..som satt och vänslades på ett staket. Som i en film. Solen sken bakom husen och duvorna njöt av varandras sällskap, kuttrandes och mysandes som i symbios. Varken brydda om tiden som flöt, solen som sjönk eller mig som försökte ta en liten bild på dem med mobilkameran. Tiden stod still i de älskande duvornas värld!
Tills...
..han-duvan plötsligt hoppade upp på hon-duvan, gjorde sin grej och sen hoppade ner på staketet igen. Efter den lilla akten satte sig duvorna en bit ifrån varandra, som om de skämdes och ville tänka över det de gjort eller helt enkelt bara fått nog av varandra och ville gå vidare.
Strange..
...hur djur kan bete sig som människor nu och då.
Eller är det tvärtom? Har vi tagit efter duvorna, som djur..när vi egentligen vet bättre?!
Jag vet att jag läser in mycket i duvornas beteende, de är trots allt bara fåglar som följer sina instinkter.
Men ändå konstigt..
..konstig och förutsägbar värld vi lever i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar