Jag vill nåt mer..

Förra veckan var jag i Lettland på konferens med jobbet.

4 Grymt sköna dagar på ett fint hotell i Sigulda utanför Riga tycker nog de flest inte låter helt fel. Å konferensen var svinbra jag lärde mig tokmycket som jag har nytta av på mitt jobb med internationella utbyten, hur bra som helst.

HOWEVER! Det viktigaste för mig denna helg var inte jobb-inputen, å det var inte hotellet och den goda maten. Det var människorna och hur de fick mig att minnas..

Jag bor i Motala sen augusti.. Motala lilla Motala som sägs vara en sommarstad med allt vad det innebär men som under vintern har inneburit mest leda och ensamhetsstunder då både människor, uteställen och varierande kultur är en bristvara efter kl.18 på vardagar.

Jag kom till Motala supermotiverad att visa den lilla småstan att jag minsann kan trivas där och skapa min egna tillvaro av den lycka jag önskar. Men mitt i livet så glömde jag bort det..

Efter dessa 6 månader i denna småstad har jag ännu inte hittat min plats, min glädje, min småstadskänsla.. Mina drömmar, mina ambitioner tynar i den gråa vardagen..
Jobbet är mitt liv, glädjen utanför är inte detsamma här..

Men DEN dök upp igen i Riga. Min förmåga att möta människor som är annorlunda, min glädje i att prata andra språk, mitt kulturtycke och styrkan i det påminde mig själv om mig..
Den jag vill vara..och egentligen är.. Den Matilda som inte kommer fram hemma på Storgatan idag..


Jag mig som Belle..


"Lilla stad, den är lugn och vilsam.
Varje dag är som den igår.
Lilla stad, litet folk som bor där, börjar da'n så här:

Stadsfolket:
Bonjour! (x5)

Se där går bagar'n med sitt bröd som alltid, av samma
välkända modell, varje morgon samma sak;
Fram e fram och bak e bak i den småstad där vi bor.

Bagar'n: God morgon Mattan!
Mattan:God morgon monsieur!
Bagar'n: Vart är du på väg?
Mattan: Till bokhandlar'n, jag har just läst en underbar saga om en bönstjälk och en jätte och...
Bagar'n: Så fint... MARIE, BAGUETTERNA! SKYNDA!

Stadsfolket:
Hon verkar konstig, inget tal om saken.
En distraherad mademoiselle.
Inga fester går hon på.
Hon har huvu't i det blå.
Hon är faktiskt ganska konstig den där Mattan.

Man: Bonjour!
Kvinna: God dag!
Man: Hur mår familjen?

Kvinna: Bonjour!
Man: God dag!
Kvinna: Och hur mår frun?

Kvinna: VILL HA SEX ÄGG!
Man: Dom är för dyra!

Mattan:
Jag vill nåt mer än leva småstadsliv...

Bokhandlar'n: Åh, Mattan!
Mattan: God morgon, jag har kommit för att lämna tillbaks boken jag lånade.
Bokhandlar'n: He, har du läst klart den redan?
Mattan: Åh, jag kunde inte lägga ner den! Finns det nåt nytt?
Bokhandlar'n: He he he, inte sen igår.
Mattan: Det gör inget, då tar jag... Den här!
Bokhandlar'n: Den där?! Men du har ju läst den två gånger!
Mattan: Ja, den är min favorit. Fjärran länder, djärva dueller, magiska trollformler. En förklädd prins!
Bokhandlar'n: Om den är så bra, så behåll den du.
Mattan: Men monsieur!
Bokhandlar'n: Inga men!
Mattan: Ja, men tack då! Tack så mycket!

Stadsfolket:
Den flickan hon är inte alls som andra,
försöker nog va' originell.
Kanske något är på tok,
hon går jämt gömd i en bok.
Ja, hon är en riktig gåta den där Mattan.

Mattan:
Åååh, det är så jag minns den,
hennes första bal vem vill gå hem.
Här får hon syn på prinsen,
men det vet hon inte förrän i kapitel fem.

Kvinna:
Såklart att hennes namn betyder skönhet,
för den har ingen parallell.
Man:
Bakom hennes vackra skal,
är förvirringen total, hon är inte alls som vanligt folk.
Stadsfolket:
Som du och jag och vanligt folk, nej inte alls
som vanligt folk är Mattan.

Mattan:
Jag kanske vill nåt mer än leva småstadsliv!

Stadsfolk:
Se där går hon så speciell och sällsynt,
en mycket märklig mademoiselle.
Ja, det vore bäst förstås, om hon var en av oss.
Men en underlig och särskild sort, en vacker, men en särskild sort,
en underlig och särskild sort... är Mattan!"