Screw Jante, ta plats!!

Det e nånting man inte hör folk säga ofta eller hur?!
Vår underbara kultur är SÅ präglad av Jantelagen.. En lag som skrevs i underhållande syfte i en fictionbok av Aksel Sandemose men som vi svenskar sedan längre tagit på blodigt allvar.

Känslan och medvetenheten att man inte vill vara i vägen, störa någon, trampa på någons tår är så djupt inpräntad i vårt sinne, och det märks överallt; på jobbet, på gymmet, i skolan, på ICA, på gatan. Låt inte för mycket, syns inte för mycket, gör inget konstigt, varför tror du att just DU ska få synas?!

Bullshit om du frågar mig! Bullshit som gör att vi förtrycker människors gåvor. Bullshit som
gör att vi missar andras bidrag till mänskligheten och missar att utveckla våra egna förmågor.
Missar att leva om du frågar mig!

Jag har bott i USA.. Där är saker precis tvärtom och målet är att stå på sig så mycket som möjligt och visa vad man går för. Trampa på några tår om så vill.. (det kan man ha åsikter om) men verkligen visa vem man är, vad man vill och ta plats. I love it!

Jag har aldrig känt mig så fri i hela mitt liv som i USA. Den riktiga matilda kom fram utan hämningar eller orosmoment, härligt!

Detta e så viktigt för mig att jag tagit det lite som min mission i vårt förlovade land att pusha för detta.. Uppmuntra människor att ta plats, stå på sig, leva..
Därför säger jag till dig nu.. Läs detta nedan..

Läs det en gång..

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Nu.. SKROTA DET och läs fortsättningen..











LÅT INTE BULLSHIT STYRA DITT LIV!!!!
DET E VIKTIGT!!

Att sänka blicken..

Det e underligt när man är ute och går och möter på människor, hur man inte vill mötas.
Hur man går på gångvägen och inte vill se den man möter i ögonen, utan sänker blicken.
Nu använder jag det förbjudna ordet "man".. Hur gör jag själv?

Ok, jag håller med, det är ändå spänningar i luften när man på långt håll ser att det kommer någon och det kan kännas konstigt att titta på den hela vägen, så man tittar åt sidan, i himlen, ner på marken, på telefonen eller ipod'en.. Det gör jag också, jag erkänner. Men i slutändan, när man närmar sig på 3-4 meters håll brukar jag ändå titta upp, titta på människan framför mig för att om möjligt möta blicken och säga hej. Jag bor ändå inte i en sån stor stad att det blir ansträngande att hälsa på de jag möter, känns mest som hederlig artighet. Men idag när jag gick var det ingen som tittade upp. Jag försökte möta blicken på typ 10-15 personer, men det var ingen som nappade.

Vad handlar det om?

Att sitta själv..

Ikväll antog jag för mig en själv en stor social utmaning. En utmaning som inte många i min omgivning skulle våga sig på. För vissa är detta så otänkbart och utmanande att de hellre skulle bestiga Mount Everest än ens tänka tanken att göra detta. För andra är detta ett tecken på svaghet och innan man ger sig ut på en sådan hal is ska man ha sjunkit riktigt långt ner på samhällsstegen..

Nyfiken?
Jag pratar naturligtvis om att gå ut på en bar - själv och ta en öl. Beställa en öl och sätta sig för att umgås med, jaa, sig själv. För att alla andra är upptagna, eller för att man bara känner för det.

Det finns de som brukar göra det, alkisarna, de schitzofrena och de som är riktigt konstiga och bukar prata med sig själva.. Kategorin "ensamdrickare" e ganska utstakad och därför vill man inte ge sig in i leken som "normal svenne" och utsätta sig för att ´bli klassad som en av "dom".

Själv tvekade jag inför denna utmaning, men jag hade på tok för tråkigt för att sitta hemma en måndagskväll på semestern, så jag gick modigt ut och antog mig detta.

Först är man katig och intalar sig själv att det här går bra, man sitter å tittar på människor i godan ro. Efter sådär en kvart-halvtimme eller så blir man lite obekväm.. eller det blev jag. Människor på uteserveringen tittade inte direkt, men sneglade lite nu och då och undrade kanske lite.. Sa inget till nån annan, men man kan känna undrande blickar.. "vem e hon?" "Varför är hon ensam?", "e hon alkis", "hon måste va konstig som inte har några kompisar". Det döms på avstånd, människor drar slutsatser om någon som de inte vet nånting om. Dissar utan att veta, eller fråga.

Jag vet inte hur många av er som varit med om detta och tagit steget ut, ensamma..?
Ni kanske tycker jag e krass som sitter och dömer dom efter det jag tror att de tänker. Och visst kan det vara så! Jag e inge bättre själv.

Kanske är det så att de sitter och tänker "hon va söt", "va modigt av henne att sitta själv, henne skulle jag vilja lära känna", "hon väntar nog på någon, det e inget konstigt med henne", "en självständig kvinna, vad trevligt". Men hur ofta har man själv tänkt så när man sett nån sitta ensam i en bar...


Själv satt jag i alla fall där i måndags å kände mig lite som en alien efter en stund. Alla möjliga sorters tankar hann gå genom mitt huvud efter en halv öl. Jag som är en självständig kvinna.. att jag ska sänkas i skorna av en naturlig bedrift. För visst är det ändå konstigt att man, här i Sverige som är ett av världens mest individualiserande länder, inte kan gå ut själv och känna sig bekväm utan att det tisslas och tasslas. Att man i landet lagom, som predikar självständighet och frihet, måste känna sig obekväm med något som vi lärt oss sen barnsben., Något som finns i blodet! Varför?

Intressant!

Jag måste ändå säga att jag var stolt över mig själv när min kompis äntligen kom. För ja, jag satt där och väntade på henne.. Planen var inte att sitta där själv hela kvällen. Bara ett litet kort experiment :) Som sagt, stolt över att våga det som många är mest rädda för, att bli klassad som ensam.

Jag håller i och för sig inte med om att "ensam är stark" i längden, och det är klart att det är roliga oftast att vara i sällskap med en eller flera, men jag vägrar vara rädd för konceptet. Vägrar böja mig och utesluta möjligheten att få stå rak själv när alla andra är upptagna.

Vågar ni stå med mig?


Inte jag.. men d kunde ha vart..haha

SÅ nära!

Jag var SÅ nära att erbjuda den utländska mannen att betala för hans resa!

Jag stod där i kön och såg det ske, mannen som blev nekad en resa med bussen på grund av ett system som är okänt för världen. Han kan ju inte veta att man måste ha ett busskort i östergötland, och att missa bussen ÄR superstörande, tänk så hade han planer på att möta någon eller missade ett bussbyte någonstans, det har väl hänt oss alla och som sagt, superstörande!


Så där stod jag i kön och såg det ske. Någonting slet i mig och sa "stå upp och visa på nåt annorlunda";
"Goes around comes around", "what would Jesus do", "Gyllene regeln" och hundra andra klassiker kom till mig och under tre sekunder tvekade jag..

..sen tog svensken i mig över och jag banga! "Sköt dig själv och skit i resten" vann och jag sa ingenting utan stämplade mitt kort och gick snällt på bussen med alla andra och såg honom gå...

Goes around comes around..

TVI DIG Jante!
Ut ur mitt liv!!