måndag 26 mars 2012

Om förmågor..



Om man aldrig har en åsikt, så kan man aldrig säga något klantigt, å då måste man aldrig be om ursäkt, å då riskerar man aldrig att svika någon och måsta jobba upp ett förtroende som man tappat...
Men då lär man sig heller inte att hantera relationer som kan vara fantastiska, å hur kul vore det?


Ibland kan jag tröttna på mig själv och mina åsikter.. Mitt konstanta behov av att uttrycka mig verbalt..
Höras å synas.. Pheww! Det e energikrävande..

Men så kommer ljusglimtarna.. 

De stunder då jag inser att det som händelsevis är min svaga sida också är den absolut starkaste sidan. Att de stunder då saker rasar så kan jag använda mig av detta verktyg som ibland får mig på fall.. Å att när jag väger för och nackdelar inser att den sidan bidrar till så många fler ljusa stunder än mörka..

Å då blir jag glad!
Det e ju lite coolt! 

Nånstans måste jag bara lära mig hantera den, å det gör jag bara genom att använda den, å använder man nånting så kan det gå sönder.. Å det är enda sättet att lära sig hur saker fungerar.


Å det gör jag verkligen! Varje dag!

Å det e tröttsamt ibland.. Men ack ack så värt det!


Tack för att jag är jag och vågar!








måndag 19 mars 2012

under tiden...

"In time"


Det är namnet på en film jag såg häromdagen. En bizarr film om tiden. Eller egentligen handlar den om livet. I filmen har alla en klocka inprogrammerad på underarmen, en klocka som visar hur länge man har kvar att leva. De mindre lyckligt lottade kanske får 24 timmar i taget och måste jobba varje dag för att tjäna ihop nästa dags levnadstid. Andra välbärgade kan ha århundranden att leva. En kaffe kostar 4 minuter, en busstur 2 timmar..


Cool ide, tänkte jag när jag först såg reklam för filmen. Cool idé..
Obehagligt tänkte jag efter att jag sett den! 


Obehagligt att hela tiden jagas av tiden och rädslan att inte få ihop nog med timmar. Obehagligt att den tickar iväg så tydligt på armen..
Obehagligt.. En fictionfilm..
Men tänk så likt verkligheten.


Är det inte så att i slutändan så jagas i alla av tiden hur vi än gör?
De flesta av oss har klockor på armen. Klockor som styr vår tid, klockor som styr vårt liv med järnhand. Klockor som räknar ner dag efter dag och säger åt oss att det är dags att "sova, äta, jobba, handla, titta på tv, gå ut, gå hem, hämta på dagis, etc". Armbandsklockor som sitter på handleden, nära våra blodådror och tickar.


Tidsuppfattning är kulturellt. Ska man åka buss i Sverige måste man vara på plats exakt på klockslaget bussen går, annars missar man den. Stress och press. Ska man åka buss på landsbygden i till exempel ett Afrikanskt land går man dit när man behöver, sätter sig i bussen och väntar tills den är full. Sen åker man. Inte särskilt stressigt. Bion börjar på klockslaget i Sverige, i Frankrike kan man komma en kvart sent och ändå ta del av reklamen som drar ut på tiden.


Bra eller dåligt? Allt är relativt
Tiden är kulturell.


Att tiden går är inget vi kan styra. Hur tiden påverkar oss, kan vi faktiskt styra och trots att jag är born and raised i "punktlughetens land" har jag alltid varit en tidsoptimist. Jag är en romantiker, en drömmare och någonstans i mig har jag nog alltid tyckt att det är lite knas att bli styrd av något som vi egentligen uppfunnit själv. Inte att jorden snurra runt, men att vi låter det ta över våra dagar. Det är inte bara en gång jag har känt att jag inte har kontroll över mitt liv, det är det tiden som har. "In time" gjorde det så mycket mer tydligt för mig att det är så jag känner. Jag har ingen armbandsklocka. Tycker dom är jobbiga att ha på mig. Jag kommer i tid till jobbet och men jag tror att mitt undermedvetna säger till mig och har sagt till mig under hela livet att jag inte går med på att tiden styr mitt liv. Jag värdesätter the "spur of the moment" för mycket för att låta mig styras. Inte genom en klocka som tickar på min arm, det är för mycket av "in time!"


 Det här postades på Facebook..


..Tänkvärt!!