(Fotnot.. Jag ar fortfarande i Frankrike pa semester sa fortfarande inga prickar :)
En sak som ar bra med att vara utlanning och inte kunna spraket helt perfekt ar att man kommer undan med felsagningar. Jag kan ga in i vilket rum som helst och saga nastan vad som helst. Om det inte ar supergrova forolampningar jag kommer med (Sarskilt i Frankrike ar dom direkt pa krigsstigen om man sager nagot superelakt. Det kan bli ugly!) sa kan ett skratt och ett ursaktande "jag ar utlanning, jag vet inte battre" stryka ett streck over hela incidenten. Det lattar oftast upp stamningen med pa en fest eller dylikt sammanhang.
Ta till exempel nar jag kallade alla idioter (des cons) utanfor puben forra veckan. I fel sammanhang far man nog akta sig men dar sa utmynnade det i skrattattacker och glada miner. Voila! Jag blev ursaktad aven fast jag kallat framlingar for idioter! Anvadbar teknik :)
Det som inte ar sa bra med att inte kunna spraket helt ar precis raka motsatsen. Man forstar inte nar man blir forolampad av manniskor och hinner inte med att forsvara sig. Aven det kan upplevas provocerande eller att man ar mesig som inte "slar tillbaka!"
Ta till exempel incidenten nar vi var ute pa Montpelliers gator i helgen. Vi strosade runt glada i hagen nar en salongsberusad kille kommer fram till mig och utbrister nagot.. Jag hor inte vad han sager sa jag sager nagot tillbaka, sen sager han nagot igen, men eftersom jag lart mig att inte prata med framlingar pa gatan (tack mamma a pappa och skoluppfostran:) sa dissade jag honom och sprang ifatt mina kompisar. Da foljde han efter och skrek nat elakt som jag inte forstod (pa slang saklart) varpa Elvire fick forsvara mig och prata med honom. Det blev nat i stil med att "hon ar fran sverige, ta det lugnt, visa henne din basta sida nu som fransman". Snygg raddning dar Elvire!
Poangen ar i alla fall att om jag hade varit hundra procent flytande sa hade jag kunnat forsvara mig sjalv. Det hade varit superbra eftersom manniskor i detta land- i likhet med USA - inte helt lattsamt tar skit fran nagon. Da ska man saga ifran och kaxa sig.
Voila, positivt och negativt!
Ett litet inflikande bara angaende detta ar att jag inte altfor sallan befinner mig i liknande situationer. Nagon kanske sager nagot mindre snallt (kan vara kompisar som bara skojar, eller nagon pa gatan) till mig, jag forstar inte sammanhanget och darfor skrattar jag , latsas att jag e med pa noterna och nickar. Ovetandes om att jag blir forolampad eller borde kaxa mig tillbaka. Fast jag fragar mig anda ifall det kanske ar det ultimata!?!
Det man inte vet mar man inte daligt av.. Voila :)
Svaret pa krigets gator.. Lyssna inte pa vad fienden sager, sa behover du inte forsvara dig sjalv, sa fortsatter varlden att le och skratta at varandra pa hall.
Pest eller kolera kanske..
Jag vill anda inte tala osanning, det ar sant att det stor mig ocksa ratt ofta!
Man har ju anda en stolthet som manniska och malet ar ju att forsta allt i det nya spraket och hanga med helt.
Men tills dess tanker jag att jag ar glad anda och om nagons forolampning stannar i luften och jag sprider ett leende och stoppar en liten fight, da ar det anda vart att vara naiv och ovetandes :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar