminems? Som att han ger blanka tusan i det.

Allt det här gör mig ledsen!

För tjejerna förtjänar bättre!
Och killarna förtjänar bättre!

Tjejer förtjänar att bli behandlade och respekterade som de är, underbara varelser. Med en hjärna som kan annat än tänka på smink och hur de ska klä sig för att locka grabbar.

Grabbarna förtjänar att vi tror bättre om dom än att de är våldtäktsmän och förnedrande mansgrisar, för de är också underbara varelser. Med en hjärna som kan annat än att mäta muskler, kolla på porr och tänka på sex.

Jag ser mig omkring och tänker att jag inte ser någon lösning på detta eviga dilemma.
Det gör mig ledsen!


Här kommer lite citat..

I, with a deeper instinct, choose a man who compels my strength, who makes enormous demands on me, who does not doubt my courage or my toughness, who does not believe me naïve or innocent, who has the courage to treat me like a woman. ~Anaïs Nin

I see my body as an instrument, rather than an ornament. ~Alanis Morissette

You don't have to be anti-man to be pro-woman. ~Jane Galvin Lewis

History is herstory too. ~Author Unknown

There are very few jobs that actually require a penis or vagina. All other jobs should be open to everybody. ~Florynce Kennedy

Being a lady is an attitude. ~Chuck Woolery, Love Connection

(Ett litet urval från denna sidan.. Feminist quotes.)

En liten boosting. För även om ojämlikheten gäller båda könen så utgår jag från mitt perspektiv som kvinna och vad jag ser skrämmer mig. Vi behöver stå upp för oss själva och inte gå på det luriga förtryckandet. Bojkotta Eminem, och börja lyssna på oss själva från insidan. Skapa respekt!

Börja med att kolla in den här sidan.. Love your body och boosta dig själva.
För så länge vi inte gör nånting åt saken själva så blir inget gjort!

Take a stand!





onsdag 16 november 2011

Snabba lösningar..


"Livet är inte ett problem som ska lösas utan en stund som ska upplevas".

Livet är inte lätt. Shit, vi kämpar väl alla varje dag med att få allt att gå ihop, och jag tror många av oss frågar oss ständigt varför vi gör detta. Varför vi låter oss hunsas runt i ekorrhjulet som aldrig slutar snurra. Hur ska man hitta frid mitt i allt kaos, mitt i all stress, mitt i allt som händer samtidigt? Bergochdal-banan känns ofta okontrollerbar och vi försöker hitta vägar att gå som gör allting lite lättare.

Jag är ett praktexempel på detta. Ge mig en magisk trollformel som kan göra allting rätt. Jag har inte tid att vänta på att processen ska lära mig sin läxa, på att visheten ska växa fram. Jag vill kunna allt nu. Jag vill ha kontroll på allt nu. När jag gör misstag vill jag rätta till allt nu och bli perfekt igen, nu.

Det är väl inte svårt att se var det kommer ifrån. Vårt speedo-samhälle, som vi själva skapat, och som ger oss magsår. Snabbmat, snabb-bantning, snabbhandling, snabbreklam, speed-dating, snabbtåg, om din partner inte passar byt snabbt, eloping (snabbgiftemål), snabba cash till den snabba bilen.

Det är inte SÅ konstigt att jag söker snabba svar på min personliga utveckling.

Men vet ni, det GÅR inte!

Hur lång tid tog det inte innan jorden var färdigformerad?
Hur lång tid tar det inte för en gran att växa?
Hur lång tid tar det för ett barn att växa i magen?

Det kan man inte skynda på. det tar den tid det tar!

Jag tror det är samma med livets hårda skola och allt man måste gå igenom på vägen. Man kan inte skynda på en processen. Om du är som jag och letar snabba lösningar på personlig utveckling tycker jag du ska ta ett steg tillbaka. Både du och jag lurar oss själva.
Missar poängen med livet!

Lite knepigt eftersom det går emot allt vad samhället säger!
Samhället som jag och du lever mitt i!


Carpe Diem!

