En liten människa..

 

Jag såg en film imorse, filmen om Waris Dirie..  

"Öken blomman" är baserad på hennes biografi och berättelsen om hur den unga Waris flyr från nomadlivet i Somalia för att slippa gifta sig med en äldre man och hamnar i London där hon upptäcks och blir supermodell. Jag läste boken för ett antal år sedan och minns att den berörde mig, så jag bestämde mig för att se filmen.

Filmen i sig var bra, men jag minns att boken berörde mig djupare.


En livshistoria är alltid intressant, det är min favorittyp av både film och böcker. Att få veta sanningen, och ta del av sammanhanget av någons liv och allt det innebär. Men det kan också vara jobbigt. Waris Dirie hade inget lätt liv och kontentan med filmen, som jag tyckte blev tydligare i boken är det faktum att Waris som liten utsattes för en av de grymmaste omskärelserna. Vid bara tre års ålder, mitt i öknen, av en kvinna med ett rakblad.


Waris driver en kamp nu för att stoppa detta, läs mer på Desert Flower Foundation.
En otrolig kamp som känns superviktig!!


När jag ser sådan film blir jag alltid jätteberörd. Att omskära en liten flicka på det sättet är att beröva henne hennes innersta, mest intima gåva. Självklart vill jag göra någonting.


Men sen ser jag en annan film so handlar om hur barnen svälter i Afrika och hur mödrar våldtas. Vilket leder mig till andra filmer och böcker om hur människor far illa för att de nekas utbildning eller sjukvård i andra delar av världen. Och hur kan man inte drabbas av medlidande och fruktan är man ser filmer som "The green mile" eller "Dead man walking" och vilja kämpa emot dödsstraffet mot alla odds. Sedan lyssna på nyheterna om människor som blir fängslade för att de uttrycker sin åsikt. Torterade för att de har något viktigt att säga som strider emot lagar som förtrycker människor. Rättevisekämpar!


Listan tar faktiskt aldrig slut!

Jag vill kämpa för mänskliga rättigheter, göra slut på världen slidande, dra mitt strå till stacken.


Men hur? Jag är så liten!
En liten människa som vill hjälpa alla.
En sån liten människa att jag ibland, ofta ger upp att hjälpa nån alls. Att bidra alls!


Jag tror det kallas Messiaskomplex när man på nåt vis vill rädda hela världen på en gång.
En fin tanke i grund och botten, men omöjlig för en männniska. 


Jag funderar ofta över hur bra vi har det i Sverige med allt fysiskt, ekonomi etc och hur få som faktiskt hjälper till och bidrar till världens välstånd. Eller de kanske gör det, men man hör aldrig någon prata om att de skänker pengar eller hjälper till. Så då fortsätter jag tro att det är så.


Jag är en liten människa som bara kan göra SÅ mycket. Men det är du också.
Tänk om vi alla skulle göra, bara SÅ mycket. Det skulle inte bara bli en liten människa,
utan många små människor. Och det vet ju alla att "många bäckar små" ..


..leder till förändring!!!


Bara e liten människa i en stor trasig värld där alla måste hjälpas åt!

Vad hindrar mig??
Vad hindrar dig??