Jag vet inte vad det är som håller svenskarna tillbaka, men i vårt land med såna otrolig möjligheter borde man kunna göra vad som helst. Demokratin funkar, socialbidragen flödar och barn och ungdomar utbildas...
Till att bli vaddå? Det finns så många unga som hamnar i hopplöshetens ingenmansland, med bristande tro på framtiden, på deras förmågor, på att de kan göra vad de vill. Vilket borde vara en självklarhet i vårt välbärgade land!
Mitt jobb går ut på att motivera ungdomar att utveckla det de är bra på och ta för sig i livet. En motivationstalare kan man säga, som försöker få ungdomarna att komma ihåg de drömmar de hade som barn; rymdjägare, pilot, musikalstjärna och brandman. Ibland undrar jag varför man frågar barn överhuvudtaget vad de vill bli när de blir stora, det är som att man hjälper dem skapa drömmar som man senare tar ifrån dem utan att ge dem en chans. För visst är det så att när man blir 13-15 år så är inte "astronaut" ett accepterat svar på frågan, eller rockstjärna.. Då ska man helt plötsligt bli ekonom, civilingenjör eller lärare.
Världen är skruvad och om man följer denna utveckling där skolan verkar döda lusten att lära genom att försöka få barn och unga att faktiskt lära sig nånting "realistiskt"
så förstår jag i och för sig att landet hopplös har blivit det det är idag.
Men det gör mig ledsen.. Alla dessa fina ungdomar med sina fantastiska förmågor och möjligheter. Hur ska vi få dem att tro på sig själva??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar