Hösten!!

Jag älskar vind! Har en känsla av att jag skrivit det förr.
Jag älskar vinden. Den är ny, fräsch och livgivande.
Det är nog därför jag älskar hösten.






Hösten är blåsig, färggrann, fräsch och livgivande efter en solig, varm sommar.





I motsats till vad många säger om att våren livar upp allting igen, så tycker jag att det är hösten som gör det, med sina färger och friska luft.



Men inte bara!

Hösten plockar fram färger, men också gråhet. Ni vet hur man kan känna sig lite dyster när man vaknar och himlen är grå. Det blir mörkare fortare, regnigare, mindre sol och lite gråare helt enkelt. Å vem blir glad av det här..


Om ni också är som jag så vet ni att ni påverkas grymt mycket av vädret. Jag har insett mer och mer i livet hur mycket ja faktiskt påverkas av vädret. Jag har börjat tänka nu att kanske alla dom där tonårstrotsingarna faktiskt kunde bero lika mycket på vädret som på tonåren. Det kan man ju inte veta.. :)

Så med andra ord blir jag lite kluven av hösten. Färgerna gör mig lycklig medan gråheten gör mig melankolisk.


Grå å färgstark.

Glädjande och melankolisk.

samtidigt!

Lite splittrat.

Men jag vill ändå tänka att det kanske var det som var meningen. Gud gjorde hösten grå, men visste att det skulle påverka oss, så han slängde in lite färg för att förgylla och ge oss lite glädje mitt i allt.

Det e förunderligt med Gud, hur han bara vet sånt..

Tack för höstlöven och blåsten! Jag tror att dom är till mig :)