Batteritid..

En tanke..

Alla batterier tar slut nån gång. 

Så jag sitter här i vardagsrums-soffan i mörkret, vid midnatt på alla hjärtans dag 2012.
Bredvid mig på rumsbordet ligger min ipod, där lugnande toner från Johan Lager strömmar ut, och min android..

Båda blinkar rött..
..å jag med!

Det känns lite typiskt!

Ju mer avancerad tekniken blir, desto snabbare går battererna ur sig. Min gamla Ericsson behövde jag ladda var 4'e dag, denna pallar inte ens 24 timmar.

Kanske  e d så med människor också.

Jag ha en känsla av att generationen a la mina föräldrar pallar trycket utifrån bättre. För att inte tala om mina morföräldrar. De hängde i potatislandet dag ut och dag och grävde upp potatis tills ryggen blev krökt, så de kunde få middag.

Hårdare jobb fysiskt och mindre bekvämlighet i form av bilar och färdigskurna limpor.
Men jag kan också ge mig DEN på att de visste hur man laddade batterierna hållbart.

Hårt fysiskt arbete skapar inte sömnproblem. Lite att välja på i form av vägval i livet, ger inte huvudbry i dilemmat att veta om man nånsin valt rätt väg, rätt karriär. Ovetskapen om att det fanns andra män i omvärlden än byns tupp att gifta sig med skapar ingen stress över att hela tiden leta efter någon som passar bättre.

Hårdare tider, med laddade batterier ställs mot nya tider där stubinen för länge sedan brunnit ut och tröttheten allt oftare tar över oss.

Bättre förr?
Svårt att säga..

Men utifrån min egen upplevda villrådighet och otillräcklighet önskar att batterierna, bara för en härlig dag i denna tid, kunde hålla hela vägen ut..