Ett steg emellan..

Någon sa en gång att det är bara ett steg mellan livet och döden, och de kan man väl hålla med om. Helt plötsligt kan det vara över, det ljuva livet..på ett litet kick.

Det här är en helt absurd liknelse jag vet, men ser ni godisarna på bilden. Det är vårt reklamgodis på jobbet som vi delar ut till ungdomarna. Det finns ungefär 6 smaker av dessa godisar, lite jordgubb och citron och päron och jag vet inte vad allt mest. Men det finns två smaker som utmärker sig.

Den ene är hatobjektet, den bruna godisen som ingen riktigt vet vilken smak den har, men som inte är särskilt populär i mitt arbetslag. Snarare tvärtom.

Den andra är den svarta lakritsgodisen som är favoriten, som alla vill äta och alltid letar efter.

Det har blivit lite av en sport att försöka hitta de svarta godisarna i den stora 3-kilos godispåsen och besvikelsen är lika stor varje gång man tror att det är en svart och öppnar pappret och hittar den bruna godisen inuti, som man då måste äta för att pappret är borttaget.

Det är dessa två godisar som skapar dilemmat.

Titta på bilden och försök avgöra vilken som är lakrits och vilken som är den bruna. Inte så lätt va!?!!
Hur kan man veta?!

Irriterande med så liten skillnad.
Bara ett steg mellan pest eller fest.

Ett steg mellan livet och döden.

Fattar ni?
Absurd liknelse va :)

Värt besväret!

Detta e en av mina uppsatta bilder hemma, på städskåpet.
Helt ärligt så e den en av mina favoriter som sitter på väggen av två anledningar.

Första tanken när jag köpte den var nog att ha den på jobbet, så jag skulle komma ihåg att de ungdomar som e svårast är nå är de som mest behöver komma fram. Och att när de väl gör det så kommer det att vara värt allt allt allt bekymmer. Fin tanke, sann tanke.

Andra anledningen är mer personlig och rätt så ny. Den baseras på mina senaste erfarenheter av relationer där jag insett att det finns två olika sorters människor (för att grovgeneralisera).
Det finns "släta över"-människor som bara glömmer, går vidare och låter allt vara.. så kallade "lätta" människor. Sen finns det komplicerade människor som ska vända och vrida på saker, analysera och fundera, för att få en rätsida på vad som händer och hur det funkar och som man måste prata med många gånger och ge tid.

Att döma rätt eller fel i detta fallet funkar inte, för alla e ju olika..

Det är inte rättvist att kalla vissa människor lätta och andra svåra då det uteslutande alltid handlar om kemi och om svåra umgås med svåra så fungerar det bra och vice versa. En kollision bäddas vanligtvis när båda sidorna möts.

Men, min poäng i detta är bilden ovan.

Min bild av vår värld idag är att människor söker det "lätta". Det som kommer lätt är lätt att lämna och därmed lätt att glömma och gå vidare från. Ytligt, osäkert och flytande. Det låter som 2000-talet eller hur!

Jag tycker det är synd med tanke på citatet. För jag är verkligen övertygad om detta. För att hitta guldkornen så måste man gräva lite extra djupt, ta lite extra tid, segla lite längre, gå över den där extra kullen..

För att plocka den där blomman som växer ute på bergshällen.
För den är vackrast!


Komplicerat är okej!
Komplicerat är mer värt det!
Så våga vara "svår"!
Våga vara 90-tal eller nåt..!?

Våga gräva lite djupare och se lite längre än näsan egentligen vill.

Först då kan du plocka den vackraste blomman!


"Nothing in this world that is worth having comes easy! /okänd

Disco inferno..

..är inget för mig!

Sitta i en bar eller pub med goda vänner å snacka skit, visst.. Men hela dansgolvs-grejen är passé.
Människor som tror de är "all that" å rumblar runt å trampar på mina tår. Tjejer o korta kjolar å djupa urringningar som vill få killarnas uppmärksamhet, medan killarna är så upptagna med att visa upp sig själva eller nypa tjejerna i baken å stirra på deras bröst..

Som sagt, inte mitt forum.. Att hänga på dansgolvet ger mig bara mer vatten på min "mansgris-kvarn", och jag hänger hellre på ställen, med människor som ger mig positiv energi..

Så dansgolvet.. bye bye..
See you never!