Det är namnet på en film jag såg häromdagen. En bizarr film om tiden. Eller egentligen handlar den om livet. I filmen har alla en klocka inprogrammerad på underarmen, en klocka som visar hur länge man har kvar att leva. De mindre lyckligt lottade kanske får 24 timmar i taget och måste jobba varje dag för att tjäna ihop nästa dags levnadstid. Andra välbärgade kan ha århundranden att leva. En kaffe kostar 4 minuter, en busstur 2 timmar..
Cool ide, tänkte jag när jag först såg reklam för filmen. Cool idé..
Obehagligt tänkte jag efter att jag sett den!
Obehagligt att hela tiden jagas av tiden och rädslan att inte få ihop nog med timmar. Obehagligt att den tickar iväg så tydligt på armen..
Obehagligt.. En fictionfilm..
Men tänk så likt verkligheten.
Är det inte så att i slutändan så jagas i alla av tiden hur vi än gör?
De flesta av oss har klockor på armen. Klockor som styr vår tid, klockor som styr vårt liv med järnhand. Klockor som räknar ner dag efter dag och säger åt oss att det är dags att "sova, äta, jobba, handla, titta på tv, gå ut, gå hem, hämta på dagis, etc". Armbandsklockor som sitter på handleden, nära våra blodådror och tickar.
Tidsuppfattning är kulturellt. Ska man åka buss i Sverige måste man vara på plats exakt på klockslaget bussen går, annars missar man den. Stress och press. Ska man åka buss på landsbygden i till exempel ett Afrikanskt land går man dit när man behöver, sätter sig i bussen och väntar tills den är full. Sen åker man. Inte särskilt stressigt. Bion börjar på klockslaget i Sverige, i Frankrike kan man komma en kvart sent och ändå ta del av reklamen som drar ut på tiden.
Bra eller dåligt? Allt är relativt
Tiden är kulturell.
Att tiden går är inget vi kan styra. Hur tiden påverkar oss, kan vi faktiskt styra och trots att jag är born and raised i "punktlughetens land" har jag alltid varit en tidsoptimist. Jag är en romantiker, en drömmare och någonstans i mig har jag nog alltid tyckt att det är lite knas att bli styrd av något som vi egentligen uppfunnit själv. Inte att jorden snurra runt, men att vi låter det ta över våra dagar. Det är inte bara en gång jag har känt att jag inte har kontroll över mitt liv, det är det tiden som har. "In time" gjorde det så mycket mer tydligt för mig att det är så jag känner. Jag har ingen armbandsklocka. Tycker dom är jobbiga att ha på mig. Jag kommer i tid till jobbet och men jag tror att mitt undermedvetna säger till mig och har sagt till mig under hela livet att jag inte går med på att tiden styr mitt liv. Jag värdesätter the "spur of the moment" för mycket för att låta mig styras. Inte genom en klocka som tickar på min arm, det är för mycket av "in time!"
Det här postades på Facebook..
..Tänkvärt!!