Det kommer!

Antar att det är livets läxa just nu..


..lurad pojke..?

söndag 13 november 2011

Goda människor..


..finns!

God människor är såna som lever efter medmänsklighet, även när de går utanför boxen och de regler som är satta!

Goda människor är såna som bryr sig fast de inte behöver göra det, men för att det kommer naturligt!

Goda människor är såna som busschauffören som körde mig idag mellan Linköping och Motala kl.15:33. Han som lät flickan åka med fast hennes kort pep och inte ville låta mig betala kalaset heller.

"Man kan ju inte lämna kvar människor som vill åka med bussen"

Totalt utanför boxen och emot vad alla regler säger, men en liten handling som uttrycker hopp om mänskligheten.

Så lätt är det att göra någon glad..
Så lätt är det att vara medmänniska..


Här kommer tre andra tips!



tisdag 8 november 2011

Aldrig för tidigt!

De andra barnen mobbar mig..
Oskrivna regler säger att man inte får redan nu..

Men med grå himmel och dimma betyder tid och andra åsikter ingenting!



Det må vara tidigt..
..men den gör mig glad!

Var glad för mig!

I min egen lilla värld bestämmer jag!
Min egen lilla Egoboost i mörkret :)

torsdag 3 november 2011

Ode to sweden..


Jag har många gånger "rantat" på mitt kära land. Ljuva Sverige med Jantelagen å besvärade människor. Jag vet att jag ofta inte är rättvis, så här kommer min "ode"..

Sverige är vackert.

Skogar, sjöar, havskust, ängar och mindre höga bergstoppar.
Fina gamla städer, fina nya städer med mycket historia och nytänkande.
Motorvägar, skogsvägar, broar och tunnlar som alla fungerar och underhålls.
En infrastruktur som man kan lita på.
Social välfärd, skyddsnät för alla livets tillfälligheter.

En polis som inte är korrupt.
En samhällsordning där människor väntar på sin tur och undviker kaos.
Lagar och Regler som faktiskt följs.
Ett skolsystem som fångar upp våra barn.
Politiker som gör sitt jobb, även om det blir fel ibland.

Pengar och material i överflöd, som kanhända fördelas orättvist ibland, men de finns där. 5% av de rikaste i världen är vi.

Sverige, ljuva Sverige, du är fantastisk.

Men det finns en skugga över dig. En oförvitlig skavank som dämpar din glans och ära. Varför, åh varför Sverige måste du ligga så långt norrut?



Det 9 månader långa mörkret har förmågan att dämpa all din glans och ära. När den grå himlen täcker oss i mitten av oktober och inte lyfter förrän i april, försvinner skymten av den glädje vårt fantastiska land skänker oss. Vi glömmer bort hur bra vi har det när vi inte längre kan se klart uppåt. Även de klarsynta förblindas.

Mörker, du drar ner mig.

Varför och varför, ljuva land?


Jag vill flytta till Mexico!



tisdag 1 november 2011

Supermänniskor..


..är vi allihopa!

Eller?

Jag vet inte om ni precis som jag känner det ibland. Kravet att på att vara en supermänniska.

När man blir vuxen är det meningen att man ska kunna allt och vara duktig hela tiden. Man ska inte göra misstag och "veta bättre, du är ju ändå 28 år".

Kanske är det så. Vi växer ju upp av en anledning och med åldern kommer visheten.
Men inte alltid i den takt som böckerna säger. Man blir inte vuxen på en dag. Man blir inte supermänniska på en dag. Allt beror på allt, omständigheter, människor man har omkring sig, erfarenheter..

Att vara supermänniska, hinna allt, göra allt, se allt, veta allt, kunna allt, känna alla..

ELLER.. Känna befrielsen av att säga "jag vet inte jag kan inte detta", "jag har inte varit där", "jag har inte hört det", "jag har inte sett det", "jag har inte lärt mig det än"...

Testa det.. Det är en underbart. Att lägga ner Supermänniskan..

Befrielse från världens höga krav!

