Jag tror att om fartgränserna inte fanns så skulle alla köra bil mer anpassat. Jag i alla fall..
För är det inte så att bilkörning är ett litet race mot fartgränsen?
Jag själv kör nästan aldrig lagligt.. nästan alltid minst 10k för fort. Inget jag är stolt över, men det känns som fartgränserna alltid e felsatta.. Särskilt på landsvägarna runt Motala.
Hursomhelst.. Min poäng är att om det finns fartgränser så anpassar man sig till dem, kanske kör lite fortare i snitt. Om det INTE skulle finnas fartgränser så skulle man ju vara tvungen att avgöra själv hur fort man ska köra för att vara trygg på just den vägen man är. Inga regler att bryta betyder självständiga beslut med vettet som styr.
Är det så anarkism fungerar också?
Om ingen säger vad man ska göra, då kan man ju inte bryta några regler, varken göra rätt eller fel och då skulle man tvingas att ta beslut efter sitt eget huvud och basera allt på vad man tror är bäst för sig själv.
I teorin är det ju en bra tanke då..parallellt med bilkörning.
Men jag ser problemet!
Ser hur fartdårarna inte skulle anpassa sig och utsätta andra och sig själv för livsfara på vägarna.. Ser hur människor som inte e kapabla att bedöma sitt eget bästa skulle kunna trampa på sina medmänniskor genom beslut som de tror är bäst för dem..
I teorin är det bra.. Praktiken kräver en utopi!
Samtidigt så tror jag att ju mer fartgränser man sätter upp, desto mer utmanar man ödet och desto fler kommer köra fortare. man kan inte sätta upp regler och ta bort det sunda förnuftets vägar.. I slutändan leder detta också till kaos.. Att människor inte förväntas tänka längre..
På vägen..
I livet..
Om ni förstår vad jag menar..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar