Ibland tänker jag..

.. att jag älskar illusionen av saker och ting. Du vet, hur man saknar någon och tänker hur det ska bli när man träffar den.. Fast egentligen har det aldrig varit som man tänker när man setts, aldrig nånsin och kommer förmodligen aldrig att bli så, för det är inte verkligheten, utan en illusion av hur man vill att det ska vara och inte hur det är.

Vi är inte alla illusionister som kan skapa vår egen verklighet. För mig handlar det om att acceptera.. Att saker är som det är!

Fast jag kommer ändå hålla fast vid illusionen ibland.. Drömmar i liten mängd kan ju inte skada nån!!

Eller??