Vi e ju SUPER ändå!
Det är SUPER bara att vara människa som inte är en dans på rosor!

Du e SUPER!
För att DU finns!
VET det!


Detta e bullshit eller hur!

Kolla in den här....


Much better :D


Respekt!

måndag 31 oktober 2011

En liten människa..





 



Jag såg en film imorse, filmen om Waris Dirie..  


"Öken blomman" är baserad på hennes biografi och berättelsen om hur den unga Waris flyr från nomadlivet i Somalia för att slippa gifta sig med en äldre man och hamnar i London där hon upptäcks och blir supermodell. Jag läste boken för ett antal år sedan och minns att den berörde mig, så jag bestämde mig för att se filmen.

Filmen i sig var bra, men jag minns att boken berörde mig djupare.


En livshistoria är alltid intressant, det är min favorittyp av både film och böcker. Att få veta sanningen, och ta del av sammanhanget av någons liv och allt det innebär. Men det kan också vara jobbigt. Waris Dirie hade inget lätt liv och kontentan med filmen, som jag tyckte blev tydligare i boken är det faktum att Waris som liten utsattes för en av de grymmaste omskärelserna. Vid bara tre års ålder, mitt i öknen, av en kvinna med ett rakblad.


Waris driver en kamp nu för att stoppa detta, läs mer på Desert Flower Foundation.
En otrolig kamp som känns superviktig!!


När jag ser sådan film blir jag alltid jätteberörd. Att omskära en liten flicka på det sättet är att beröva henne hennes innersta, mest intima gåva. Självklart vill jag göra någonting.


Men sen ser jag en annan film so handlar om hur barnen svälter i Afrika och hur mödrar våldtas. Vilket leder mig till andra filmer och böcker om hur människor far illa för att de nekas utbildning eller sjukvård i andra delar av världen. Och hur kan man inte drabbas av medlidande och fruktan är man ser filmer som "The green mile" eller "Dead man walking" och vilja kämpa emot dödsstraffet mot alla odds. Sedan lyssna på nyheterna om människor som blir fängslade för att de uttrycker sin åsikt. Torterade för att de har något viktigt att säga som strider emot lagar som förtrycker människor. Rättevisekämpar!


Listan tar faktiskt aldrig slut!

Jag vill kämpa för mänskliga rättigheter, göra slut på världen slidande, dra mitt strå till stacken.


Men hur? Jag är så liten!
En liten människa som vill hjälpa alla.
En sån liten människa att jag ibland, ofta ger upp att hjälpa nån alls. Att bidra alls!


Jag tror det kallas Messiaskomplex när man på nåt vis vill rädda hela världen på en gång.
En fin tanke i grund och botten, men omöjlig för en männniska. 


Jag funderar ofta över hur bra vi har det i Sverige med allt fysiskt, ekonomi etc och hur få som faktiskt hjälper till och bidrar till världens välstånd. Eller de kanske gör det, men man hör aldrig någon prata om att de skänker pengar eller hjälper till. Så då fortsätter jag tro att det är så.


Jag är en liten människa som bara kan göra SÅ mycket. Men det är du också.
Tänk om vi alla skulle göra, bara SÅ mycket. Det skulle inte bara bli en liten människa,
utan många små människor. Och det vet ju alla att "många bäckar små" ..


..leder till förändring!!!


Bara e liten människa i en stor trasig värld där alla måste hjälpas åt!

Vad hindrar mig??
Vad hindrar dig??

torsdag 27 oktober 2011

Sitt bästa..

...e ju allt man kan göra.
Om det inte räcker så får tiden utvisa vad det blir av det!

söndag 23 oktober 2011

Elsa Billgrens lista...

Hej.. Jag snodde den här från Elsa Billgrens blogg.. Tyckte den va rolig å vill fylla i den själv. Jag kan göra lite reklam för hennes blogg samtidigt så blir hon nog inte arg..

http://elsa.elle.se

Här kommer min lista i alla fall..


Jag längtar efter:

Just nu, min familj.. Mamma, pappa, bror, svägerska och brorson, min syster och hennes kille. Min morfar och morbror. Ibland känns det i magen att jag bor för långt bort från dom.


Hur kan man inte sakna dom här.. :)

Jag ledsen över:
Att det kan bli så fel ibland, fast jag vill väl. Jag förstår det inte. Det e så lustigt med livet!

Jag äter helst:

Just nu, keso med banan, yummie. Min nya frukost :)


Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning:

Livets vändningar.. Håller på lära mig att ta det onda med det goda!

Det finaste jag vet är:

Människor av alla dess slag.

Jag läser:

Just nu en jättebra bok om en vintage-butik.. Här kommer bild..

Och, samtidigt läser jag om second hand kläder i Modemagasinet. Kan bero på mitt köpstopp i höst, försöker inspireras av det gamla som jag har.


Jag är galet stressad över:
Livets praktiska. Allt som ska fixas innan Thailand å innan julen.

Jag lyssnar helst på:
Just nu, Hillsongs podcast sändningar om att leva in sin Grace-zone.. Det passar väldigt bra in i mitt liv just nu..

Jag drömmer om:

Inatt drömde jag att jag skulle cykla Vätternrundan med min pappis. Det var en bra dröm, fast lite konstig.. Drömmar kan ju vara det ni vet.

Jag blir nostalgisk av:

Mina foton.. På mig å mina vänner å alla dessa resor vi gjort tillsammans.. Och på min familj..


Där har ni den :)

Jag inspireras gärna av fler listor!

Kram

fredag 21 oktober 2011

Hösten!!


Jag älskar vind! Har en känsla av att jag skrivit det förr.
Jag älskar vinden. Den är ny, fräsch och livgivande.
Det är nog därför jag älskar hösten.






Hösten är blåsig, färggrann, fräsch och livgivande efter en solig, varm sommar.





I motsats till vad många säger om att våren livar upp allting igen, så tycker jag att det är hösten som gör det, med sina färger och friska luft.



Men inte bara!

Hösten plockar fram färger, men också gråhet. Ni vet hur man kan känna sig lite dyster när man vaknar och himlen är grå. Det blir mörkare fortare, regnigare, mindre sol och lite gråare helt enkelt. Å vem blir glad av det här..


Om ni också är som jag så vet ni att ni påverkas grymt mycket av vädret. Jag har insett mer och mer i livet hur mycket ja faktiskt påverkas av vädret. Jag har börjat tänka nu att kanske alla dom där tonårstrotsingarna faktiskt kunde bero lika mycket på vädret som på tonåren. Det kan man ju inte veta.. :)

Så med andra ord blir jag lite kluven av hösten. Färgerna gör mig lycklig medan gråheten gör mig melankolisk.


Grå å färgstark.

Glädjande och melankolisk.

samtidigt!

Lite splittrat.

Men jag vill ändå tänka att det kanske var det som var meningen. Gud gjorde hösten grå, men visste att det skulle påverka oss, så han slängde in lite färg för att förgylla och ge oss lite glädje mitt i allt.

Det e förunderligt med Gud, hur han bara vet sånt..

Tack för höstlöven och blåsten! Jag tror att dom är till mig :)

torsdag 13 oktober 2011

Prestationslös kärlek..


Tänk att när man är kattunge behöver man inte göra nånting för att bli älskad. Kattungar är inte särskilt omtänksamma, de springer omkring som de vill och tänker bara på vad de tycker är kul och busar massor. Sen när de blir trötta kommer dom för att bli klappade och omtyckta. De gör ingenting för någon annan. Ändå älskar vi dom.

Villkorslöst!

Bara för att de finns!

Tänk vilken grejj..






onsdag 12 oktober 2011

Vishet!


Vi har pratat om vishet i veckan på hemgruppen.
Här kommer en riktigt vis mans citat..



tisdag 11 oktober 2011

Svart och vitt - eller?




När vi är små matas vi med idén att världen är svart och vit.
Eller var det bara jag?

