torsdag 24 maj 2012

Citation de mon amie / Quote from my friend / Citat från en vän..

Min vän från Frankrike skrev detta poetiska i en stund a förtvivlan.
Ett rop efter nånting mer mitt i hopplösheten..
Ett rop efter medmänsklighet, en mening med allt. En längtan..
Magstarkt.. Känslosamt!
Jag ärar henne med att citera henne här och med denna hemmagjorda översättning!



"Les nerfs et le feu qui brûle et grandit en moi...Encore une fois, je crois à quelquechose qui n'existe pas. 

Pourquoi ce manque de respect total ? Cette indifférence ? C'est comme une nouvelle provocation qui me fait sortir de mes gonds et qui me donne envie de massacrer le monde entier. Pour tous ces mensonges, tous ces obstacles que j'ai surmonté pour encore me retrouver face à l'être humain, cet être abject et ignoble qui me répugne jour après jour, incapable de générosité et de compassion. Chacun avance égoïstement dans sa propre petite vie et petite cage, avec ses minuscules et ridicules peurs et ambitions..


L'homme moderne n'arrive pas à la cheville de nos héros d'antan. Avec son I-phone et tous ses outils de communication, il ne sait pas aimer et se délecte de lui-même, ses petites choses, ses petits loisirs...Il est l'être le plus lâche et fuyant que je connaisse, pire qu'une fouine. Je hais cette époque et ces gens dépourvus de coeur. 


Parfois je me demande si je peux survivre sur cette planète. Le bon dieu ou quelquechose comme ça m'a fabriqué naïve et ridiculement pourvue de bons sentiments....Corrompus par cette espèce humaine où même derrière un faciès d'ange se cache un monstre puant...puant de prétention, de narcissisme et d'égoïsme...Je ne veux pas apprendre à vivre avec cette espèce là...Je ne suis pas des leurs. 


Pourquoi je devrai me plier à leurs règles et devenir leur gentille esclave compréhensive et soumise?


Je voue une haine sans fond pour l'être humain et l'homme en particulier...J'aimerai changer mais toues mes expériences ont renforcé mes croyances...tromperie, violence, froideur, lâcheté...J'aimerai rencontrer les hommes qui ne ressemblent pas à cette image monstrueuse..


Est-ce de ma faute ? Mais qu'ai je fait ou pas fait, ou mal fait ? J'ai besoin d'aide pour comprendre et quelqu'un qui m'écoute. 


Je crois que je suis jalouse et envieuse de son bien-être.. Sa façon si particulière de n'en avoir rien à foutre des autres, de penser pour sa gueule et de n'avoir besoin d'aucune attention, d'aucune présence humaine...juste obnibulé par son propre avenir, sa propre réussite, sa petite vie...et la femme n'est rien qu'une plante verte dans le décor...J'ai vraiment envie de voir le sang qui coule...
C'est violent mais où mettre la violence dont j'ai été victime, à qui la rendre ? Je dois vivre avec elle tous les jours et faire comme si j'étais normale et que je pouvais vivre comme tout le monde...mais je ne peux pas..ce feu est en moi pour toujours...pourquoi les autres y ont échappé et pas moi ? J'aimerai leur faire ressentir le même mal-être, les mêmes souffrances, le même désespoir pour qu'ils comprennent mes sensations insupportables..."
    


Översättning till svenska..


Nerverna och elden som brinner och växer i mig.. Än en gång måste jag tro på något som inte finns..
Hur kommer det sig, denna brist på total respekt? Denna likgiltighet?
Det är som en ny provokation som får mig att förlora humöret och ger mig lust att massakera hela världen. För alla dessa lögner, alla dessa hinder som jag har övervunnit bara för att än en gång finna mig själv öga mot öga med människans "vara". 


Detta elände, detta vidriga som jag hatar varje dag. Denna oförmögenhet till generositet och medkänsla..varje människas egoism i deras egna liv, i deras små burar, med sina små rädslor och ambitioner..


Den moderna människan vet inte hur man uppskattar våra hjältar från förr. Med sina iphones och alla dess kommunikationsverktyg har hon ingen aning om hur man älskar eller njuter av sig själv, de små sakerna, de små nöjena. Hon är en varelse, den fegaste, mest flyende som jag vet, värre än en vessla.
Jag hatar denna tid och dessa människor utan hjärta.



Ibland frågar jag mig om jag kan överleva på denna planet. Den goda guden, eller någonting, som har skapat mig naiv och löjligt belönad med underbara känslor..känslor skadade av denna mänskliga ras som bakom ett änglalikt yttre döljer ett stinkande monster.. Stinkande av förväntat beteende, narcissism och egoism. Jag vill inte lära mig att leva med denna art.. Jag är inte en av dem!


