Önskar..

..innerligt att jag vore en sån som gillar helylle-killar som gillar att bo i småstäder och prata om vädret. Men det är jag inte!

Eller kan jag bli det? Går det att ändra sin vilja och sina drömmar?
Men då känns det som jag tappar en bit av mig själv och den jag utvecklats till. Då blir det nästan som att förneka allt jag varit med om som gjort mig till den jag är, som gett mig mina drömmar. Förtrycka den jag är genom att förneka det jag längtar efter som jag byggt upp inom mig, genom allt jag sett..

Varför är det så svårt att vara nöjd med det lilla? Jag avundas de som tycker att det räcker..
Strävan efter den oändliga spänningen verkar aldrig ta slut.

Vad är lycka, Hanna Hellqvist?
Varför kan jag som sett det större inte nöja mig med det mindre igen?

Det bara måste finnas en tanke med det!
Eller?

/En som undrar

Jag vill nåt mer..

Förra veckan var jag i Lettland på konferens med jobbet.

4 Grymt sköna dagar på ett fint hotell i Sigulda utanför Riga tycker nog de flest inte låter helt fel. Å konferensen var svinbra jag lärde mig tokmycket som jag har nytta av på mitt jobb med internationella utbyten, hur bra som helst.

HOWEVER! Det viktigaste för mig denna helg var inte jobb-inputen, å det var inte hotellet och den goda maten. Det var människorna och hur de fick mig att minnas..

Jag bor i Motala sen augusti.. Motala lilla Motala som sägs vara en sommarstad med allt vad det innebär men som under vintern har inneburit mest leda och ensamhetsstunder då både människor, uteställen och varierande kultur är en bristvara efter kl.18 på vardagar.

Jag kom till Motala supermotiverad att visa den lilla småstan att jag minsann kan trivas där och skapa min egna tillvaro av den lycka jag önskar. Men mitt i livet så glömde jag bort det..

Efter dessa 6 månader i denna småstad har jag ännu inte hittat min plats, min glädje, min småstadskänsla.. Mina drömmar, mina ambitioner tynar i den gråa vardagen..
Jobbet är mitt liv, glädjen utanför är inte detsamma här..

Men DEN dök upp igen i Riga. Min förmåga att möta människor som är annorlunda, min glädje i att prata andra språk, mitt kulturtycke och styrkan i det påminde mig själv om mig..
Den jag vill vara..och egentligen är.. Den Matilda som inte kommer fram hemma på Storgatan idag..


Jag mig som Belle..


"Lilla stad, den är lugn och vilsam.
Varje dag är som den igår.
Lilla stad, litet folk som bor där, börjar da'n så här:

Stadsfolket:
Bonjour! (x5)

Se där går bagar'n med sitt bröd som alltid, av samma
välkända modell, varje morgon samma sak;
Fram e fram och bak e bak i den småstad där vi bor.

Bagar'n: God morgon Mattan!
Mattan:God morgon monsieur!
Bagar'n: Vart är du på väg?
Mattan: Till bokhandlar'n, jag har just läst en underbar saga om en bönstjälk och en jätte och...
Bagar'n: Så fint... MARIE, BAGUETTERNA! SKYNDA!

Stadsfolket:
Hon verkar konstig, inget tal om saken.
En distraherad mademoiselle.
Inga fester går hon på.
Hon har huvu't i det blå.
Hon är faktiskt ganska konstig den där Mattan.

Man: Bonjour!
Kvinna: God dag!
Man: Hur mår familjen?

Kvinna: Bonjour!
Man: God dag!
Kvinna: Och hur mår frun?

Kvinna: VILL HA SEX ÄGG!
Man: Dom är för dyra!

Mattan:
Jag vill nåt mer än leva småstadsliv...

Bokhandlar'n: Åh, Mattan!
Mattan: God morgon, jag har kommit för att lämna tillbaks boken jag lånade.
Bokhandlar'n: He, har du läst klart den redan?
Mattan: Åh, jag kunde inte lägga ner den! Finns det nåt nytt?
Bokhandlar'n: He he he, inte sen igår.
Mattan: Det gör inget, då tar jag... Den här!
Bokhandlar'n: Den där?! Men du har ju läst den två gånger!
Mattan: Ja, den är min favorit. Fjärran länder, djärva dueller, magiska trollformler. En förklädd prins!
Bokhandlar'n: Om den är så bra, så behåll den du.
Mattan: Men monsieur!
Bokhandlar'n: Inga men!
Mattan: Ja, men tack då! Tack så mycket!

Stadsfolket:
Den flickan hon är inte alls som andra,
försöker nog va' originell.
Kanske något är på tok,
hon går jämt gömd i en bok.
Ja, hon är en riktig gåta den där Mattan.

Mattan:
Åååh, det är så jag minns den,
hennes första bal vem vill gå hem.
Här får hon syn på prinsen,
men det vet hon inte förrän i kapitel fem.

Kvinna:
Såklart att hennes namn betyder skönhet,
för den har ingen parallell.
Man:
Bakom hennes vackra skal,
är förvirringen total, hon är inte alls som vanligt folk.
Stadsfolket:
Som du och jag och vanligt folk, nej inte alls
som vanligt folk är Mattan.

Mattan:
Jag kanske vill nåt mer än leva småstadsliv!

Stadsfolk:
Se där går hon så speciell och sällsynt,
en mycket märklig mademoiselle.
Ja, det vore bäst förstås, om hon var en av oss.
Men en underlig och särskild sort, en vacker, men en särskild sort,
en underlig och särskild sort... är Mattan!"

Det hopplösa landet!