När jag var liten fick jag lära mig att himlen är blå, solen är gul, ambulanser är vita med röda kors. Man är antingen glad eller ledsen, ful eller snygg, snäll eller elak och tomten kommer med paket. Några klassiker.

Sen växte jag upp och nånstans på vägen har jag insett att det inte alls är hela sanningen, livet inte är så svart och vitt.

Himlen är inte alltid blå, den kan vara otroligt grå ibland, solen är ljus och inte gul, det är ambulanserna som är gula och de har inget rött kors på, bara streck och text.

Människor är inte bara glada och ledsna, vissa dagar vaknar man på konstigt humör och kan känna sig lycklig samtidigt som man inte kan få ihop livet och det finns ingen som är riktigt ful om man kommer tillräckligt nära. Om man dessutom lägger den tiden så ser man att ingen i regel vill vara elak med flit, men att allting beror på omständigheterna.

Intressant!

Ibland brukar jag fundera på varför man inte lär barn sanningen på en gång. Törnrosa sov i hundra år, sen kom en prins och slaktade draken och gav henne kärlekens kyss så de kunde vara tillsammans. Sånt händer väl, eller? Ibland har jag önskat att mina föräldrar hade suttit där bredvid mig, tittat på Disney-filmen och berättat att livet inte är så lätt. Onda människor blir inte snälla över en natt, det krävs lite mer. Man kan inte göra en god gärning och gottgöra flera år av elakhet och tro att det är bra sen. Himlen byts inte från svart till blå, den är grå däremellan.
Fram med verkligheten bara, låt barnen få se det tidigt så de inte låter sig luras på vägen.

Eller?

Det är väl lite en sanning att barn inte kan hantera verkligheten på en gång kanske. Det är nu mina högskolepoäng i utvecklingspsykologi borde komma till användning. Tyvärr så brister visheten även där :)

Men oavsett så tycker jag i alla fall att det är spännande. Även om jag kan känna mig lite lurad på vissa punkter av ifrågasättandet i min uppväxt så tycker jag att livet just nu är ganska spännande. För ponera att livet verkligen var svart och vitt, inga nyanser, inga variationer.. Det skulle vara lättare att sätta regler och följa regler, men skulle inte finnas nåt nytt att upptäcka.

Det är klart att jag skulle önska att jag varit lite mer förberedd på livets gråzoner om jag verkligen fått en genomgång innan, men tänk så mycket mer det finns att se nu.

Varje dag förundras jag över att det finns miljontals mer känslor än glad och ledsen (på gott och ont ;), jag förundras över alla färger i naturen som inte bara blått och gul. Jag upptäcker relationer med nya människor som inte är bara vän eller fiende, utan bekanta, nära vänner, människor som har sidor jag älskar och vissa saker jag har svårt för, mina egna reaktioner på andras reaktioner och hur allting ständigt skiftar.






Ibland blir det överslag.. Ibland är det jobbigt med alla skiftningar.. Att lära sig leva, hantera livet. Men grymt spännande! Vad ska jag jag lära mig idag?

Men en sak måste sägas, att mitt i allt är jag tacksam att jag har en Gud som aldrig skiftar.

En trygg hamn!


måndag 10 oktober 2011

Kräftfiske..


...är ju sånt som de flest Motala-bor har gjort så länge de kan minnas. Jag som kommer från nordligare breddgrader, har inte det. Metat har jag gjort och jag kan inte minnas att jag nånsin tyckte det var intressant och skojigt. Därför har väl tanken på att utföra kräftfiske inte riktigt slagit mig. Men, Herrens vägar är outgrundliga..

Det var en gång en kväll i septemeber. En sen kväll, närmare natt. Klockan hade slagit halv 1 och jag skulle till att gå hem från jobbet en fredag. Men ni vet hur det är, jag var lite rastlös och trött på att gå mellan jobbet och hemmet.. En fredagnatt i Motala.. Inte heller särskilt sugen på puben vid den tiden. Nöden har ingen lag, så jag tog en promenad ner till hamnen i mörkret. Strosade utanför Motormuseet å försökte ta lite bilder på nattreflektionerna i vattnet.. När någon plötsligt talade till mig från en bänk.

Man blir ju lite skraj när någon plötsligt dyker upp och säger något i halvdunklet. Men jag pratade med mannen i sin abästa år och det visade sig att han satt och kräftfiskade. Han hade barnen i bilen som han väckte med två timmars mellanrum så de kunde dra upp burarna som de lagt ner under bryggorna. Så vi pratade lite om kräftfiske och hur jag aldrig gjort det innan. Hur jag faktiskt knappt sett levande kräftor innan. Så han tog fram den vita lådan med dagens fångst så jag fick titta på och hålla dem.

Banalt kanske du tycker som e van, men jag blev jätteglad över att hitta en kräftfiskar kompis mitt i natten som lärde mig allt han kunde. Sen gick det sig så väl att jag fick stanna en stund med dem. han väckte barnen för det var dags att kolla fångsten å jag fick hänga på och de lät mig dra upp en och en annan bur för att kolla fångsten.

Jättemysigt!

Säkert inte vad många skulle säga om kräftfiske, men denna kväll blev en välsignelse för mig som lärde mig ett och annat å gav mig nya kräftfiskar vänner.

Jag kommer inte ihåg ditt namn snälla mannen, det kan ha varit Ulf.. Men hur som helst, jag är grymt tacksam för din vänlighet mitt i natten när jag var rastlös. Hoppas kräftorna smakade :)

Här kommer lite mobilbilder från mitt första kräftfiske ever..









fredag 7 oktober 2011

Ge mig en korthållare så ligger jag med dig..

Mamma, jag vet att jag lovade dig att inte gå runt å va arg på världen, men ikväll kan jag inte låta bli. Jag kan inte låta bli att fördöma denna underbara reklam från internet..

See below and enjoy!









Jag vet inte vad ni brudar därute tänker, men hur upphetsande är inte en korthållare i guld?

Låt oss alla stämma in i ett rungade "hurra" för de otroliga mansgrisar som gjort denna reklam. Må de finna lycka i sina korthållare i guld, för kvinnorna i deras närhet kommer nog göra dem mycket besvikna!

tisdag 4 oktober 2011

"Onepeice" grunden för debatt..

Om man frågar de människor som äger en Onepiece hur de använder den så får man i 9 fall av 10 svaret att de har den på sig hemma när de myser. Ytterst få vill gå ut och visa sig i den. Argumenten säger att det är "som att ha på sig en mysdress" och därför anses respektlöst mot andra att klä sig i den för att man ska se anständig ut på gatan. Andra tycker kanske att den inte sitter smickrande och att det då blir anledningen till att de inte vill visa sig, vad vet jag.
Men den allmänna uppfattningen är att man inte ska visa si offentligt i sin Onepiece.

Jag gillar utmaningar.

Idag tog jag på mig min Onepiece, en matchande scarf och min skinnjacka och cyklade genom stan för att gå på körövning.

Jag gillar utmaningar, men jag är ändå inte opåverkad av samhället och människor runt omkring mig, så därför kände jag mig ändå lite osäker när ja gick in på körövningen.

Vi sjöng, sen var det paus. Å hör och häpna..

Under pausen fick alla de 9 av 10 ägarna av onepiece bli motbevisade. Jag fick masser em okmplimanger för att jag såg "mysig ut", och "det var en fin...eehh..sparkdräkt", och "om du drar igen den blir den som en sovsäck, haha". Diskussionerna haglade om vad den kallades och hur populär den är ust nu och att snart skulle nog en del börja ha på sig den på jobbet osv.

Det kändes bra.
Min "Onepiece offentligt" blev succé.
Omtyckt.
Accepterad.

Så lyssna nu alla ni därute som tvekar.
Oroa er inte, vill ha Onepiece på er offentligt, DO IT.
bär er Onepiece offentligt med stolthet!

För Onepiece är det bästa som finns :)





onsdag 28 september 2011

Jag är..

..SÅ tacksam för mitt jobb idag!

Det kommer dagar då himlen e grå å det bara e för mycket eller för lite av allt.
Just nu är det mycket - ROLIGA saker och mycket UNDERBARA ungdomar på Hallen.
Å just ikväll känner jag mig extra tacksam för alla dessa möten och kulturkrockar och
språkmissar och uppmuntringar å kramar jag fått och fått ge till alla finingar på Hallen.

<3

Jag skulle vilja..


..gå på date!

På en riktigt, traditionell date med middag på en fin restaurang med stora vita dukar och kandelabrar, med dämpat ljus, vin och lugn instrumental bakgrundsmusik. Med en gentleman som möter upp med en ros, öppnar dörren, drar ut stolen och bjuder. Med avslappnad, flirtig stämning där man kan sitta i lugn och ro och ta tid att lära känna varann, titta i ögonen, le och bara vara i
mysig tycka-om stämning.

En riktigt traditionell date i höst!
Det skulle jag vilja!






måndag 19 september 2011

Angående centerpartiets nya kvinnliga ordförande..

"Vi visar att det som avgör är inte det som man har mellan benen, utan det man har i huvudet"

"Vi satsat på kompetens, inte på kön"

"Dessutom är det ju väldigt kompetenta kvinnor vi har haft"
(allmänhetens kommentarer från tv's nyheter)

Hmm..

Ett litet inlägg i feminist/sexist/köns-debatten från allmänheten i TV4's nyheter. Uttalandet påstår att när man väljer en man som ordförande så väljer man framförallt det de har mellan benen och inte huvudet. Vad säger det om synen män?

Det utpekas även att de kvinnor som sitter i centerpartiet FAKTISKT är kompetenta också..
Vad säger det om synen på kvinnor?

Små ord, petitesser.. Men vad menar de egentligen?

Missförstå mig rätt! Jag tycker det e vettigt att satsa på huvudet och inte det som e mellan benen, samt god kompetens hos partiledarna.. känns som en självklarhet.

Kvinnor.. Jag e ledsen att säga det men vi har fortfarande mycket att bevisa, att vi FAKTISKT är kompetenta och inte inkvoterade.

Män, ni med har saker att bevisa. Även er kompetens ifrågasätts när det gäller hur ni hamnade på tronen.

Sedan har väl sedan många år tänkt att det generellt är dags att både kvinnor och män, inom alla områden, slutar visa det de har mellan benen, så vi kan fokusera på att göra viktiga förändringar i världen istället!



torsdag 15 september 2011

Ett steg emellan..


Någon sa en gång att det är bara ett steg mellan livet och döden, och de kan man väl hålla med om. Helt plötsligt kan det vara över, det ljuva livet..på ett litet kick.

Det här är en helt absurd liknelse jag vet, men ser ni godisarna på bilden. Det är vårt reklamgodis på jobbet som vi delar ut till ungdomarna. Det finns ungefär 6 smaker av dessa godisar, lite jordgubb och citron och päron och jag vet inte vad allt mest. Men det finns två smaker som utmärker sig.

Den ene är hatobjektet, den bruna godisen som ingen riktigt vet vilken smak den har, men som inte är särskilt populär i mitt arbetslag. Snarare tvärtom.

Den andra är den svarta lakritsgodisen som är favoriten, som alla vill äta och alltid letar efter.

Det har blivit lite av en sport att försöka hitta de svarta godisarna i den stora 3-kilos godispåsen och besvikelsen är lika stor varje gång man tror att det är en svart och öppnar pappret och hittar den bruna godisen inuti, som man då måste äta för att pappret är borttaget.

Det är dessa två godisar som skapar dilemmat.

Titta på bilden och försök avgöra vilken som är lakrits och vilken som är den bruna. Inte så lätt va!?!!
Hur kan man veta?!

Irriterande med så liten skillnad.
Bara ett steg mellan pest eller fest.

Ett steg mellan livet och döden.

Fattar ni?
Absurd liknelse va :)