söndag 15 januari 2012

Min tjejvätter...

OK.. steg nummer ett för att cykla 10mil.. Rätt klädsel. Dare to tell me that I'm not looking cool :)



Steg nummer två.. Startbevis :)


Steg nummer tre.. fit for fight med nummerlappen klar :)
1753 mitt lyckonummer, hehe..


Å glöm inte racerbiken som e "King" :)


Steg nummer 4 till 100.. ta sig runt banan.. haha..

Cykla är ju kanske det bästa som finns. Så avslappnande och terapeutiskt och skönt :)
Vind som blåser, vägkanten som schvissar förbi, damer som cyklar om och blir omcyklade, inpackade rumpor i vadderade brallor och bananer i ryggfickor som väntar på att få ge energi.

Cykling passar verkligen alla. det var min först tanke. Lång, kort, smal, tjock..med rätt cykel och inställning kan precis ALLA ta sig runt ett lopp på 10mil. Underbart!

Den andra tanken som kom var..kamelkaravan :) Jag som har kollat på Bibelberättelser som liten på tecknad film drar paralleller till när Mose ledde Israels folk ut öknen.. När man ser alla cyklister på rad och i klungor långt fram på vägbanan där ängarna tagit över. Vägen slingrar sig och cyklister racear, kan inte hjälpa det.. Känns som en modern Mose-utvandring. En folkrörerelse, som det till viss del är, om än för nöjes skull och inte livsavgörande.

Loppet i sig var en helt annat resa... Började supertaggad, men det tog ca en mil innan jag kom in i ett tempo som flöt på. Sen va det bara att trampa.

Upp för "killerbacken" på Omberget (som ja lyckades trampa uppför nästan hela, wohoo :)
Innan den var det ett stopp förstås, där ja var tvungen att stanna å stretcha rumpan. Shit asså..
Smärta i alla rumpdelar, den sadeln är inte att leka med. Men den måste ha domnat av sen, för efter Omberg k'ndes den helt okej igen :) Bara trampa och vara glad!

Det var riktigt långt till stopp nummer två, men I'm telling you.. Den saltgurkan var det godaste  jag ätit på mycket länge. Mmmmmm.. Kunde knappt sluta!!






Sen var det några sköna 5 kilometer med medvind innan jag kom till slutspurten. Det ska förtydligas att dessa 5 klometer var den enda delen med medvind, annars var det motigt hela vägen i 9 mil. Helt otroligt!


Stopp nummer tre.. Där var jag crazy trött.. Tog lite gurka och dricka, men allt jag kunde tänka var att jag ville iväg så jag skulle komma fram nån gång. Så jag raceade iväg..bokstavligt talat!


Jag spurtade hela slutet.. i två mil. En två-mils-spurt.. Gissa om jag vara stolt över mig själv.
Två mils spurtande för att bli mottagen i målet av familjen Grellsgård me lite champagne!
Mmm.. En underbar känsla!!








Åsså lite rump-massage på det. SÅ värt kön att vänta!

I would definitley do it again!!
Eller vem vet, nästa år blir det kanske halvvättern!!!

Go Mattan!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar