Till min vän Lena!

Jag vill dedikera detta blogginlägg till dig.  Det är fjärilar du skickat mig och andra kloka ord som du skulle kunna ha sagt.. :)

Dina låtar inspirerar och uppmuntrar mig.. U know it :)

Sista' in christ!

Tack!

Keep singing vackra kvinna!

"Blue skye I'm a butterfly

I find my freedom as butterfly

still believe in a butterfly

cause I can flyyy..

I'm a butterfly!"

Broken Wings..

"I need peace of mind"

"Maybe some women

aren't meant to be taimed

maybe they just need some time" 

"You are beautiful

your eyes are always shining

wonderful 

make people 'round yo smiling

beautiful

in your unique way"

"I'm walking on water

I'm walking on water.."

"I'm a star in my fathers eyes!"

Vill du höra Lenis musik.. gå in på..

 http://soundcloud.com/vildblomma/beautiful-27

Eller läs hennes blogg på..

http://www.vildblomma.com/vildblomma.html

Det Uppenbara..

Alla vet det.. Nu är det sagt!

Visst är det underbart när de oskrivna upplevelserna blir skrivna..

Det som alla vet och varit med om men ingen sagt :)

Här kommer en..

American History X

Måste ses...
Här kommer några quotes..

"Right now your anger is consuming you. You anger is shutting down the brain God gave to you.

There was a moment where i used to blame everyone and everything for the suffering and the viol things that happened to me. That I saw happening to my people. Blame everybode, blame white people, blame society, blame God.

I didnt get no answers ’cause I was asking the wrong question. You have to ask the right question. Has anything you’ve done made your life better?" / Professor Sweeney

 

"God, man.. I'm sorry all that shit happened to you.

I'm not. I'm lucky. I feel lucky,  'cause it was wrong, Dan. 

It was wrong and it was eatign me up, it was gonna kill me.

I keep asking myself, how did I buy all that shit?! You know..

It's just because I was pissed off.

Nothing I ever did took that feeling away.

I mean I killed two guys Danny I killed'em.

And it didn't make me feela ny different. I just got more lost, and I'm tired of feeling pissed off Danny. I'm just tired of it!"

/ Derek 

"So I guess this is where I tell you what I've learned, my conclusion right. 

My conclusion is hate is baggage.

Life's too short to be pissed off all the time.

It's just not worth it!" /Danny

"We are not enemies, but friends. 

We must not be enemies. Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection. 

The mystic chords of memory, stretching from every battle-field, and patriot grave, to every living heart and hearthstone, all over this broad land, will yet swell, when again touched, as surely they will be, by the better angels of our nature."

/Abraham Lincoln

Min inspiration i livet..

"Jag vill nåt mer än leva småstadsliv!!


Vill få en chans att se den stora världen, det är nog det jag önskar mest ..


Å ibland har jag på känn.,
..om jag bara fick en vän..


..som förstod..
..så blev det bättre sen..!" /Belle (skönheten och odjuret)




Mammi..det var där det började!!


Belle är min inspiration! 

The Shawshank Redemption..

”Andy Dufresne who crawled through a river of shit and came out clean on the other side.

Andy Dufresne, headed for the Pacifics...

Those of us who knew him best talk about him often, I swear the stuff he’d pulled.

Sometimes is makes me sad though, Andy being gone.. I have to remind myself that some birds aren’t meant to be caged. Their feathers are just to bright. And when they fly away, the part of you that knows it was a sin to lock them up, does rejoice.

But still, the place you live in is so much more drabb and empty with them gone.

I guess I just miss my friend”

”Get busy living or get busy dying.. that’s God damn right!”

”I find I’m so excited I can bearly sit still or hold a thought in my head.. I think it’s an excitemant only a free man can feel. A free man on the start on a long journey, whose conclusion is uncertain.

I hope I can make it across the boarder.

I hope i can see my friend and shake his hand.

I hope the Pacifics is as blue as it has been in my dreams.

I hope…”

  

..utan tvekan en av de bästa filmerna nånsin gjorda!!

Integration!

Idag pratade jag om integration med några människor!


Det var en mix av människor från andra kulturer och svenskar som diskuterade målet med att dela kulturer med varandra.


Jag vet att jag är lite en besserwisser ibland angående saker och må så vara men denna gång måste jag faktiskt ta den kronan och säga att jag tycker att vissa människor tänker fel!


När jag tänker på en integrerad kultur så tänker jag å ett samhälle där alla lever tillsammans, alla inbjuder varandra att ta del av sina olika kulturaspekter. Eftersom alla delar alla aspekter och lever tillsammans så måste ju det innebära att alla kulturinslag till slut mixas samman så att det uppstår en ny kultur.. Som alla bidragit till och kan identifiera sig med. En integrationskultur :)


Det måste ju ju vara det ultimata, utopiska målet med integration!


Jag tror att det många tänker angående integration egentligen är det vi kallar assimilering. Assimilering är det fenomen där minoritetskulturerna ändrar på sig för att passa in i den stora massan. De ger vika på sina egna principer för att kunna vara ett med majoriteten.


Tyvärr tror jag att det är på detta vis som integration förväntas av gemene man.


Jag tror att det sitter en massa människor hemma och väntar på att minoriteterna ska bli mer lik dom själva så alla kan umgås i majoritetssamhället.


En följd av detta tror jag blir det jag kallar isolering av minoritetsgrupperna. När de upplever att de måste ge upp sin kultur så blir det extra viktigt för dem att bevara, så de inte tappar det enda de har. Sitt arv!


Jag tror att det är därför de från andra kulturer i diskussionen idag började prata om att visa upp sin speciella kultur. Så de kan bevara den och föra vidare till sina barn.


Alltså.. Svenskmänniskorma är rädda att minoriteterna kommer och påverkar deras kultur, och invandrarmänniskorna vill inte bli uppätna av den svenska kulturen.


Du ser! Det är när man tänker så, som vi får det precis som vi har det nu..


Grupper, grupper, isolerade grupper..
Åt båda håll!


Grupper som är rädda att förlora något!


Det är precis där ALLA tänker fel (utom ja förstås, besserwissern ;)


Tänk om vi istället för att vara rädda att förlora tittar på vad vi kan vinna.. Vad skulle hända då?


Om jag bjuder in indiern i lägenheten bredvid på köttbullar och så tar hon med sig en stark indisk krydda som vi blandar i köttbullarna så lagat vi maten tillsammans på bådas villkor!


Vi förlorar ingen kultur, vi använder det vi båda har för att skapa en ny uppsättning tillsammans!


Förlorar ingenting, vinner en vän..
Kanske för livet.


Hur låter det?


Jag tänker att DET är RIKTIG INTEGRATION!


Definition av integration enligt Wikipedia..


"Sammanställning av sinsemellan olika delar till en komplexare helhet"


Så länge man håller kvar och försöker bevara kan man inte gå framåt och integrera!


Lets do it together!!!


(ps. Eftersom jag claimade besserwisserheten här så, känn er fria att köra replik på det och ifrågasätta ;)


(pss. Uttrycket invandrarmänniskor och svenskmämniskor är välmenande uttryck.. Inser att det kan uppfattas som väldigt politiskt inkorrekt.. Men vi är alla människor.. Det är skrivet med kärlek!)

När man missar tåget..

..har man ett val! Eller egentligen flera val..


Man kan sätta sig å gråta i ett hörn å tycka att livet e orättvist..


Man kan gräma sig i oändlighet över de förlorade pengarna man lagt på biljetten..


Man kan bli arg på universum eller Gud (eller va man nu tror på) för att rödljusen blev röda hela tiden, eller broöppningen öppnades eller att skyltarna på centralen e dåligt satta så man inte hittar spåret..


ELLER så kan man vända på det och se möjligheterna :)


JAG missade tåget idag!


Tåget från stora Stockholm hem till lilla Motala. 19:45 stod ja på perrongen å såg baken på den långa metallmasken som slingrade sig iväg. EN minut försent!


Snopet!


Först visste ha inte riktigt var jag skulle ta vägen..


Jag andades.. Efter min lilla springtur runt på centralen letandes efter spår 12a va ja alldeles andfådd!


Andades, sen grämde ha mig lite över allt det nämnda ovan.. Universums grymhet mot stackars lilla mig..


Sen kom det! Den positiva andan kom över mig och jag började tänka..


Ingen biljett, inga planer, inget på schemat förrän klockan tre imorn då ja måste va på jobbet.. Äventyr!


Ok, så var ska jag åka? Vem känner ja i närheten av Stockholm? Vem är i Stockholm? Ska ja ta en kryssning, åka ut i skärgården? Ta en buss till nån lantis eller förort? Hur långt är det till
Norge? Hur långt hinner jag på 19 timmar?


Jag har hela min resumé i väskan, ska ja söka jobb nånstans?


Möjligheter! Inget utom möjligheter!


Sen kom tiden ifatt mig..


Hur långt hinner man egentligen på 19 timmar? Och gratis? Min budget är inte beredd på detta!
Och vilka chefer e på jobbet kl.19 en måndag i juni å vill ha en spontan anställningsintervju drop- in?
Och jag känner väl ingen lantis i Stockholm..


Och schamooz!! Hon har varit ensam hela dagen ju.. Jag måste hem!


Livets realiteter hann ikapp mig idag!
Livets realiteter är något av det tråkigaste jag vet. Att erkänna att ibland går det faktiskt bara inte..
USCH!