Jag vet inte vad det är som håller svenskarna tillbaka, men i vårt land med såna otrolig möjligheter borde man kunna göra vad som helst. Demokratin funkar, socialbidragen flödar och barn och ungdomar utbildas...

Till att bli vaddå? Det finns så många unga som hamnar i hopplöshetens ingenmansland, med bristande tro på framtiden, på deras förmågor, på att de kan göra vad de vill. Vilket borde vara en självklarhet i vårt välbärgade land!

Mitt jobb går ut på att motivera ungdomar att utveckla det de är bra på och ta för sig i livet. En motivationstalare kan man säga, som försöker få ungdomarna att komma ihåg de drömmar de hade som barn; rymdjägare, pilot, musikalstjärna och brandman. Ibland undrar jag varför man frågar barn överhuvudtaget vad de vill bli när de blir stora, det är som att man hjälper dem skapa drömmar som man senare tar ifrån dem utan att ge dem en chans. För visst är det så att när man blir 13-15 år så är inte "astronaut" ett accepterat svar på frågan, eller rockstjärna.. Då ska man helt plötsligt bli ekonom, civilingenjör eller lärare.

Världen är skruvad och om man följer denna utveckling där skolan verkar döda lusten att lära genom att försöka få barn och unga att faktiskt lära sig nånting "realistiskt"
så förstår jag i och för sig att landet hopplös har blivit det det är idag.

Men det gör mig ledsen.. Alla dessa fina ungdomar med sina fantastiska förmågor och möjligheter. Hur ska vi få dem att tro på sig själva??

Kris å panik..

..inte!

Men är det inte så att alltid när man ska gö nåt skojj som man verkligen sett fram emot jättelänge, så är man/jag alltid trött å sliten å utpumpad..

Som Lettland-resan imorn.. Jag har taggat fett för den innan..nu känns d som jag skulle behöva sova en vecka.. Men d e kanske därför jag behöver komma iväg. Så kand ju vara :)

Walla..

.. VI får väl seee!!

Var som helst..

Om jag fick välja nån annanstans som jag hellre skulle vara precis just nu så finns det bara ett svar..

Klyschigt och slentrianmässigt såklart, jag vet, men detta land fattas mig som fisken saknar havet..

..och som kamelen saknar öknen..

Om en bonde skulle skiljas från sin ko eller en konduktör skulle missa sitt tåg så skulle de förstå hur jag känner. Precis som en gräsklippare på en sandstrand, eller en
cykel utan trampor..


Ni som känt så vet..

Ett land långt borta
som borde vara där jag är..

Jag hade aldrig i mina vildaste fantasier anat att det skulle bli såhär..

Come back..the american dream!

The crowning glory..

Some girls are fair
Some are jolly and fit
Some have a well-bred air
or a well-honed wit

Each one's a jewel
with a singular shine
a work of art
with it's own rare design

Dear little girl,
you are terribly blessed
But it's your heart of gold
I love the best

And that will be your crowning glory
your whole life through
It'll always be your crowning glory
The most glorious part of you

[J.A.] Some boys can waltz
[R] Some guys can groove
[J.A.] Strike an elegant pose
[R] With the really hip clothes
[J.A.] Some seem to have no faults
[R] But we never like those
[J.A.] No we don't
[R] He'll praise your eyes
[J.A.] Your melodious laugh [ha ha]
[BOTH] Call you more lovely than others by half
[J.A.] The one who's right
[R] My gorgeous prince
[J.A.] Will be honest and true
[R] He'll believe in me too
[J.A.] And prize your heart of gold the way I do

[BOTH]
He'll know that will be your crowning glory your whole life through
Your love will see that it's your crowning glory
The most glorious part of you and you
and you
and you

[BOTH]
That will be your crowning glory
Darling when they tell your story
They'll call your heart of gold your crowning glory
The most glorious part of you



Dont we all love Disney happiness..?!

Vilket resultat!

Ibland känns det som målet med livet är att visa upp ett gott resultat.
Man ska vara lyckad och efter en viss tid uppnått ett bra jobb, en fin bostad och gärna en liten familj med några fina barn.. Något konkret för att påvisa att man har det bra och lyckats i livet.

Men i en sån värld, vad blir av med det som händer på insidan?

Det finns människor som bor i enkla okomplicerade lägenheter, ensamma, med ett trivsamt jobb som inte sträcker sig utöver det vanliga.. MEN som kan ha överkommit otroliga hinder
på insidan. Hinder som hämmat i flera år och gjort dem till någon de inte är. Hinder som är övervunna och frigjort en individ på riktigt genom personlig växt.
Vem uppmärksammar det?


Arbetsplatser är precis sådana ställen där man vill se resultat. Det ska dyka upp saker som är mätbara, man ska rent praktiskt kunna se hur en verksamhet utvecklas och mäta dess framfart.

Så tänk att just jag är så lyckligt lottad att ha fått jobb på ett sånt ställe där insidan räknas som ett resultat. Tänk att resultatet av en dags arbete kan vara att höra en människa berätta någonting som betyder något för honom, henne, eller få utöva sin innersta passion.

Tänk att just jag får vara den som får vara med och uppmuntra en människa att blomma ut och resultatet efter veckors tid tillsammans blir att den får vara sig själv och synas precis som den vill.

Resultatångest och stress över att måsta visa upp någonting konkret för all del..

Men det bästa som finns måste ändå vara att se en människa krypa ur sitt skal och komma fram i ljuset.

Å tänk att just jag är så lyckligt lottad att det är precis det resultatet jag får spendera mitt heltidsjobb på att se..

Amazing!