Varför måste jag böja mig efter deras regler och bli deras vänliga slav, förstående och underordnad?


Jag äger ett bottenlöst hat för den mänskliga varelsen och särskilt män. Jag skulle vilja förändra, men alla mina erfarenheter har förstärkt mina övertygelser. Bedrägeri, våld, kyla, feghet. Jag skulle vilja träffa de män som skiljer sig från den bilden av dessa monster.


Är det mitt fel? Men vad har jag gjort, eller inte gjort, eller gjort dåligt? Jag behöver hjälp för att förstå och någon som lyssnar på mig.
 

Jag tror att jag är svartsjuk och avundsjuk på deras välmående. Detta speciella levnadssätt där det inte krävs närhet till andra, där man bara tänker på sig själv och inte behöver uppmärksamhet av någon annan, ingen mänsklig närvaro, bara besatt av sin egen framtid, sin egen lycka, sitt egna lilla liv. 


Och kvinnan är inget mer än en grön växt i dekoren. 


Jag har verkligen lust att se blodet som rinner i deras ådror. Det är våldsamt, men var ska jag lägga av mig det våld i vilket jag har varit ett offer, vem ska få tillbaka det? Jag måste leva med det varje dag, som om jag vore normal och kunde leva som alla andra.. 


Men jag kan inte..denna eld bor i mig för alltid..


Hur kan de andra ha undkommit det, men inte jag?
Jag vill få dem att känna samma illavarande, samma lidande, samma förtvivlan, så att de förstår min outhärdliga sensation..




..and to english..


The nerves and the fire that burns is growing in me. Again I need to realize, that something does not exist. How can it be, this total lack of respect? This indifference? It's like another new provocation that makes me loose my temper and want to massacre the entire world. For all these lies, these obstacles that I conquered, only to, once again, find myself face to face with the human being. This being, extreme and ignoble that repulses me day after day, incapable of generousity and compassion.
Each and every ones selfishness in their own small lives and small cages, with their tiny and ridiculous scares and ambitions..


The modern human does not know how to honour the heroes from before. With an iphone with all it's uses of communication, she does not know how to love and delight in herself, the small things, its small interests. It is the being of the most coward and fleeing humains that I know, worse than a weasel. I deteste this time and these people lacking heart..


Sometimes I ask myself if I can survive at this planet. The good God or something had made me naive et ridiculously provided with good feelings. Corrupted by this human race, even behind an angels face, is hiding a stinking monster. Stinking of pretension, narcissim and egoism. I don't want to learn how to live with these species. I am not one of them!


Why do I have to bend after their rules and become their silent slave, understanding and submitted?



Its constantly growing in me, a bottomless hate for the humain race and the man in particular. I would like to change, but all my experiences has strenghten my beliefs.. Lying, violence, coldness, cowardice. I would like to meet men who are not identitifying themselves with this monstrous image. 


Is this my fault? But what have I done or not done, or done badly? I need help to understand and someone who listens to me.


I think I am jealous and envious of their well-being.. Their way so particular that does not demand closeness with anyone else, ruled by the thoughts of themselves with no need for attention, for another human prescence, just obsessed by their mere future, their success, their small lives.


And the woman is nothing but a green plant in the decor. 


I would like to watch the blood that flows in their veins. It's violent, but where can I put the violence where I was the victim, to whom do I return it to? I must live with it all my days and live like I was normal and could live like everyone else. 


But I can't, this fire in me lives forever.. 


Why has everyone else escaped it, but me? I want them to feel the same ill-being, the same souffering, the same despair so that they understand my insupportabe sensations..


onsdag 23 maj 2012

Love me!

"Today is the day that I wake up and realize that my life will only blossom if I allow it to and put in the work necessary. I can no longer rely on anyone but myself to make me happy, to achieve my goals, to get me to the place where I need to be. As hurtful as it may be, I may need to eliminate those things and people that are causing me undue stress, heartache and anxiety. Today I may have to choose to love those from a distance and that's okay too as it does not take away from how I feel about them, I just know they can no longer be a part of my life and I will have to be okay with that. Today I welcome into my life my new best friend, ME. My best friend knows me, accepts me unconditionally, only wants the best for me and is willing to help me achieve it. My best friend has always been there for me; it was ME that let her down. But no more. Up until now, I had given up on my best friend and had ignored her so long for the needs of others. But today, I welcome her back into my life with open arms. I deserve so much more and am so much more than I've demonstrated. Today I start anew with my best friend ( the person in the mirror) by my side." - Tondochan

Un moment de desespoir..


Je ne sais pas vraiment ce que je cherche..

On dirait que j'ai une grande reve dans mon coeur qui rassemble d'une ou je peux changer le monde..

Ou bien une reve d'un endroit ou il y a des gens qui pensent au meme manière, avec qui je peux reflechir et discuter sur les choses que m'interesse..

Ou bien un amour qui fera quoi que ca soit pour me faire heurese et me support dans mes penses bizarres.

Ou bien c'est autres choses..

Je ne sais pas exactement et c'est ca que m'embete!

Je cherche et cherche et cherche, chaque minute reveillée je cherche..
..quel que chose que je ne connais pas encore.

Mais c'est claire que ca fait trop longtemps maintenant que j'ai vecu ici, dans un endroit ou les gens me comprends pas du tout. Ou les gens sont trop differentes de moi. Ou je ne sens aucune connection avec ce qu'il y a.


Je reve, et j'ai toujours l'espoir mais dans ce moment je me sens vraiment deseperée de jaimais trouver un ami, un petit ami ou quien que ce soit qui me comprends.

Juste une fois..

..quelqu'un qu me comprends tout a fait..

ou au moins, qui veut me comprendre.

On dirait que c'est trop de demander..

ou?

onsdag 9 maj 2012

Agera mera!

Stoppa vapenexporten, hungern i Afrika, förbättra arbetsvillkoren för kvinnorna i Asien, förhindra trafficking.. 
 
Pheww..

Känner du dig precis som jag liten och otillräcklig inför världens alla behov och brister..? Som att du vill hjälpa men vet inte var du ska börja.. 

Då har jag tre bra webb-sidor för dig 




http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=754591


Här hittar du sätt att påverka världen hemifrån. Läs om aktuella behov skriva insändare, eller färdigformulerade e-mail till företag..



 
 
http://www.amnesty.se/

Här kan du skicka vädjande över nätet, färdiga hemskickade vykort och därmed kämpa mot dödsstraff, tortyr och andra omänskliga handlingar som pågår varje dag. 



 

http://unicef.se/engagera-dig

Här kan du blogga, starta insamlingar och köpa myggnät eller näringsmåltider till de som svälter.. Allt för de barn i världen som inte har det lika bra som vi!




Dra ditt strå till stacken och hjälp världen bli en bättre plats för alla att leva i!



Då blir hon glad :)



Agera för kvinnorna i Bangladesh!!



Läs rapporten nedan!
Om det gör dig upprörd..gå då in på denna länk nedan, kopiera brevförslaget och skicka  i ett mail till de som kan göra skillnad. Du vill inte bli kränkt på jobbet. Agera för de som blir det!

http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/agera-for-kvinnorna-som-syr-vara-klader


En förlorad revolution? Rapport om kvinnorna som syr våra kläder

[Rapport 2012.05.04]

 Fattigdom, undernäring, långvariga separationer från barnen och boende i slum. Så ser livet ut för många av de 3 miljoner textilarbetande kvinnorna i Bangladesh som syr våra kläder
Bangladeshs blomstrande klädindustri vilar på kvinnor som utgör 80 procent av arbetskraften. Många klädföretag verksamma i Bangladesh har arbetat länge med så kallat CSR-arbete, Corporate Social Responsibility. Ändå saknar företagen idag ett genusperspektiv i sina CSR-strategier.
En ny rapport från Swedwatch visar att en lång rad mänskliga rättigheter kränks till följd av låga löner och långa arbetsdagar på textilfabrikerna.


Trots massiv övertid tjänar textilarbetande kvinnor inte tillräckligt för att ha råd med näringsriktig mat, mediciner, menstruationsskydd eller en värdig bostad. Kvinnorna utsätts också för trakasserier och sexuella övergrepp i den trångbodda slummen där de lever och på sin väg till och från jobbet.


Efter 12-timmarsskiften på fabriken tar hushållsarbetet vid i hemmet. Många kvinnor lever separerade från sina barn mot sin vilja på grund av långa arbetsdagar och undermålig barnomsorg.
Bangladeshs skydd av de mänskliga rättigheterna brister. Swedwatch rapport visar att företagens initiativ måste breddas då kvinnornas livssituation hänger samman med deras arbete och den låga lönen. Swedwatch uppmanar företag och myndigheter att verka för höjda minimilöner samt värdiga livsvillkor för de textilarbetande kvinnorna.


Bakom rapporten står även Svenska kyrkan, Peace&Love Foundation, Finnwatch samt RFSU som bidragit genom sina kunskaper och erfarenheter av att arbeta med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Bangladesh.


Agera mot orättvisa, det har jag gjort!!

Om barn..

En liten tanke.. barn kan ju oftast nedvärderas på olika sätt..

De är "för små, för dumma, för omedvetna, för larviga, för ointelligenta, för oansvariga etc". Ni förstår nog vad jag menar. Ni har säkert själva tänkt så någon gång, precis som jag.

Men sedan några år tillbaka har jag bestämt mig för att aldrig tänka så.. För barn är inget annat än fantastiska!

