Önskar..

..innerligt att jag vore en sån som gillar helylle-killar som gillar att bo i småstäder och prata om vädret. Men det är jag inte!

Eller kan jag bli det? Går det att ändra sin vilja och sina drömmar?
Men då känns det som jag tappar en bit av mig själv och den jag utvecklats till. Då blir det nästan som att förneka allt jag varit med om som gjort mig till den jag är, som gett mig mina drömmar. Förtrycka den jag är genom att förneka det jag längtar efter som jag byggt upp inom mig, genom allt jag sett..

Varför är det så svårt att vara nöjd med det lilla? Jag avundas de som tycker att det räcker..
Strävan efter den oändliga spänningen verkar aldrig ta slut.

Vad är lycka, Hanna Hellqvist?
Varför kan jag som sett det större inte nöja mig med det mindre igen?

Det bara måste finnas en tanke med det!
Eller?

/En som undrar