Svart och vitt - eller?

När vi är små matas vi med idén att världen är svart och vit.
Eller var det bara jag?

När jag var liten fick jag lära mig att himlen är blå, solen är gul, ambulanser är vita med röda kors. Man är antingen glad eller ledsen, ful eller snygg, snäll eller elak och tomten kommer med paket. Några klassiker.

Sen växte jag upp och nånstans på vägen har jag insett att det inte alls är hela sanningen, livet inte är så svart och vitt.

Himlen är inte alltid blå, den kan vara otroligt grå ibland, solen är ljus och inte gul, det är ambulanserna som är gula och de har inget rött kors på, bara streck och text.

Människor är inte bara glada och ledsna, vissa dagar vaknar man på konstigt humör och kan känna sig lycklig samtidigt som man inte kan få ihop livet och det finns ingen som är riktigt ful om man kommer tillräckligt nära. Om man dessutom lägger den tiden så ser man att ingen i regel vill vara elak med flit, men att allting beror på omständigheterna.

Intressant!

Ibland brukar jag fundera på varför man inte lär barn sanningen på en gång. Törnrosa sov i hundra år, sen kom en prins och slaktade draken och gav henne kärlekens kyss så de kunde vara tillsammans. Sånt händer väl, eller? Ibland har jag önskat att mina föräldrar hade suttit där bredvid mig, tittat på Disney-filmen och berättat att livet inte är så lätt. Onda människor blir inte snälla över en natt, det krävs lite mer. Man kan inte göra en god gärning och gottgöra flera år av elakhet och tro att det är bra sen. Himlen byts inte från svart till blå, den är grå däremellan.
Fram med verkligheten bara, låt barnen få se det tidigt så de inte låter sig luras på vägen.

Eller?

Det är väl lite en sanning att barn inte kan hantera verkligheten på en gång kanske. Det är nu mina högskolepoäng i utvecklingspsykologi borde komma till användning. Tyvärr så brister visheten även där :)

Men oavsett så tycker jag i alla fall att det är spännande. Även om jag kan känna mig lite lurad på vissa punkter av ifrågasättandet i min uppväxt så tycker jag att livet just nu är ganska spännande. För ponera att livet verkligen var svart och vitt, inga nyanser, inga variationer.. Det skulle vara lättare att sätta regler och följa regler, men skulle inte finnas nåt nytt att upptäcka.

Det är klart att jag skulle önska att jag varit lite mer förberedd på livets gråzoner om jag verkligen fått en genomgång innan, men tänk så mycket mer det finns att se nu.

Varje dag förundras jag över att det finns miljontals mer känslor än glad och ledsen (på gott och ont ;), jag förundras över alla färger i naturen som inte bara blått och gul. Jag upptäcker relationer med nya människor som inte är bara vän eller fiende, utan bekanta, nära vänner, människor som har sidor jag älskar och vissa saker jag har svårt för, mina egna reaktioner på andras reaktioner och hur allting ständigt skiftar.






Ibland blir det överslag.. Ibland är det jobbigt med alla skiftningar.. Att lära sig leva, hantera livet. Men grymt spännande! Vad ska jag jag lära mig idag?

Men en sak måste sägas, att mitt i allt är jag tacksam att jag har en Gud som aldrig skiftar.

En trygg hamn!