Jag tänker på min brorson som är två år. Han härmar allting och lär sig saker snabbar än en häst löper. Han vågar uttrycka sig och fast han inte kan några "riktiga" ord knappt så pratar han på. Han uttrycker sig och vågar testa på det okända språket. I en sådan situation faller ju många vuxna. Rädda att göra bort sig, säga fel, inte bli förstådda.. Men det skiter han väl i, han bara pratar på. Härligt!

Sedan tänker jag på barnens om var på disco på jobbet ikväll. Tre tjejer kom på mellanstadiediscot. Tre glada, sprudlande tjejer i 10 års åldern. Tre tjejer som i tre timmar roade sig själva utan en tanke på att det bara var dem där. Går man på Harrys en lördag och det är tre personer där så sitter dom och surar i ett hörn eller super sig dyngraka för att glömma hur tragiskt deras uteliv är (hårddraget!).

Barn är fantastiska!


Här är han..mine genialiska brorson Matteus :)




Behåll barnasinnet så länge du kan :)

fredag 4 maj 2012

Stöd Afrikas horn!


Miljontals barn är drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn!

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika och miljontals barn och kvinnor riskerar nu att dö.
UNICEF finns på plats och gör allt vi kan för att rädda barnens liv genom att se till att de får rent vatten, näring, vård och mediciner.

Och du kan vara med och rädda liv. SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.
Du kan även ge en gåva till Östafrikas barn här! (http://www.unicef.se/ge-pengar/afrikas-horn)
Läs mer om vad UNICEF gör för barnen på Afrikas horn. (http://www.unicef.se/projekt

/katastrofhjalp-till-afrikas-horn)






tisdag 1 maj 2012

Amnesty for life!

Jag vet inte om det är någon mer än jag i min närhet som brinner för mänskliga rättigheter världen över..
Som till exempel att avskaffa dödsstraffet och fria människor som sitter fängslade på Orimliga grunder som obefintlig tryckfrihet..

Detta e i alla fall mitt sätt att slå ett slag för det som jag tror på och uppmuntra er att gå in på deras hemsida, läsa vad de gör och stödja dem i kampen för en bättre värld med större rättvisa.

Här: http://www.amnesty.se/

Det är så lätt!
Du kan skriva på vädjanden online, eller skicka färdiga vädjanden på vykort världen över eller ge pengar, gör som du vill, välj nivå.. Men jag tycker alla borde göra nånting!

Särskilt vi som bor i Sverige och egentligen inte behöver oroa oss för nånting!

Du kan också gå in och handla i amnesty shoppen:
http://shop.amnestyusa.org/

VAD av detta du gör spelar ingen roll!
ATT du gör något är det viktiga!


Beröm för det naturliga..

Om man får beröm av andra för något som för en själv känns helt naturligt så måste det ju betyda något!

Jag fick det, beröm för något som ingen annan vågade göra, en banal sak för mig som blev ett jätteberg för de människor som var runt omkring mig.

Det var spännande och en skön upptäckt som ledde mig närmare mot att förstå vilka kvalitéer jag har som jag glömt bort, som e mina starka sidor.

När det blev så så föll några till puzzelbitar på plats..

Soon enough I Will see the whole picture!'


Det här är jag!

Jag är en livsnjutare som vill leva varje sekund fullt ut!

Jag älskar att skratta, älskar att gråta, älskar att känna! Då lever jag!

De dagar som är bara "ännu en dag" är min skräck, man vet aldrig hur länge man lever å ja vill känna att ja lever varje dag. Jag lever på mina känslor på gott och ont och bryr mig inte om d logiska, allt är möjligt om man vill.

Jag avskyr de regler och mönster som binder oss i rädsla och förminskar våra liv, gör oss beräknerliga och små. Mina drömmar och tankar är det viktigaste för mig! Min förmåga att se vidare, se mer, se bortom och verkligen ge mig iväg och se allt detta!

Jag vill se mer, vill göra mer även om
Min längtan ibland blir en börda.

Jag vill inte bara leva för mig, jag vill dela med mig av det jag har och påverka världen till det bättre, inte fastna i ekorrhjulet och ge upp. Jag vill se att det hår göra skillnad att ingenting e hopplöst.

Allt e möjligt! Man måste vilja!

Jag vill lära mig att älska allt å alla, älska en man passionerat, ge mitt liv till någon fullt ut å vara älskad utan krav.

Gud tror på mig och jag på honom, vill inte leva en sekund utan hans närhet och kärlek även om jag ofta misströstar.

Jag älskar kulturer, älskar språk,
älskar människor som är annorlunda.. Älskar att utmanas i mig själv och i mötet med människor. Jag vill resa och se allt och vara den jag är och ge det jag kan!


Människor ja tycker om e d viktigaste för mig!

Det e jag :)