Livets realiteter hinner inte alltid ikapp mig, det låter jag dom inte! Men idag var det bra, nödvändigt..


Jag får välja mina stunder..


Jag kommer alltid ha dessa möjligheter med mig. Möjligheternas sinne..


Och nästa gång..


Nästa gång ses vi i skärgården en måndagskväll i juni :)


Då kanske du också är där..
..å schamooz förstås ;)

24hours of blessing!

I just went to bed after having lived the most exciting 24 hours in a very long time here in Motala, and My inside is burning of gratitude and greatfulness!


It all started with a couchsurfing request from a French family.. of SIX people wanting to crash my floor for a nigth. Six people biking from France up north through Sweden with the goal of reaching China within the year. How can I possible turn them down?!!


I didn't of course, and that is really where it all started..


I met up with them on a tuesday right before my choir practise. All six of them: Isabelle, Henri, Jacob, Anna, Claire and Bartolome. They unpacked their bikebags, mattrasses and loads on my livingroom floor. Their arrivel scared my cat to hide (she's a real covard :) but they helped me to look for her (under the sofa all the time). They cooked me French quich and astonished me with their talents; Anna played "Amelie Poulin" by heart, Jacob and Bartolome made made me paintings and Claire impressed with her Swedish phrases. All at the same time as we got the time to discuss the incredible adventure of being alive, dreaming, discovering, travelling, planning, searching and finding.


Before we all crashed in bed out of exhaustion!


After showing them Varamon and guiding them wrong towards the Canal I waved them off towards their new adventures. Leaving them with a big blessing in my heart. 


Based on many a thing..

• Language! We spoke all in French those days. I loved it of course! This is the day I decided I will have to marry a French husband, because children who speak French is the absolutely most adorable thing I have encountered in my life :) 

• Inspiration! A family making this incredible journey really counterprooves the fact that travelling with children is impossible. They're giving posibility a face!

• Gemutlichheit! The fact that these people coming from a different country bring the same ideas and cultural values and interests as me gave me such a strong feeling of community. There are more out there. I needed this after my little cultural dry spell!

•  Hope! Sharing dreams and thoughts and hearing about their experiences made me once again belive that what I am searching for is out there. The first tspe is already taken with this encounter!

• Joy! Joy , oh joy from spending time with these genuinly, friendly and openminded people. Nothing but AMAZING!

Yes, I belive the only word for this encounter is blessed!
The past 24hours.. I have been truly blessed!


Merci la famille velo :)
Vous ne savez pas votre impact sur moi!


Merci!


Et Bonne Courage pour la continuation de votre voyage!

Girltalk..

"Thats it! How is it that four intelligent women with respectable jobs have nothing to talk about but their boyfriends!?!!"  /Miranda (SATC)




I am asking myself the same question right now, and have been for a while. I know I do it myself from time to time, and maybe it is because I don't really have a story right now.. But, lately at all gatherings with girlfriends the most intrigue has arised when debating the stupidity of boys or analyzing relationships gone bad or focusing on the issue of finding a suitable husband.


Of course it is important to be able to talk about whats on your mind and heart.


But, I agree with Miranda, and at the moment I am a little fed up on talking about it. Just a  little..
Maybe it is a sore spot.. But maybe, all my girlfriends, there can be other things to get exited about..
I know I need that right now!




"This is how we are.. I mean here I am with a ninth genration medecine man, and what do I want to ask him about.. Getting closer to God? Saving the worlds starving children?
Nope, I wanna discuss my relationship!" /Eat Pray Love

One more voice!!

http://youtu.be/iJxeb3Q0PN4




"One More Voice" captures people all over the world asking viewers to add their voice to Amnesty International's fight against torture, the death penalty, unjust imprisonment, violence against women and other human rights abuses. This short compelling video is narrated by three-time Oscar winner Meryl Streep and features an anthem specially written for Amnesty International's 50th anniversary by Academy Award-winning composer Hans Zimmer and composer Lorne Balfe. Produced by Citizen Group in San Francisco, the video features contributions from new and established directors through a special partnership with the International Quorum of Motion Picture Producers. Production took place in Egypt, Abu Dhabi, Australia, Hong Kong, Kenya, the Czech Republic, Ecuador, Hungary, India, Switzerland, Sweden, South Africa and a number of U.S. cities. It features an activist in Egypt's Tahrir Square, student activists in Los Angeles and a photograph of Martina Correia, sister of Troy Davis, who was executed by the state of Georgia in 2011. Photos depicting the worldwide struggle for human rights were donated for the video by Magnum Photos through a partnership with the Magnum Foundation. A full list of credits is at the close of the video.


http://amnestyusa.org