Livet springer iväg..eller?

Man brukar ju säga att livet går för fort att man inte hinner med,
att "livet springer iväg" vet ju alla. Men ibland undrar jag om det inte är tvärtom,
att det är vi som springer och livet som inte hinner med oss. Hinner med mig!

Springa i fysisk form ger jag ingenting för.. skulle det komma en rånare på gatan skulle jag stå still och ge honom allt jag har, för "my boots are made for walking"..only! Men jag pratar inte om fysiskt springande, utan om att springa i tanken.

Jag möter dagligen många olika människor, som tänker olika.. Olika snabbt och på olika sätt.. Alldeles nyligen mötte jag någon som tänkte väldigt snabbt, som höll framtiden väldigt nära sin dag och tänkte tio år i förväg. På ett sätt är det bra, man måste ha lite framförhållning i den här världen, veta var man är på väg. Men den inställningen fick mig att undra vad det är som denna människa missar, idag. Och i nästa steg vad det är jag missar idag. vad är det jag springer mot och från och glömmer att se precis här där jag är nu?

Ärligt, så vet jag inte.. Först måste jag sakta ner..

"slow down, dont move so fast, the time you have, just wont last"