Om man aldrig har en åsikt, så kan man aldrig säga något klantigt, å då måste man aldrig be om ursäkt, å då riskerar man aldrig att svika någon och måsta jobba upp ett förtroende som man tappat...
Men då lär man sig heller inte att hantera relationer som kan vara fantastiska, å hur kul vore det?
Ibland kan jag tröttna på mig själv och mina åsikter.. Mitt konstanta behov av att uttrycka mig verbalt..
Höras å synas.. Pheww! Det e energikrävande..
Men så kommer ljusglimtarna..
De stunder då jag inser att det som händelsevis är min svaga sida också är den absolut starkaste sidan. Att de stunder då saker rasar så kan jag använda mig av detta verktyg som ibland får mig på fall.. Å att när jag väger för och nackdelar inser att den sidan bidrar till så många fler ljusa stunder än mörka..
Å då blir jag glad!
Det e ju lite coolt!
Nånstans måste jag bara lära mig hantera den, å det gör jag bara genom att använda den, å använder man nånting så kan det gå sönder.. Å det är enda sättet att lära sig hur saker fungerar.
Å det gör jag verkligen! Varje dag!
Å det e tröttsamt ibland.. Men ack ack så värt det!
Tack för att jag är jag och vågar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar