Det är lätt att stimatisera sig själv..

..tror jag! De flesta vill ju vara speciella för någon och det finns ju inte bara ett exempel på hur det visar sig i klädsel, stilar, sätt att vara.

Vissa gör det för att få uppmärksamheten som har fattats genom livet.
Andra gör det som en förklaring till varför uppmärksamheten har fattats.

Vare sig det är anledning eller orsak förändrar inte saken. Ingen människa är varken bättre eller sämre än någon annan. Jag är inte mer speciell eller ospeciell än någon annan människa jag mött.. och det är inte lite folk jag träffat på under mina 28 år.

Ibland kan man känna sig väldigt udda med annorlunda syn på saker och ting, å tro att man har hittat den ultimata sanningen, bara för att i nästa stund inse att det miljöarv man har är precis samma som alla andras och att det påverkat mig precis på samma sätt som det påverkar "dem".

Att vakna upp och inse att jag är unik men inte speciellare än andra.. Vi har alla våra bördor och glädjor att bära. "Sår läggs till sår."

Det är sant som det är sagt..

"The only normal people are the ones you don't know very well!"